jump to navigation

Pappa eller inte vidare diskussion 31 januari 2010

Posted by trollan in Jämställdhet.
Tags: , ,
trackback

Det är mycket intressant att följa diskussionen om fäder som ofrivilliga pappor. Att det är en fråga som berör är tydligt. Men det är ingen enkel fråga. Vissa frågeställningar som tagits upp som jag funderar lite runt:

1 Om det skulle vara enkelt för pappor att göra “juridisk abort” (dvs avstå allt ansvar för barnet) skulle det då inte vara något kvinnor skulle utnyttja för att slippa besvärliga pappor?

Min kontring på det är då: Kan det verkligen vara så stor del av kvinnorna som de facto vill vara totalt ensamma med barnet? Är ensamstående föräldraskap något att eftersträva? Något som så många kvinnor vill ha? För mig känns det väldigt tryggt att vi är två. Vi kan tillsammans diskutera allt från blöjmärken, dagis, framtiden mm. På något sätt tror jag ändå att majoriteten som skaffar barn har de drömmarna om att man ska vara två om barnet. Sen kan förhållande spricka, men de flesta människor har ändå en relation med pappan till barnet.

2 Barnen tar skada utan en pappa som förebild.
Ja, nog känns det som det borde vara idealet att ha både manliga och kvinnliga förebilder. Men i dagsläget vet vi att pappor efter att relationen avslutats skärmas bort från barn. Jag vet inte hur mycket kontakt de ofrivilliga papporna väljer att ha/ tillåts att ha. Blir det någon skillnad? Hur är det för barn som växer upp med kvinnor som inseminerats i Danmark? Barn i homosexuella förhållanden? Barn där mamma / pappa inte finns för att de dött tidigt?

3 Tänk om syskon gifter sig?
Det vore inte helt fel att man skrev in pappan som pappa, så får han
då “adoptera” bort barnet. Men om en man blir ofrivillig pappa mer än
en gång kan det vara läge att ta diskussion. Precis som jag tycker att man ska kolla upp när kvinnor kör abort vid ett flertal tillfällen.

Jag tycker sedan, precis som vid vanlig adoption att barnet ska ha rätt att få information om sin pappa. Om pappan tidigare väljer att ha kontakt med barnet då måste det vara upp till mamman.

Att en hittills okänd pappa dyker upp ur det blå, för att han plötsligt känner sig redo, kan nog vara rätt traumatiskt för ett barn.

4 Hur går det med arvsrätt?
Det ska väl vara det samma som vid adoption som jag ser det. Har inte
riktigt koll på det.

5 Det kommer skapa olika klasser!
Kanske funderar en mamma steget längre när hon vill ha barn om hon inser att hon kan bli ensam med ansvaret. I dag tror jag faktiskt inte de “oönskade” barnen inte har så lycklig barndom. Att känna sig sviken av sin pappa, och faktiskt ha rätt i att pappa är ointresserad (till skillnad från de fall där mammor medvetet PAS barn som de inte vill ha pappan närvarande vid) kan inte direkt skapa ett harmoniskt barn vad jag kan se.

Syster påpekade att jag måste vara den enda kvinnan i världshistorien som inte behövde ta ansvar för mina handlingar.

För mig är det ett stort ansvar ha ett barn. Ett barn är den vackraste gåva, skör, underbart och något man lever med varje dag i sitt liv.

Från det att jag blev med barn  när det var planerat så har barnen varit det viktigaste i mitt liv. Inget val jag gör görs utan att jag funderar på barnen och hur det påverkar dem. Ska jag ut på kvällen? Vem är hemma och tar hand om barnen? Sjukdomar? Boende, bilar, arbet i allting finns barnen med som en del i ekvationen.

Att ta abort var då ett lätt val och för mig kan det ansvaret inte jämföras med ansvaret att ta hand om barn i resten av livet. Efter att ha sett min mormor sitta bredvid min medvetslösa mamma efter olyckan, så vet jag också att ansvaret fortsätter långt upp efter myndighetsålder. Är man förälder så är man det resten av livet.

Slutligen, som nef påpekade är detta i dagsläget en filosofisk diskussion. Vi har ett samhälle som ser ut så här.

