Posted by trollan in Allmänt.
Tags: bloggande
Nu när jag är hemma med barnet så har jag trots allt en massa tid över. Tro’t eller ej. Denna tid spenderades till att börja med att plugga på distans. Så började jag med slösurfandet igen. Personligen har jag inga beroenden. Jag röker inte, dricker måttligt, ingen sexmissbrukare. Jag är sockerberoende visserligen. Men nu vet jag hur jag tar mig ur det. Bara jag fokuserar mig.
Men, jag har Internet problem. Första gången jag noterade det var när jag var arbetslös ‘95. Medan pojkvännen jobbade så lämnade jag plötsligt Glamour för att komma ut på Internet. Favoriten var L’Hotel Chat. Där chattade jag med en massa människor. Det var kul, jag lärde sig mycket (bland annat hur man undvek äcklen) och jag lärde känna nya människor.
Sen kom telefonräkningen. Från att ligga på runt 1000 kr på kvartalet så hamnade den på 5000. Vad min sambo sa då kanske inte bör skrivas ner. Jag fick lämna Internet och sätta mig framför Glamour igen. Så fick jag jobb dessutom.
Så nu har man hamnat på en del bloggar istället. Det blir det nya beroendet. Hur kommer det gå för Catta vars bror blivit yxmördad? Vad händer i Häxans liv? Kommer media någongång vakna upp och ta upp blogg debatten om Monica Antonsson vs Liza Marklund?
Förutom dessa har jag bloggar där jag tror jag har någon sorts hatkärlek till. Jag håller inte med personerna, vi har inte alls samma referensramar men trots det går jag in och läser och irriterar mig på dem. Varför? Jag hör inte till kategorin som skulle skriva något oförskämt till någon eller skriva något sårande. Jag har väl skrivit något någongång, som jag tycker är resonligt, och fått svar som har retat upp mig ännu mer. Så varför fortsätter jag att gå dit?
Kanske för att jag även där ser någon ljusning. De kan komma med ett vettig inlägg och då känns det som jag fortsätter vänta mig att det ska komma något mer smart från dem. Så blir jag besviken. Igen.
Under tiden så kryper deadlinen på kurserna närmare, och jag inser att det är dags att ta itu med det här beroendet igen. Imorgon eller så.
Posted by trollan in Barn.
Tags: amma, Barn, facebook, lchf
Debatten om amning går ju alltid frisk. Eftersom jag brukar snurra runt på Alltombarn ibland (feel good känsla) hittade jag lite intressanta artiklar på ämnet idag.
Till att börja med så är facebook i blåsväder. Man får inte lägga upp amningsbilder. Den artikeln orkar jag knappt läsa. Visar sig att det handlar om hur mycket bröst man kan visa. Ser inte amning som något sexuellt. Kan inte fatta att någon skulle tända på bröstet som det hänger ett barn på. Skulle jag lägga upp en bild på mig när jag ammar? Nix. Tycker det är ett privat ögonblick mellan mig och mitt barn så jag har inte ens något kort på det själv. Kan också bero på att det är jag som är kamerafantasten i familjen, så det finns i och för sig knappt en enda bild på mig. Men nej, jag skulle inte lägga upp en sådan bild på nätet. Men jag skulle inte störa mig på någon som gör det heller.
Nästa artikel är en ny skräckpropaganda om vad som kan hända när man inte ammar. Amning ger lydiga barn. Såpass. Uppfostran är onödig då eller? Sen läser jag igenom och funderar.
Jag är en LCHF anhängare. Low-Carb High Fat. Anledningen är att jag mår bra när jag äter sådan kost. Magen kommer i trim. Suget efter godsaker försvinner. Jag stressar av. Tyvärr är det enkelt att hamna tillbaka i ”kolhydratsträsket” och hamnar med en massa godis. Där är jag just nu. Men hey, det är ett nytt år!
