jump to navigation

På tal om hjärnor 30 november 2010

Posted by trollan in Allmänt.
add a comment

I morse lyssnade jag återigen på radion. Det var då en hjärnforskare som pratade hos MorgonZoo. Jag blev mycket intresserad av ämnet. Det fanns en massa frågor som jag kände jag skulle vilja ha svar på plötsligt. De frågade till exempel hur mycket genetiken spelade in på hjärnan. Och vissa saker föds man helt enkelt med. Till exempel Absolut gehör. