Klockren krönika 15 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.add a comment
Köpte Aftonbladet idag. Det är torsdag och jag köper den för Hitchcock filmerna. Eftersom man nu har tidningen i papperformat så bläddrar jag i den och hittar en helt underbar krönika av Lena Sundström: Geniknark och fulknark kommer från samma påse. Det är en plus artikel – så är ni inte pluskund göre er icke besvär (alternativt kolla hos fb *blink,blink*)
I Lena Sundström och hennes bekantas värld känner de inte till det här med att det finns en massa knark. Hon har aldrig blivit erbjuden någongång. Hon har hängt på Spy Bar och gått på Grammisgalor utan att märka av något. Däremot hade hon läst om någon från smala Sussie som hade blivit erbjuden knark till höger och vänster när hon kom till Stockholm.
För mig är det intressant då jag heller inte fått erbjudande någongång. Naturligtvis hade jag aldrig tackat ja, hoppas jag. Men jag har alltid funderat vad det är som avhållit folk att bjuda mig. Ser jag ut som en sådan lantis?
Nu känner jag mig lugnare – det är tydligen inte bara i min värld som all den här utbredda knarkkulturen saknas.
Läsa mellan rader eller tolka själv 15 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.add a comment
Fick en kommentar av någon som inte gillade att jag skrev att det var ”ok att han tyckte så”.
Inser snabbt att man kan tycka det låter väldigt överlägset och nedlåtande. Det är inte tänkt så. Egentligen betyder det ”Det är ok för mig att du tycker på det sättet”. Men även där kan man själv lägga till lite vad den andra personen menar.
Själv har jag ett hatuttryck. ”Jag hör vad du säger”. I sammanhanget när någon finner det nödvändigt att använda det uttrycket betyder det ”Jag hör vad du säger (men jag skiter i det)”.
Jag hade en chef en gång som gått en utvecklingskurs där man lärde sig att se och lyssna på sina medarbetare. På den kursen tyckte de att det var en god idé att använda den meningen. Tanken var säkert att lugna den överkörda medarbetaren. Vet inte om det någonsin fungerat. Det gjorde det inte på mig.
Hon försökte bara det en gång med mig. Jag föredrar. ”Tyvärr – nu är det så här det blir. Live with it. ” Det blir ärligare så.
Men när någon nu tog illa upp av ”Det är ok” så förstod jag plötsligt hur hon kände sig när jag beklagade mig 
Jag förstår kritiken, och ska undvika förkorta meningen i framtiden. Har själv inte tänkt på att man kan ta det (fel) själv innan. Jag får bara hoppas att ingen lägger till ”även om det är fel” eller något annat efter meningen. Det är inte det jag menar.
Sen kom det upp att en tolkning inte kan vara felaktig. Där blev jag riktigt filosofisk när jag funderade på det. Nej man borde väl inte kunna säga att en tolkning är felaktig. Men man kan väl heller inte säga att den är rätt – eller sann?
Får fundera vidare på det någongång och se om jag kommer till någon slutsats.
Tankar om media 15 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.2 comments
Läser att en del bloggare, Jerry och theWitch involverade i Gömda skandalen har varit med i Aftonbladet, och sedan inbjudna att vara med i morronsoffan på SVT.
Kommer då ihåg en gång när det var populärt med aktier så var jag med i en aktieklubb. Det var ett nätverk med bara kvinnor och intressen hade väckts. Vi investerade lite pengar och fixade lite aktier. På något sätt (fråga mig inte hur) så fick man nys om detta från Aftonbladet. De ville göra en intervju med mig.
Vara med i tidningen?! Way to go. Tänkte jag och sa genast ja. De hade hört av sig till en annan med, men hon sa nej.Tilläggas kan väl att jag varken då eller nu var en höjdare på aktier.
En bild togs och resultet blev en sida i söndagsbilagen. Halva sidan en bild på mig. Det såg väldigt tvärsäkert och tydligt när det var tryckt, jämfört med mina ”jaaa, äääh, mmmm” som jag fått fram under intervjun.
Nåja, bilden kom in och då kom nästa chock. Alla människor läser dessa tidningar! De kommer ihåg det sen. Jag hade väl tänkt att det bara var jag som skulle se det och tala om för andra.
Några veckor senare ringer det på min mobil. Det var nyhetsmorgon i TV4 som ville ha med mig i en diskussion eller så om aktier. En millisekund tänkte jag, ”Vara med i TV, wow vad härligt” men sen tänkte jag ”Göra bort mig i TV för hela svenska folket.” Nej tack!
Så, jag avstod från min TV debut. Vem vet vad det hade kunnat leda till. Kanske hade mina sakkunskaper då lett till att IT bubblan inte spruckit eller nåt sånt…
Har senare varit på löpet hos Expressen också – men det har inte lett till någon TV kanal som ringt och vid det tillfället var det ingen av min familj som såg det, däremot en massa på mitt jobb. That’s life.
Tankar om drömmar 15 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.Tags: författa, självbiografi, skriva
2 comments
Då och då plockar jag fram min dröm att bli författare. Jag skulle vilja skriva en roman. Till att börja med. Sen skulle det då komma x antal till är det tänkt. Men först ska jag skriva min debutroman.
Jag har en del idéer. Idag har jag gått och funderar och har en väldigt bra story som jag tänkte ”wow” den skriver jag ner. Sagt och gjort. Jag öppnade Word. Sträckte ut fingrarna och så skulle jag börja skriva.
Sen var det ju det. Man måste börja.
Hur börjar man egentligen en bok? Det måste ju helt klart vara något som fångar läsarens intresse direkt.
Jag såg framför mig någon som har vaknat upp och ska dricka en kopp kaffe. Tanken var väl att beskriva det så läsaren verkligen kunde känna doften av den förbannade koppen.
”Hon drack en kopp kaffe medans hon läste tidningen” gick alltså fetbort.
Nåja. Jag återkommer om ett par år när jag är klar med den första meningen.
Är jag avundsjuk? 15 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.Tags: avundsjuka, självbiografi
add a comment
Jag kommenterade tidigare på ett inlägg att jag tycker det verkar som om MA är lite avundsjuk på LM pengar då det kommer lite syrliga inlägg om hennes Spanien hus. Som svar på det fick jag:
betr MA och LMs pengar: det verkar som om du är mest avundsjuk när det gäller pengar och projicerar detta på MA.
Jag kan inte hjälpa det, men min först reaktion blev en aha känsla på hur man lär sig första gradens psykologi redan på lågstadiet. ”Den som sa ‘et han va ‘et”. Först på gymnasiet så lärde jag mig att det var att ”projicera något”.
Jag svarade i alla fall att jag inte är avundsjuk på LM pengar.
Så funderade jag på det här med avundsjuka. Vad är det jag skulle vilja ha idag?
- Jag skulle vilja ha pengar – en massa pengar alltså. Vi pratar bada i det.
- Jag skulle vilja vara vacker. Keira Knightly vacker typ. Det skulle jag kunna leva med.
- Jag skulle vilja kunna sjunga. Jag skulle vilja gå upp på karaoke någongång sjunga en sång och få ett kontrakt.
- Jag skulle vilja kunna skriva böcker
Inget av de tre första kommer att inträffa. Någonsin. Men om det nu skulle komma någon och erbjuda mig något av det, skulle jag tacka ja?
Troligen inte. För sanningen är att jag är nöjd med mitt liv. Jag har en sambo som jag älskar, två underbara barn. Hade jag sett ut som Keira Knightley så hade nog mitt liv sett annorlunda ut och jag gillar mitt liv.
Hade jag växt upp med en massa pengar så kanske jag hade haft helt andra värderingar. Jag hade kanske börjat med droger eller något. Det finns folk som växer upp med pengar som det går bra för – men vad säger att det hade varit samma med mig?
Om jag gett 150% på jobbet som jag gjorde förr kanske jag hade kommit någonvart och tjänat en massa pengar. Det hade kanske krävts lite mer ambition och plan var man skulle komma – men låt säga att jag hade haft det. Hur hade mitt liv varit då? Hur mycket dåligt samvete hade jag haft över att jag inte räckte till för mina barn? Hade jag haft två barn då?
Är jag avundsjuk på någon person?
Liza M? Nej. Hon har en massa pengar men hon verkar tämligen bitter. Att leva med den bitterheten skulle inte jag vilja. Det hjälper inte att hon är författare. Jag skulle inte vilja vara henne, så jag kan heller inte avundas hennes pengar.
Monica A? Nej. Finns chans att hon tjänar bra på sin bok. Men jag gillar inte hur hennes blogg har utvecklats. Från början var det väldigt mycket ”jag jagar inte Liza, det är Mia jag reagerar mot” och det försöker hon hävda i en del artiklar. Däremot är det tydligt att hon jagar Liza i sin blogg. Jag tappade respekten för henne när hon gav sig på Bea, och sedan dess har hon inte återfått den.
Så slog det mig plötsligt. Jag är avundsjuk på en person.
Camilla Läckberg. Hon är författare, framgångsrik, ser bra ut, har familj. Jämnårig med mig. Jobbat med något annat och så bara oj – nu skriver hon en massa böcker som säljs till Frankrike för att bli film. Shit jag är avundsjuk. Men jag missunnar henne inte något. Jag tycker det är kul att hon har lyckats, och att hon fortsätter vara en Fjällbacka tjej med båda fötterna på jorden. Hon skriver böcker och påstår inte att det är något annat än fiction.