Men, vissa hävdar att psykiska problem kan minska eller försvinna helt om man lägger om kosten. Läser man Kolhydrater i Fokus så finns det många exempel. Det kan även påverka ”alfabetsbarn”. Säg att det är så. Tittar man då på bröstmjölk kontra modersmjölkersättning så är det skillnad på innehåll vad gäller fettsammansättning och kolhydrater.
Tänk om det är så?
Eller tänk om det bara är amningsmaffian som vill trycka ner alla kvinnor som väljer bort att amma eller inte har mjölk som är framme igen med sitt fördömande.
D-boy ammades till han var ett, och T-toy ammas fortfarande nu när han är nio månader. D-boy, är en liten ängel oftast. Hans kusin däremot är lite mer ”viljestark” som det sägs. Brås på sin moster, brukar min mor säga med en snedblick mot mig (som ammades tills jag var sex månader). Lustigt nog kallades det obstinat på den tiden. Hon har inte ammats alls i princip. D-Boys farmor hade inte mjölk till sin son, så han fick två månader och han var också en lydig kille.
Slutsatsen är väl att man kan härleda en massa samband med forskning. Sen om det är sant det får väl bli upp till var och en. Eftersom det bara spelar roll upp till de är fem så spelar det nog heller ingen roll i det stora hela.
Posted by trollan in Barn.
Tags: Barn, olycka
Efter att ha tänkt igenom hur bra man har det så går jag in en sväng på AB för att se vad som händer i världen. Det första som möter mig är rubriken 2-åring död i villabrand. Mina tankar går genast till familjen som ska börja sitt nya år med en sådan tragedi. Samtidigt som jag kramar hårt om mina barn. Det är så mycket faror i världen. Så mycket som kan hända. Att ha barn är enorm lycka. Och enorm ångest.
Går det över någon gång? När man släpper barnen och de har familj?
Midsommar 2004. Min mamma blev påkörd när hon cyklade över vägen. Hon ligger i respirator. Allvarligt men inte livshotande som det står i tidningen. Jag kommer in i rummet. Mormor sitter bredvid och håller sin dotter i handen.
Nej. Det går aldrig över.
Nytt år
01 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt, Barn.
Tags: arbetslös, Barn, nyår
Känns lite märkligt att det redan är ett nytt år. Ut med det gamla – in med det nya.
Jag tycker inte det var länge sedan det var liv om att det skulle bli ett nytt millenium och alla problem som skulle följa på detta.
Hur var då 2008 för mig?
- Februari, sjukskriven för högt blodtryck, i samband med graviditeten. Till min förvåning fungerade allting klockrent från försäkringskassan. Efter allt man hört så kändes det lite oväntat.
- April, T-toy föds.
- Maj. Varsel läggs på jobbet. Lite oro för vad som kan hända. Undret över att ha en ny liten bebis överstiger det mesta. Känns som det är länge, länge innan det blir aktuellt för mig i alla fall.
- 26 september skrev på papper att lämna mitt jobb. Skulle bli arbetsbefriad under min uppsägningstid. Nöjd och glad. Tills Volvo varslade i början av oktober och hörde orden finanskris. Kanske kommer det inte att vara så lätt att få jobb så småningom?
- September och oktober tränade för fullt igen – kändes skönt att var igång. Sen kom lite stök och förkylningar i vägen, och plötsligt sitter man med sitt nyårslöfte att träna. Igen.
Nåväl. Allt som allt har det väl bara varit ett bra år. Faktum är att alla år sen 2004 när D-boy föddes i slutändan är bra år. Kanhända barnbarn är livets efterrätt. Men att ha småbarn. Att se in i tilliten på en bebis ögon när de ligger och ammar. Att resonera med ett barn som precis har börjat prata. Att lyssna på klokheter som bara kan komma från en fyraåring. Det är det som är kryddan i livet.
Jag inser att jag är lyckligt lottad. Mina barn har aldrig haft kolik som små. Vi föräldrar har en bra relation. Den äldre är trygg i sig själv. Han är harmonisk och glad. Den yngre går. Han börjar visa sin egen personlighet. Barnen älskar varandra.
2008 var ett bra år.
Undrar vad 2009 kommer att föra med sig?