Just i det här fallen är mannen rätt utlämnade till kvinnors önskemål. Tidigare var det inte så. Då kunde män utnyttja kvinnor rätt friskt och kvinnan fick stå med skammen och barnet. I dag är situationen en annan i Sverige.

Jag kan nog tänka att diskussionerna innan man fick igenom fri abort gick ungefär på samma sätt. Vill kvinnor inte få barn så gällde det att skydda sig. Varför skulle samhället stå för kvinnors sexuella eskapader?

Tack och lov så fick man igenom möjligheten trots motstånd.

Lite ligger det väl i Systers fundering över att preventivmedel inte har kommit längre. Kondomerna historia började ganska tidigt, redan 1605 så användes det för födselkontroll. Men borde det inte finnas något p-piller som stoppade sperma från att vara fertil eller något sådant?

Har det att göra med att det är kvinnor som tar hand om barnen så det inte har funnits något incitament att fixa något annat? Eller att man tycker män ska använda kondom för att skydda sig och sin partner mot sjukdomar med?

Kommentarer»

1. Charlie - 31 januari 2010

Är man förälskad eller älskar någon så är ju det naturliga att skaffa barn tillsammans. Det tycker jag också.

Men när barnlängtan inte sammanfaller med kärleken, är det då inte lätt att skaffa ett avtalsbarn? Särskilt om det sammanfaller med hur studier och karriär ser ut?

Kvinnor har väl knappast problem att hitta en man att älska för att de har några ungar i boet.

Det är väl rätt omvittnat hur intresserade kvinnor är att få barn.
Det läggs ner en hel del möda på att få någon som gör en gravid. Man kan luras, men man kan välja andra metoder också. Det finns massor.

Dock så är det kvinnorna som oftast initierar separation och skilsmässa. Och de vill ha vårdnaden om barnen.

Är det någon som tror att kvinnor är så dumma att de inte skulle räkna ut att det är betydligt smidigare att skaffa ett avtalsbarn än att hålla på att jiddra med en karl?

Vilket ju inte hindrar att det parallellt pågår barnskaffandet i kärlekens tecken.

Men att tro att kvinnor som grupp inte skulle finna det attraktivt tror jag är att romantisera kvinnorna.

Och hur påverkar en juridiska aborter pappor som grupp?

Ja vad ska man tro, de kommer verkligen att få gå på tå för att man ska skaffa barn med dem. Det kommer alltid att finnas kvinnor som tycker att det är säkrare att få “egna” barn.

Kvinnor tipsar väl redan varandra om bästa sättet att lura en man på hans spermier, varför skulle de inte tipsa varandra om bästa sättet att skaffa barn på. De här kvinnorna är ju knappast på allvar intresserade av männen.

Så jag tror att det här skulle vara tiptoppen för de kvinnor som tycker att det faktiskt trots allt är väldigt praktiskt medan män som grupp skulle vara förlorare.

Vinnarna skulle vara de som tillsammans skaffar barn och håller ihop på ett bra och kärleksfullt sätt.

Men parallellt med det här så skulle många kvinnor kunna få egna barn och män skulle få sprida sina gener utan ansvar. Att det skulle passa flera råder det ju ingen tvekan om tycker jag.

Bernt - 31 januari 2010

Charlie!

Du har glömt en väsentlig detalj!
Ett avtalsbarn kan ju lika gärna vara en pappas val. Ett avtal måste ju vara ur jämställdhetssynpunkt en rättighet åt två håll. Eller hur? Då kan jag inte se att pappan är förlorare.

2. Charlie - 01 februari 2010

Bernt, utgångspunkten var att man införde lagen just för dessa män.

Med mitt inlägg ovan försökte jag beskriva hur kvinnor skulle förändra verkligheten genom att använda lagen, men jag gissar att jag inte nådde fram till dig Bernt, eftersom du har en tendens att se saker isolerade från varandra, så du förstod inte så mycket av det.

Men för er övriga så kan jag tillägga att lagen bara gynnar de som aldrig ångrar avtalet.

Den man som någon gång under dessa arton år blir nyfiken på sitt barn, ser saken i ett annat ljus, är det nog inte så roligt att bli nekad all kontakt med barnet.

Men om man vill offra dessa män som ångrar sig för de som inte ångrar sig så är det klart att man tycker det är bra.

För övrigt så är man positiv till juridiska aborter så ska man inte sen komma och tala om barnets rätt till pappa, då det är helt klart och tydligt att det är pappas rätt till barnet man menar.

trollan - 01 februari 2010

// För övrigt så är man positiv till juridiska aborter så ska man inte sen komma och tala om barnets rätt till pappa, då det är helt klart och tydligt att det är pappas rätt till barnet man menar. //
Att ha en pappa som man vet skiter i en själv och som bara motvilligt är pappa kontra att inte ha en pappa alls tror jag skulle göra en stor skillnad för barnet.

Men som sagt – egentligen är jag mest emot att det får ske att kvinnor kan utnyttja män och att detta ses som ok. Kvinnor uppmuntras att lura till sig sperma av karlar och sen ses karlar som stupida offer. Inte helt rättvist som jag ser det.

trollan - 01 februari 2010

Har man som kvinna gjort abort så kommer heller inte det barnet finnas. Därför erbjuds ofta kurator samtal i samband med aborten. Det vettigaste vore väl att man faktiskt har en lång dialog i samband med att mannen avsäger sig all kontakt med barnet för att han ska veta vad han ger sig in på.

Samtidigt borde man kanske ha föräldragrupper för pappor i en större utsträckning där man får diskutera det här med barn och att komma i en ny roll. Jag tror att göra männen mer delaktig i annat än bara avlandet kan göra att de får en större insikt om hur det är att bli pappa och att det faktiskt handlar om en gåva.

Bernt - 01 februari 2010

Nej Charlie!
Jag tror att du har svårt att tänka utanför dina egna banor. Du tycker tydligen fortfarrande att barn är mammors egendom.

Jag får försöka igen då.
Om pappan vill ha barnet själv så måste han ha rätt att ingå avtalsbarn och kunna ta hand om barnet själv. Precis som mamman isf. skulle kunna. Då är väl inte pappan förlorare

3. Charlie - 01 februari 2010

Trollan! Så du rekommenderar pappor att inte alls träffa sitt barn hellre än att engagera sig lite? Eller menar du tvärtom?

Vad tycker du skulle göras för att hänsynslösa kvinnor inte ska utnyttja män? Vem är bäst lämpad att se till att ingen kvinna får tag på spermierna?

trollan - 01 februari 2010

Jag vill att barn ska ha mammor och pappor som engagerar sig i dem. MEN om en pappa känner sig lurad och inte vill veta av barnet. Är det bättre att barnet då känner sig oälskad och att pappa inte bryr sig om honom/henne? Det är det jag tror kan hända i dag. Det kan beror på att mamman medvetet pratar illa om pappan samtidigt som hon förvägrar pappan att träffa barnet MEN det kan hända att pappan överhuvudtaget inte är intresserad. På vilket sätt gynnas barnet av en sådan pappa? Hur ska man tvinga pappan att knyta an till barnet? Naturligtvis är det hela beroende på hur mamman hanterar detta och om hon kan på ett snyggt sätt förklara bort pappan så tror jag inte att pappan lider av det.

Men optimala alternativet skulle för mig vara att det inte händer. Men så länge det ses som ett alternativ för mammor som törstar efter barn att “lura till sig ett” och detta sanktioneras av samhället så behöver man en öppen debatt om problemet. Utan att man pekar finger på män som idioter. Som jag ser det så gynnar det ingen.

4. Charlie - 01 februari 2010

Trollan, i ditt andra inlägg här så låter du som om det inte är så lätt för män att göra ett rätt beslut vad gäller juridisk abort. Det tror inte jag heller.

trollan - 01 februari 2010

Nej, det ska inte vara ett lätt beslut för dem. Man ska nog inse att det handlar om något ganska viktigt. Men idag kan det vara att man träffar en tjej på krogen så plötsligt dyker hon upp igen efter några månader och säger “du förresten…” sen så blir man då underhållningsskyldig, men man har inga rättigheter till vårdnadsdagar eller annat om inte mamman väljer att ge efter på dessa. Så hur ska den mannen känna sig som en pappa? Likaså om man har ett förhållande som spricker då tjejen “råkar” bli gravid. Man kanske är lite lack på tjejen, men hur ska man hantera framtiden.
Att knyta an till ett barn går oftast rätt fort, men man måste på något sätt få det verkligt.

