Dagens Gömda tankar 17 januari 2009
Posted by trollan in Liza Marklund.2 comments
Jaha. Händer inte mycket nu inte vad gäller min favoritskandal. Tittar hos Monica. Hon har ett nyskapande sätt att lägga upp bloggen måste jag säga.
Hon lägger upp inlägg som är tomma, med information om vad som kommer att hända. Ökar på känslan av såpa. ”Scenes from our next episode!”.
Nu kommer vi dels få veta mer om Debatt. Det ska bli spännande. Dessutom ska hon då bemöta Mias familj.
Tror inte det ska bli så svårt. De gav inte direkt trovärdigt intryck på mig. Det var fler som reagerade som mig, t ex Ingrid Carlqvist. Hon konstaterade i alla fall i och med utspelet att det befriar Liza från källskyddet. Nu kan hon tala öppet om sina bevis.
Även Liza kör lite cliffhanger eller något sådant. Det har sipprat ut att det ska komma ett utspel i helgen. Det visar sig vara nyhetsmorgon imorgon.
Liza Marklund berättar också om hur det är att leva mitt i ett mediedrev. Om hur vänner svikit och hur hennes arbete som författare påverkats.
- Jag har lärt mig att man överlever. Man går inte sönder, det bara känns så. Jag har lärt mig vilka som är mina vänner och vilka som bara låtsas vara det.
Klart man överlever. Hon kanske har läst Elisabeth Hermons bok ändå. Vem var det som satte igång och höll igång drevet då?
Tyvärr hade inte Elisabeth de kontakterna att hon kunde få en exklusiv intervju i TV4 där hon fick gråta ut för sympatier. Hon fick ett par böcker och en film kastad i ansiktet när Expressen inte kunde fortsätta sitt korståg istället.
Men Liza kommer troligen fortsätta med sina argument att hon inte ”har skarvat, ljugit eller överdrivit något” eftersom det inte behövts, men att den är ”baserad på en sann historia och är inte en sann historia”.
Vet inte på vilket sätt hon menar att det skulle vara skillnad mellan baserad och vara en sann historia. Varför hänvisar hon till en massa dokument i försättsbladet (t ex dödsattester som jag inte vet vad de har för funktion) om den nu bara baserar sig på Mia och hennes familjs historia.
Jag får det inte att gå ihop. Undrar om den texten också kommer att försvinna nu när boken byter namn.
En annan bloggare som skriver ett mycket bra och nyanserat inlägg i debatten är Fridholm.
Vit lögn? 17 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.add a comment
Det är inte roligt när man går i mellanstadiet och alla tjejer är ihop med någon. Alla tjejer utom en själv.
Min mor föreslog att jag skulle hitta på en pojkvän. För att skapa en lögn så måste man se till att den inte kan bli upptäckt. Det skulle alltså inte finnas någon möjlighet att de skulle kunna upptäcka att det inte var sant. Det måste verka trovärdigt. Det måste finnas något sorts bevis.
Storyn blev då att jag var ihop med en son till en familj som bodde nära vår sommarstuga. Familjen var tyska hästägare. Sanningen var att vi hade sommarstuga där, det fanns tyskar till grannar, och de hade hästar. Tror aldrig jag såg någon kille där när vi var där och red någongång.
Så var det bevis. En annan kompis som bodde där såg bra ut, så han ställde glatt upp på bild. Et voìla! Jag hade en pojkvän långt bort, så det var klart att jag inte kunde fråga chans på någon.
Jag bredde inte ut lögnen så mycket, men fick väl frågan någon gång om honom och nåt år senare sa jag väl att det tagit slut, det var väl när jag gick i sexan.
I högstadiet så började jag intressera mig för en kille och vi blev bästa kompisar – till min besvikelse 
Jag tror alla utom han fattade att jag var kär i honom.
I åttan frågade han mig om det var sant att jag hade varit ihop med en nazist.
Vissa lögner kan komma att slå tillbaka på oväntade sätt tänkte jag, och tog det som en läxa.
Tankar från förr 17 januari 2009
Posted by trollan in Allmänt.add a comment
Idag kom min far förbi med en gammal skolbok från när jag gick tredje året. Wow. Snacka om flashback!
När man gick i trean på gymnasiet tyckte man att det var skitbra idé att bara ha förnamnet på sina klasskompisar. Inte så bra idé en massa år senare. Har funderat på att söka efter en kille som jag umgicks med på den tiden i klassen på facebook. Han hette Johan. Inte så lätt att hitta honom kan jag säga. Nu vet jag att han hette Johan S. Big help…
Nåja, det var kul att gå igenom alla bilder. Jag var inte med på så många. Var inte bland de populära. Å andra sidan var jag heller inte med på bilderna på de o-coola heller så det var väl bra.
Första året på gymnasiet så gjorde vi en tjusig sida med de här fina bilderna man tar i en automat. Just när jag skulle ta bilden så var det en kille i klassen som ville ha lite roligare bild, så han nöp mig så jag skrek rakt ut. Det gjorde alltså inte ont, men jag blev lite överraskad 
Valde att använda denna bilden och gav den till de som fixade vår sida. Det var såna lustigkurrar så de målade till lite kroppar och sånt på folk. Till mig la de till texten: ”Yes, alla rätt på provet. IGEN”.
Eftersom mina studieresultat var tämligen medelmåttig – bra i vissa ämnet, väldigt bra i historia, katastrofalt i ett annat ämne så kändes det väl inte riktigt som det skulle vara något de räknade med att jag skulle få möjlighet att säga.
Andra människor trodde naturligtvis att det fanns en anledning till texten, så utan egen förskyllan ansågs jag som rätt smart på skolan av dem som noterade mig. Det kunde jag leva med
