Nu börjar det hetta till 13 januari 2009
Posted by trollan in Liza Marklund.20 comments
Idag kom en lysande debattartikel på DN som helt klart satte fokus på det jag reagerat på mot Liza. Hennes dubbelmoral. En litterär agent, välutbildad som misshandlar sin sambo är ok när han har sonat sitt brott. Mer än ok. Han kan hjälpa henne tjäna mer pengar.
Handlar det däremot om en arab med taskig svenska som spöar upp sin kvinna så finns det inget straff hårt nog.
Även Veckans Affärers chefredaktör analyserar media och Liza Marklunds beteende. Och det är inte en vacker bild som målas upp.
Liza Marklund har gjort mycket bra, fört modiga debatter men seglat upp till någon slags JAN GUILLOU-nivå, där hon anlägger en något mästrande ton och aldrig har fel.
Mycket sant. Och jag gillar inte JG när han kör på den nivån heller.
Nu ska det bli Debatt i SVT om den här skandalen. Utan Liza. Blir intressant. Kanske ska se det.
Dessutom chattade Liza med Expressens läsare idag. Det var många frågor som hon valde att inte svara på.
Men en del roliga var det ju.
PA: Vad tycker du om debattartikeln i dagens DN?
LM: Hej Per! Jag blev oerhört förvånad. DN Debatt brukar hålla ju ändå hålla någon sorts kvalité. Jag skriver på ett svar som kommer i Dagens Nyheter i morgon.
Ska bli intressant att läsa det svaret. Kanske blir det något annat än Goddag yxskaft. Fast troligen inte.
Å: Hur kommer det sig att ni kallade Mias andra man Anders från Norrland och mörkade att han var av utländsk härkomst?
LM: Hej Åsa! För mig spelar det ingen roll om man kommer från Skellefteå eller Beirut eller New York. Jag lägger ingen värdering i människors härkomst.
Yeah right.
A: Varför ställer du inte upp i ”Debatt” i SVT? Det är väl ett utmärkt sätt att skapa trovärdighet för dig.
LM: Hej Anki! TV-programmet Debatt har ringt och velat ha med mig sitt program ett hundratal gånger genom åren. Jag har aldrig någonsin ställt upp och tänker inte göra det nu heller. Det viktiga för mig är inte att vinna en debatt i tv, utan att svara på människors frågor. Och det gör jag ju nu, till exempel!
Utvalda ja…
*
Ja, så var det då Monica Antonssons svar på tal i Newsmill. Jag suckar redan över de första raderna.
Jag hade väntat mig att hon skulle dyka upp i Expressen. Men det höll kanske inte att göra det en gång till. Det är i vilket fall som helst glädjande att hon efter flera veckors tystnad på en ö i Västindien tillsammans med PO Enquist – ja, hans bok alltså, inte själva karln – äntligen tog bladet från munnen och sa något. Vi är många som har väntat på det.
Snälla Monica. Försök inte verka rolig. Efter att ha läst din blogg och märkt hur du skryter med ”din” humor så får jag bara dåliga vibbar.
Artikeln blir dock bättre, framförallt när hon diskuterar Elisabeht Hermon, och Lizas agerande där så hon får godkänt i slutändan.
Men retoriken kommer inte upp i Lizas nivå – men har man något på fötterna så tycker jag det är det viktigaste. Faktiskt.
Äntligen debatt utanför lekplatsen 13 januari 2009
Posted by trollan in Liza Marklund.Tags: debatt, Liza Marklund, monica antonsson, sanningen om gömda, trakasserier
1 comment so far
Nu har dammen rasat och folk kan diskutera Lizas s k sanningssägande bok. Jag vet inte om folk ändå har väntat tills hon ska uttala sig för att se om hon på något vis ska bevisa att hon inte har ljugit. Eftersom så inte är fallet så börjar debatten ta vid på fler ställen än på Monicas blogg. Det var i grevens tid.
Monica har, ivrigt påhejad av de mest fanatiska fansen drivit en mer och mer förlöjligande kampanj mot Liza och hennes gelikar. Förståeligt visserligen men som jag ser det så har hon eldat upp sig till en ordentlig häxjakt, och när dammen väl brast så borde hon ha tonat ner sin attityd och nöjt sig med att rapportera en stund. Inte ge en massa buskis löpsedlar. Visst det är hennes blogg. Men någonstans har man även ett ansvar när man har blivit en offentlig person och lika lite som Liza får ägna sig åt trakasserier så får inte heller Monica göra det. Vilket hon gjort mot de som inte delar den lyriska inställningen till att allt hon har skrivit är sant.
Även de som faktiskt håller med henne (typ jag med flera) får en slänga av hennes slev när hon kritiseras och vi manar henne till försiktighet i vad hon uttalar sig om. Det är hennes blogg.
Visst. Förut trodde jag att bloggen var någon debattforum, använt för att diskutera Gömda kontra hennes bok. Jag trodde det var ett marknadsförings verktyg. Nu är det hennes lekplats.
Håll dig till din lekplats Monica. Jag har noterat att hon inte har svarat på någon annans blogg när hon har hängt ut dem som förtalare, utvisat dem, eller tagit åt sig som mordhotad.
Varför väljer hon bara att svara i sin blogg? Kanske hon skulle försöka diskutera på ett bättre sätt på deras ”turf” så kanske hon lär sig något. Hon är välkommen att diskutera med mig och försöka få mig över på hennes sida – igen.
Men som saken är nu. Monica Antonsson och Liza Marklunds fokus är båda att sälja sina böcker och göra sig namn. Till vilket pris som helst.
Vem är mest värd? 13 januari 2009
Posted by trollan in Jämställdhet.7 comments
På Monica Antonssons blogg publicerade hon ett inlägg från en som kommenterade att våld mot män är lika illa som våld mot kvinnor.
Genast kunde jag på andra bloggar läsa folk som förfasade sig över detta och konstaterade att hon naturligtvis var för kvinnomisshandel.
Jag förstår inte den logiken. Varför är man för att kvinnor blir misshandlade om man tycker att det är lika illa att män blir misshandlade?
I ett av inläggen kunde man ju förstå att män som råkade ut för våld var ju när två män var fulla och slogs på krogen.
Ok. Ponera att en man är på fest. Han dricker en del. Det kommer en annan man och muckar. Mannen blir provocerad och plötsligt smäller det till. Mannen som kom fram och muckar drar fram en kniv och skär av halspulsådern på den andre mannen. Den andre mannen överlever men får skador för livet.
Det visar sig senare att knivmannen har varit runt och försökt mucka med fler – men ingen hade nappat innan. Är det den skadade mannens fel att han nu nästan blev dödad? Ja, enligt det sättet att se så är ju det så.
Ett annat scenarie. En tjej är på fest. Hon dricker en del. En trevlig kille kommer fram och ger henne komplimanger. Hon har stajlat upp sig från topp till tå med smink och kort kjol. Toppen är mycket urringad. Hon ser bra ut, och vet det. Hon flörtar med honom.
Han frågar om hon vill följa med honom hem. Hon gör det. Väl hos honom börjar hon nyktra till. Han vill ha sex. Hon vill inte det. Han bryr sig inte om hennes önskemål och våldtar henne. Folk kan ju vittna om att de var väldigt familjära på festen. Och hon hade ju väldigt sexiga kläder så det var ju tydligt vad hon önskade. Får hon skylla sig själv?
Enligt mitt sätt att se så får ingen av de två skylla sig själv. Båda har utsatts för ett brott och inget är värre för att offret är man eller kvinna.
Andra exempel.
I Stockholm står ett gäng killar och pissar i en portuppgång. En annan kille går dit och talar om att det inte är så lämpligt. Han är snart död. Misshandlad till döds av gänget. Han borde ju ha vetat bättre än att lagt sig i kan man tycka. Eller? Är det vad vi vill ge våra barn för värderingar? Sköt dig själv och skit i andra.
Någonstans i Sverige finns en kvinna. Hennes pojkvän misshandlar henne systematiskt. Hon är ful. Hon fattar inte ett jävla dugg. Dessutom är hon en hora. Det säger i alla fall mannen. Hon får skylla sig själv när hon inte kan lära sig uppföra sig, tycker han. Hon har ju valt honom en gång, kan man argumentera. Visserligen var han underbar då men har förändrats. Hon vågar inte lämna honom för då ska han mörda henne.
Jag tycker att alla brott ska prioriteras lika mycket. Män är överrepresenterad i våldsbrott. Ja. Men inte bara som våldsmän. Döm inte alla män för vad ett fåtal gör – precis som man inte ska döma alla kvinnor som bimbosar för att det faktiskt existerar sådana. Jämställdhet handlar om att alla har lika värde. Alla förtjänar rättvisa.
Jag har en sambo. Det ligger närmare att jag skulle slå än han. Jag vet det för att jag en gång i sjuan blev så maktlös arg på en tjej så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Och plötsligt har jag gett henne en örfil. Vet inte vem som blev mest chockad av oss. Idag har jag ingen aning om vad det var som retade mig, men jag har alltså slagit en gång.
Min sambo har aldrig gjort det.
Jag har två söner. Det är barn. Barn växer också upp. Jag vill att de ska ses som människor, precis som jag vill definieras som så. Jag vill inte att brott mot dem ska nonchaleras, lika lite som jag vill att brott mot deras tjejkusiner ska bli det.
En av de som var djupt upprörd över det här är väldigt engagerad i en pojkes öde. Han växer upp så småningom. Tänk om han om 10 år blir utsatt för ett brott. Kommer han få skylla sig själv då – för att han är man?
Två motpoler som jag har hittat i detta är Motherbitch och Daddy. Troligen har deras erfarenheter färgat dem båda så de blir extrema i sitt synsätt.