Om det efter detta fortfarande inte är intressant för mannen, ja, då tycker jag han borde ha en möjlighet att adoptera bort barnet till mamman. På samma sätt som en mamma ska kunna adoptera bort ett barn till pappan om hon nu inte vill ha barn men väljer att inte ta abort.

5. Charlie - 01 februari 2010

Trollan, vad menar du med att det sanktioneras av samhället?

Och jag frågar igen, hur ska män bäst skydda sig mot att någon använder deras spermier till barn?

Är det något samhället bör gå in i, bör polisen medverka vid samlagen så att det inte händer något otillbörligt?

Jag förstår inte vart du vill komma. Vad är det du menar borde göras för att män inte ska utnyttjas?

Det finns väl inget i dag som tvingar män att umgås med sina barn om de inte vill. Jag förstår inte varför du pratar om det som ett problem. Det enda som återstår är att plocka bort arvsrätten för barnen och att de inte får något för sitt uppehälla av pappan. Men det tycker du alltså att vi ska fixa. För att män skamlöst blir utnyttjade av kvinnor som du ser det?

Ser du någon lösning på hur spermierna inte ska komma dessa kvinnor till del eller är det ett olösligt problem`

Har du söner? Hur skulle du uppfostra dem om du hade några? Skulle du vilja att de skyddade sig eller tycker du att det är lättare för dem att i efterhand få avtala bort sina barn?

trollan - 01 februari 2010

Jag har två söner.

Jag kommer att uppfostra dem att skydda sig själv. Kanske inte för att prata om graviditeter på krogen i första hand utan framförallt för könsjukdomar.

Däremot så vill jag uppfostra dem till att lita på människor.

Jag vill inte få dem att misstro kvinnor och säga “även om du har en tjej som äter p-piller så får du fortsätta använda kondom i ditt förhållande, för du kan f-n inte lita på kvinnor som kanske vill ha barn”.

Jag kan bara hoppas att barnen har vett nog att träffa kvinnor med sans och inte sådana som bara vill blir mammor utan en tanke på barnet utan bara på sin egna egoistiska önskemål. Det är väl det hopp jag kan ge barnen.

För mig är största problemet hur det går för dessa barn. Det är inte lätt att uppfostra barn ensam. Även om fletalet kvinnor skulle vilja det så är det ofta dessa barn hamnar i trubbel senare.

Om det vore svårare för kvinnor att få igenom försörjningen kanske de kunde tänka sig för före också. Det är väl det som är min primära önskan.

Men jag märker att många kvinnor har den åsikten att männen får skylla sig själv och sen är det nog med det. Tyvärr så vinner inte barnen på den attityden. De fortsätter att födas, oönskade och oälskade med en mamma som kanske egentligen har en idealiserad bild på moderskapet. Vilka värderingar för hon ner till barnet? Skit i andra, bara du får som du vill?

Charlie - 01 februari 2010

Okej så du tycker att kvinnor ska göra abort för att de inte har råd att föda sina barn. För att det är mest rättvist mot männen som inte vill ha barn, men heller inte ska behöva skydda sig.

Ja visst kan man tänka sig att de lär sig lita på andra. Men i det konceptet ingår också att man kan bli lurad – och då får man ta konsekvenserna. Hoppas du talar om det för sönerna också.

Skyller kvinnor på män när de måste föda barn eller göra en abort? Anser du att det är mäns ansvar? Det låter så.

Jag skulle aldrig någonsin hålla med om att en kvinna kan skylla på mannen för att hon blivit gravid. Det är helt och hållet hennes eget val, såvida hon inte är våldtagen. Och om hon då gör abort eller föder barnet så är det hennes val likaså. Inget som hon kan skylla på mannen.

Precis som jag sagt tidigare, var och en ansvarar för sig själv. Vilket naturligtvis inbegriper kvinnor. De kan inte skylla på någon annan för att de blir gravid. (ej våldtäkt)

trollan - 01 februari 2010

Jag tycker att en kvinna ska fundera igenom innan hon skaffar barn lite mer. Vad är mest rättvist mot barnet. Har man förutsättningarna för att ha barn, eller inte? Är det så att kvinnor räknar att vårdnadsbidraget från mannen ska räcka till alla kostnader för barnet och att man själv inte ska behöva arbeta eller så?