Varför blev hon inte trodd? 15 januari 2009
Posted by trollan in Liza Marklund.Tags: Elisabeth Hermon, Liza Marklund, Trossen, Vingklippt
add a comment
Läser och rörs av Elisabeth Hermons beskrivning om hur hon blivit krossad av Liza Marklund. Jag funderar lite på vad det var som kan ligga bakom Lizas agerande.
Jag önskar att Elisabeth hade haft möjlighet att få den genomslagskraft som Monicas blogg haft. Jag hade velat höra hennes tankar runt det som hände. Varför gav sig Liza på henne? På vilket sätt stämde hon inte in i Lizas projekt?
Jag tror att det är det som kan ha gjort det svårt för andra att tro på det hela också. Vad kan det finnas för anledning?
Är det det som man anar i berättelsen om man läser en artikel från Ramona i Newsmill:
I boken berättas bland annat om hur en man blev avvisad från Bortrövade Barns Förening, just bara för att han var man. Mannen, tog kontakt med Elisabeths stiftelse Trossen (Paradiset) och fick där den hjälpen som BBF, förvägrade honom. Eftersom Elisabeths man bodde i Israel, kunde han hjälpa till att hitta rätt kontakter, som på laglig väg, återbördade mannens barn till Sverige.
Är det så att i Lizas politiska projekts värld är mammor de som kan ha hand om barnen och därför har rätt att ta dem ifrån papporna vid behov? Är det därför hon ogillade någon som arbetate med en jour som ser till kvinnor, barn och mäns behov? I en krönika från mars 2008 så ordas det mycket om att män kidnappar barn. Det händer även att kvinnor gör det, men det nämns inte med ett ord i den krönikan. Det emotsäger hon själv senare i en krönika visserligen där hon pratar om ett par där mannens barn blivit kidnappad. Hittar inte denna ni, så jag kan inte kolla vad det var som gjorde det fallet så specifikt.
Men frågan är varför ingen nappade på Elisabeth berättelse?
Kanske var det dumt att hon gick med på förlikningen med Expressen. Hade de fällts så hade det måst bli en nyhet och då hade nog intresset blivit större. Nu köpte de sig fria. Och Liza seglade vidare i sin värld.
Det jag hoppas mest på är att hon ska få upprättelse i det här fallet. SVT Debatt borde handla om hur en maktmänniska kan få lov att krossa den lilla människan. Där kan i alla fall inte Liza hänvisa till källskyddet. Det sket hon ju själv högaktningsfullt i vid det tillfället.
I DN debatt 15 januari 2009
Posted by trollan in Liza Marklund.Tags: Liza Marklund
add a comment
Nu har Liza svarat på debatt artikeln i DN. Denna gång känns det i alla fall som hon blivit tillräckligt uppröd så hon tycker att allmänheten ska få svar.
Hon tycker att hon har blivit orättvist påhoppad. På att ha hängt ut en arab som så mycket värre än han är säger hon.
JAG HAR ALDRIG ”hängt ut” någon i mina dokumentärromaner. Det är detta delar av debatten handlar om: att jag har förändrat så mycket i karaktärernas bakgrundsbeskrivningar att ingen verklig person har gått att identifiera.
Ok. Det kan ju verka vara ett bra argument. Nu verkar det ju som hon har gjort om alla personerna så att Mia är en högklassig, smart tjej med två, inte tre barn. Alla andra runtom henne verkar väldigt otrevliga. Mannen som misshandlar henne är psykiskt sjuk, detta bekräftas i rättspsykiatriska dokument. Anledningen är väl trauman i barndomen när han tvingats döda.
Eftersom detta inte har hänt kan det vara ett bra argument till att personen är omgjord så mycket att han inte bör kunna kännas igen. Men så var det texten om att allting fanns dokumenterad. Då är det ganska självklart att även dessa utvärderingarna måste höra till den dokumentationen.
Sen att Mia trots att beskrivningen av henne inte kan kännas igen av de som är nära henne så har ändå folk identifierat henne. Alltså borde en ursäkt till de inblandade vara på sin plats. Nu!
Dessutom påstår debattörerna att jag hävdar att mannen i fråga aldrig kan sona sitt brott. Denna uppgift är fullständigt tagen ur luften.
Nej, den är tagen utifrån att han har fått lidit sedan hennes bok kom ut. Att hon inte vill se det känns nästan tragiskt. Undrar om hon är så dum eller om det är en linje hon vill köra på: Nähä, det är inte samma människor det gäller – så det så….
