Trollan's Tankar om stort och smått

Tankar om feminist kontra jämställdhet 25 april 2009

All heder till Camilla som vågar gå ut och säga det många KVINNOR känner. Tilläggas kan att jag inte helt köper Pär Ströms genusperspektiv. Det blir ibland lite för mycket åt andra hållet. Men det är oftast intressant läsning och leder till mycket tankar.

Läste deras svar på en massa kritik som har kommit in på Camillas utspel. Såg lite kommentarer och tänkte själv kommentera, men det blev så långt så jag bestämde mig för att ägna ett blogg inlägg åt det istället

Varför anser man att jag är ett offer eller ”underordnad” för att jag är en kvinna?

Jag jobbar inom ett mansdominerat yrke och har inte haft problem att få jobb. Tvärtom kan jag väl säga. 3 senaste jobben (på 14 år) har man varit intresserad av mig bland annat av mitt kön. Jobben har jag sedan fått på meriter.

Jag kan tacka den tidiga feministen för att jag är utbildad, jag kan rösta, och jag har möjlighet att jobba då det finns barnomsorg.

De har nog också varit med och sett till att min kommun ligger väldigt högt i Sverige på fördelningen av föräldraledighet. Mycket bra. Från 0% i landet 1974 så var det 21% under 2007. Vi är inte uppe i 50-50 än, men de flesta män jag känner har varit eller är lediga med sina barn. Detta ses som en självklarhet för dem och deras arbetsgivare. Vi är nära det samhälle som anses som jämställt. 

Men så kommer baksidan. Om jag inte hade varit en kvinna som gillade att jobba. Tänk om jag vill vara hemma med mina barn. Politiker försöker i all välvilja tvinga ut mig i arbetslivet innan jag är redo för att min man ska vara hemma. Hur bra mår kvinnan då? Hur tacksam är hon? Varför ska allting vara svart eller vitt? Hemma med barn = förtryckt, bakåtsträvare mm. Därmed inte sagt att man som mamma inte får sina fiskar varma om man kommer tillbaka efter 6 månader och lämnat barnet med sin pappa. Men det är mest kvinnor som reagerar då och anser att man är en dålig mor…Undrar om dessa anser sig vara feminister för övrigt?

Men så kommer det här ”Män är djur!”, ”Vi hatar män” mm. Ok. Om män är sådana eländiga varelser, varför skaffar man barn med dem? Vad ska man göra med pojkarna, ska Gudrun och co se till att de ska aborteras bort som flickor gör i olika länder? Jag är jätteglad att jämställdhet och jämlikheten har kommit så långt som den har. Men det finns avarter som tyvärr sitter väldigt högt upp vilket skämmer feminismen. Joakim jämför feminismen med nazismen för att spetsa till det på Newsmill. Naturligtvis så får han mothugg. Det är löjligt att man dömer femismen efter ROKS m fl. Varför ska stollarna få stjäla namnet? Ja, det är en bra fråga. Varför skulle jag inte gå omkring med svenska flaggan i dagsläget? Varför var det diskussioner om att man inte skulle ha svenska flaggan på skolavslutningar och sådant? Jo, för att vårt lands flagga har stulits av främlingsfientliga grupper. Alltså är det bara på flaggans dag som jag flaggar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vill ni att vi humanister ska börja ta feministerna på allvar, se till att ni andra syns. Se till att ni tar avstånd från stollarna. Men när de värsta stollarna har suttit i regeringen på höga postitioner (Gudrun, Margareta) då blir det på något sätt svårt att tro att de är minioriteter som ingen lyssnat på. Och jag vill inte sammanknippas med dem och deras idéer. Alltså. Jag är inte feminist.

Det är svårt att bena upp riktigt vad dessa feminister egentligen har för grundsyn. Vill de att papporna ska ta ut pappadagar? Om ja, hur kan de sedan vara med och systematiskt döma bort pappor vid gemensam vårdnad om mamman antyder ”samarbetsproblem”. Hur kan man vara med och låta pappan knyta an så mycket till sitt barn som man faktiskt gör när man är hemma med det så länge som vi har möjlighet i Sverige  och sedan bara tack och adjö. Du har gjort ditt, nu har den bättre föräldern tagit över. Visst, en massa instanser har påvisat att hon har fel, men för att vara på den säkra sidan så vinner hon ändå.

Men vem blir vinnare i det läget?

Mannen blir en sann förlorare. I vissa fall har män tagit livet av sig då de förlorat sina barn. Det är ofattbart att det får gå så långt.

Barnen då? De är också förlorare. De tappar en del av sin identitet. I de fall där kvinnor ljuger om papporna så får barnen tidigt lära sig att ljuga och dölja saker för att inte såra eller själv bli sårade.

Kvinnorna då? Jag är full av beundran över ensamstående mammor. Att de orkar. Att de klarar av saker och ting. Att välja det frivilligt för att straffa någon annan, kanske för att kärleken dött? Nej, det är ofattbart. Jag hoppas jag får leva med mina barns pappor hela tiden. Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan honom vid min sida. Han är en stor anledning till att jag är där jag är idag – liksom jag har påverkat hans liv. Men om vi nu går i sär så är det självklart att barnen behöver oss båda. Jag skulle sakna dem fruktansvärt mycket den tid de inte är hos mig, men jag skulle uppskatta att vi fortfarande har ett delat föräldraansvar så vi skulle tillsammans kunna arbeta för barnens bästa och ha en dialog om vad vi bör göra vid olika kriser.

Det finns män som misshandlar. Det finns män som skadar barn. Det finns även kvinnor som misshandlar, både män och barn. Män kan döda. Kvinnor kan döda. Varför ska vi i ett jämställt samhälle fortfarande dömas-frias på grund av våra kön. Varför kan vi inte se individerna? Jag – Annika Östberg – Margaret Thatcher har inte så mycket gemensamt. Ändå så hamnar vi på något sätt i samma grupp. 

Det blir så genusfixerad när vi ska vara jämställda. Gjorde man på ett visst sätt för att det är en liten pojke eller tjej? Se det som en person. En del barn (min äldsta) tycker om bilar och från 10 månaders ålder körde han med bilar och sa brrrm. Den yngre har inte alls såna intressen. Han tar upp bilar och slår dem i bordet. Han gör samma sak med dockor. Vet inte om jag borde bli orolig. För mig är det viktigast att de har rätt grundvärderingar sen får de utveckla sina intressen.