En kvinna som väljer att skaffa ett barn när mannen inte är redo ska definitivt inte ta abort. Men varför ska hennes val påverka resten av hans liv? Det är väl det där jag tycker är intressant. Även om hon inte “skyller” på honom så får han leva med hennes val. Detta gäller även när han önskar ett barn, men inte hon.

Lite off topic. När en kvinna har vårdnaden så är det männen som betalar underhåll. Jag har en bekant där kvinnan misshandlade barnen och mannen i slutändan tilldömdes vårdnaden. Enligt mannen, nu är det naturligtivs lite färgat så jag vet inte hur sant det är, så var mammans intresse av barnen att få underhållet. Det var 5 barn i ålder upp till 13 om jag minns rätt. Pappan fick i slutändan vårdnaden. Däremot betalade inte kvinnan något underhåll. Hur kommer det sig? Jag har även hört andra fall där kvinnan inte behöver betala något för barnen. Men även om mannen är arbetslös eller sjukpensionär förväntas han ha råd att betala. Hur kommer det sig. Detta är visserligen en helt annan fråga, men kom inte på det när man tänkte ekonomi :)

6. Charlie - 01 februari 2010

Hahaha jag måste skratta lite, på vilket sätt sanktionerar samhället att kvinnor lurar män att bli pappor. Trollan för helveeedee… ;-)

Nog slant du lite på tangenterna där.

trollan - 01 februari 2010

Eftersom mannen i debatten hade försökt fått kontakt med folk psykologer och mm där många ansåg att mannen fick skylla sig själv så jo, nog tycker jag att det är en lite utbredd attityd att det är ok för kvinnor att göra som de vill.

Sen kanske det inte är något regeringsbeslut satt på det visserligen :)

7. Charlie - 01 februari 2010

Så på den mannens version menar du att “samhället sanktionerar”.

Okej, angående att syskon gifter sig så får halvsyskon gift sig i Sverige efter tillstånd från Länstyrelsen. Det ska antagligen utredas att det inte finns redan upptäckta ärftliga sjukdomar i släkten.

Det är dock svårt att sia om hur det skulle slå. Mammorna kanske berättar för barnen vad pappan heter. Har svårt att tro att hon inte skulle göra det. Eller det kanske ska stå i avtalet att barnet inte får veta det? Hur sjukt skulle inte det vara då.

trollan - 01 februari 2010

Som jag ser det ska det stå i avtalet att barnet har rätt att ta reda på det vid en viss ålder. Precis som det ofta görs vid adoption.
Om mamman väljer att berätta innan. Av vilken anledning? Tänker hon sätta mannen på pottkanten när barnet ställer honom mot väggen? I så fall finns väl risken att det är barnet som såras mest, och varför skulle en mamma önska det? Om det sker efter en dialog mellan mamman och pappan kan det nog göras på ett bra sätt.

8. Charlie - 01 februari 2010

Nåja Trollan, hur tycker du att samhället ska skydda män från att ofrivilligt bli pappor? På något sätt måste ju samhället ta sitt ansvar. Vad bör göras anser du?

trollan - 01 februari 2010

Jag anser att man inte skrattande ska säga till en kvinna som är runt 30 att säga att de får väl skaffa ett ragg för att fixa barn om de fortfarande är singel. Att det är ett rätt vanligt förekommande skämt på olika nivåer gör nog att det kan kännas mer ok att göra det.

På något sätt kan man åtminstone ge respekt till männen och inte prata om deras “skvättande” i nedlåtande ton medan man inte på några villkor kan erkänna att kvinnor gör fel som utnyttjar mäns dumhet (?).

Sen är jag väl inte av den åsikten att det är “samhället” som ska fixa till allting. Jag tycker föräldrar har ett ansvar att uppfostra sina barn. Likaväl som jag ska uppfostra mina söner att de ska göra rätt för sig, ska även tjejernas föräldrar uppfostra dem att inte snärja männen bara för att de ska få som de vill. Det är väl där jag vill att man ska lägga krutet.

9. Bernt - 01 februari 2010

Nej Charlie!
Jag tror att du har svårt att tänka utanför dina egna banor. Du tycker tydligen fortfarrande att barn är mammors egendom.

Jag får försöka igen då.
Om pappan vill ha barnet själv så måste han ha rätt att ingå avtalsbarn och kunna ta hand om barnet själv. Precis som mamman isf. skulle kunna. Då är väl inte pappan förlorare

Som sagt. Försöker lägga det även här eftersom det verkar som Charlie inte hittat svarsknappen på svar högre upp i trådarna.

10. Charlie - 01 februari 2010

Men det är väl självklart att kvinnor som medvetet lurar en man är svin. That goes without saying liksom.

Men jag eller nån annan är ju inte kollektivt ansvariga för vad andra kvinnor gör. Om det finns risk för att bli lurad är det inte smart att mannen skyddar sig då, eller är det bättre att man försöker få alla kvinnor att förstå att man kan inte göra så? Vilken metod är enklast och snabbast och mest effektiv?

Om män har den inställningen att de inte ska behöva skydda sig men ändå klaga när de blir pappor tycker jag att de får skylla sig själv.

Om de har blivit lurade är det oerhört tragiskt, men det är sånt som kan hända om man inte skyddar sig, därför anser jag att män är de som bäst har reda på sina spermier. Ingen annan kan göra det lika bra som de själva kan. Jag vänder mig mot föreställningen att det skulle vara speciellt svårt för män att göra det. Om de verkligen vill.

Sen är det en annan sak att det inte alltid fungerar som det är tänkt, men om man inte ens försöker skydda sig så ska man inte klaga sen. Och det står jag för.

Tycker du det är okej för män att klaga när de har den inställningen att de inte ens ska försöka skydda sig?

11. trollan - 01 februari 2010

Nej, jag tycker inte det är ok att män klagar.

Men jag tycker heller inte att det framgår att du och de andra som debatterar hur idiotiska männer är faktiskt anser att kvinnor som gör på det sättet är svin.

Så nej, det är inte “goes without saying” för vissa som har diskuterat så framgår det som det helt och hållet är mannens fel.

Men nej, någon kollektiv skuld för dessa egotrippade kvinnor tänker heller inte jag ta på mig, lika lite som jag tycker att män ska ta på sig någon kollektiv skuld.

Vissa män vill verkligen inte ha barnen som lurats på dem – vissa vill verkligen ta del av sitt barns liv oavsett hur de har kommit till. De älskar sina avkomman mer än allt annat. Sådana pappor ska heller inte skjutas åt sidan på så sätt att mamman tar emot den månatliga checken, och sen är pappan i övrigt inte önskvärd.

Jag tror också av debatten jag följt på olika håll att de flesta männen faktiskt är intresserad att vara del av barnets liv, oavsett hur barnet kommer till. Så kanske kommer det inte vara så många som är intresserade att adoptera bort barnet i slutändan.

Men det sätter andra krav på kvinnan, där samhället faktiskt har en uppgift, att sluta se barnet som sin egendom. Kanske var tanken att hon skulle vara ensamstående mamma – då ska det inte vara något som samhället stödjer, utan har man skrivit på faderskapet så ska även delad vårdnad ingå i “paketet” så får man ta det vidare sen hur de tillsammans önskar.

12. Charlie - 01 februari 2010

Jag har flera gånger på olika bloggar sagt att jag är för att mannen ska ha delad vårdnad efter obligatoriskt dna-test.

Däremot tycker jag att de är kvinnans sak att skydda sig mot situationen att hon måste göra abort. Det är inget hon kan kräva att män ska skydda henne emot. Om han säger att han är bra på att dra ur i tid och hon säger okej och låter honom göra det så är det ett val hon har gjort. Det är inget hon kan hålla honom ansvarig för. Antingen han gör det med flit eller inte. Vill hon inte ha barn får hon skydda sig.

Var och en ansvarar för sig själv.

I konceptet lita på andra så ingår insikten om att det kan gå fel, och det får man kalkylera med och tar man risken så kan man inte skylla på någon annan att man tar den.

Varför jag tycker, betonar att män måste skydda sig bättre är för att de har ingen ångerperiod efter. De måste vara noggranna.

Det är av omtanke om män som jag tycker så. Att sitta på internet och skriva att kvinnor är as som lurar män är inget som hjälper alls när en kvinna väl fått i skallen att hon ska ha ett barn.

Vem har närmast ansvar för att man själv inte ska bli förälder?

13. Charlie - 01 februari 2010

Om det är allmänt kännt att män för att få barn med en kvinna använder kondom och drar av den för att få ett barn mot hennes vilja då har han lurat henne. Om kvinnor vet om att en del män beter sig så här, vem ska skydda henne?

Det skämtet förekommer också, det är inte alls ovanligt att män skämtar om hur de ska göra henne gravid mot hennes vilja.

Däremot är det viktigare för män att skydda sig då de inte har en ångerperiod efteråt. Vem ska skydda honom mot det?

14. Syster - 01 februari 2010

Det är mycket rundgång här.
Jag vill bemöta det du trollan skriver i ditt inlägg:
“Kan det verkligen vara så stor del av kvinnorna som de facto vill vara totalt ensamma med barnet?”
Du skriver om kvinnor som lurar män till ett faderskap de inte vill ha. Du vet väl hur utbrett detta problem är eftersom du skriver om det och där har dun svaret på din fråga.

“Barnen tar skada utan en pappa som förebild.”
En manlig förebild är bra för alla barn men de barn vars fäder har exempelvis dött eller av annan anledning är frånvarande är inga “sekunda” barn. Enligt mitt synsätt och erfarenhet så fungerar även barn med frånvarande fäder alldeles utmärkt. Många av dem har andra manliga förebilder.
Det finns även statistik som visar att barn till ensamstående mammor inte klarar sig sämre.

“Hur går det med arvsrätt?”
Har man ingen pappa på pappret så har man ingen pappa att ärva. Inget arv utfaller till barnet alltså. Vid adoption ärver barnet sina adoptivföräldrar.

“Att känna sig sviken av sin pappa, och faktiskt ha rätt i att pappa är ointresserad…”
Självklart borde alla barn ha rätten att få ha 2 föräldrar som är intresserade av sitt barn. Tyvärr har inte alla barn det, men alla saknar heller inte en pappa. De har andra intresserade manliga förebilder.

“För mig är det ett stort ansvar ha ett barn. Ett barn är den vackraste gåva, skör, underbart och något man lever med varje dag i sitt liv.”
Det tror jag att alla kvinnor känner. Vilket medför att ett beslut om graviditeten ska fortsätta inte alls är något enkelt beslut i varje enskilt fall. Men det är ett beslut som man måste ta utifrån den egna specifika situationen. Den möjligheten har vi idag. Ibland är beslutet lätt beroende på vilken situation man befinner sig men det kan också vara uppblandat med en önskan om att man faktiskt skulle vilja ha barn! Men man råkade bli det vid fel tidpunkt. Det kan för vara ett problem för en del.

“Jag kan nog tänka att diskussionerna innan man fick igenom fri abort gick ungefär på samma sätt. Vill kvinnor inte få barn så gällde det att skydda sig. Varför skulle samhället stå för kvinnors sexuella eskapader?”
Nej, den diskussionen fördes inte. Det som gällde var att fina flickor knullar inte. Fina flickor är inte kåta. Det är därför man menar att p-pillret medförde en sexuell revolution, för första gången fick flickor ha någon sorts sexualitet. Vi är ännu inte framme vid den totalt jämställda sexualiteten, det finns fortfarende en madonna/hora-syn på kvinnor. Ett resonemang som har som syfte att begränsa kvinnors rätt att fritt ta beslut om den egna reproduktionen hjälper till att konservera den gamla synen på kvinnors sexualitet.
Om du tar en titt på hur det fungerar i USA kan få en liten bild av hyckleriet och dubbelmoralen som vi hade i Sverige.
Man diskuterade inte kostnaderna eller vem ansvaret låg på. Problemet var att människor fortfarande var människor och att oönskade graviditeter inträffade, då som nu, och man ville att alla barn skulle få födas välkomna.
På den tiden ingick ordet “solidaritet” i språkbruket och det var därför bara de värsta stockkonservativa och religiösa krafterna som ville ha kvinnor kvar i mäns makt över kvinnokropparna.

“Men borde det inte finnas något p-piller som stoppade sperma från att vara fertil eller något sådant?”
Jag läste om ett hormonpreparat för män som skulle varit på gång men det var länge sedan nu. Minns inte om det var brist på framgång i framforskandet eller brist på intresse hos männen som förväntades äta pillren.
Har en svagt minne av att ha läst att män inte var intresserade av att äta hormoner.

15. Syster - 01 februari 2010

För övrigt är Charlies frågor om hur man undviker problem med lömska kvinnor helt relevanta.

Den som inte vill bli pappa efter en kväll på krogen gör klokt i att gardera sig.
Under en utekväll måste man också gardera sig mot att bli av med kontokort, gardera sig mot att få drinken drogad och att bli rånad i efterförloppet och att se till att ta rätt väg hem för att undvika eventuella ligor som är ute i syfte att få tillfälle att slå ner något lämpligt offer.
Det är mycket att tänka på och det lättaste ser i mina ögon ut att vara de saker man själv har oinskränkt makt att kontrollera, dvs att skydda sig mot en ovälkommen graviditet.
Och att inte strunta i att låsa ytterdörren när man går hemifrån och försöka komma undan det egna ansvaret genom att hävda att man har rätt att slippa låsa dörren när man inte är hemma och att det var tjuvens som gick in genom den olåsta dörren som bär skulden.

trollan - 01 februari 2010

// Under en utekväll måste man också gardera sig mot att bli av med kontokort, gardera sig mot att få drinken drogad och att bli rånad i efterförloppet och att se till att ta rätt väg hem för att undvika eventuella ligor som är ute i syfte att få tillfälle att slå ner något lämpligt offer. //
Men min poäng är väl att hur mycket man än kan tycka att personer har uppfört sig klantigt, så kan man ändå ha förståelse för offret och viss sympati. Det är väl detta som jag och en del andra efterfrågat. I stundens hetta kanske inte folk är så klartänkta alla gånger. Hur man ska gå tillväga är svårt att säga, men att idiotförklara män känns inte rätt väg för mig.

16. Syster - 01 februari 2010

Att som man gardera sig på lämpligt sätt mot fingerfärdiga ficktjuvar, personer som i hemlighet drogar din öl eller som muckar på väg hem är som jag ser det, tillfällen där du kan försöka skydda dig. Om du trots alla föriktighetsåtgärder ändå skulle råka ut för något så är det naturligtvis oerhört beklagligt och självklart kan man få sympati om man skyddat sig men misslyckat med att gå skadelös!

I exemplet med den olåsta ytterdörren är läget ett annat. Låser man inte dörren när man går ut har man inte skyddat sig och hela skulden faller på en själv, du är helt rättslös när du exempelvis söker ersättning från din hemförsäkring. Det är helt enkelt inte tillåtet att vara så oförsiktig, man har ett eget ansvar att låsa sin dörr.

17. Syster - 01 februari 2010

Visst går det att förstå att man kan hamna i situationer när man inte är så klartänkt, det tror jag alla människor vet.
Men när man gör det så kan man aldrig skylla på någon annan!
Det var JAG som skulle tänkt mig för och har jag inte gjort det så är ansvaret för det mitt eget och ingen annans. Jag får ta konekvensen av det jag själv gör. Det är det som kallas att få erfarenheter och de kan var kostbara ibland. Inte enbart ur ekonomisk synvinkel.
Att ta ifrån män deras ansvar är ur min synvinkel att idiotförklara dem!

Jag ser en tendens att många pratar om eget ansvar men när det kommer till kritan gäller det ansvaret bara andra. Det är inget man anser omfattar en själv.

18. hlö - 01 februari 2010

Berättelse ur verkligheten.
Har “oönskad ” kusin.
Bakgrund
Kvinna önskade bli mor(ensam).
Hon valde ut ett antal gifta män i bekantskaps-/yrkeskretsen med önskade genetiska anlag mm, som hon växelvis “datade” och gick till sängs med.
Utan att berätta om sina planer.
Min farbror blev “spermadonatorn” enligt senare faderskapstest..

Eftersom han var gift, 2-barnsfar, och i 45-årsåldern, var det aldrig tal om att dela någon vårdnad.
Faderskapet hölls hemligt för hustrun.

Far och barn har idag kontakt, som utvecklats sedan han drygt 10 år senare skilde sig .

Kvinnor kan, om de vill.

19. Syster - 02 februari 2010

hlö:

Det var ett bra exempel på hur det kan gå när man inte tar eget ansvar utan väljer att lägga ut det på en annan person.


Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.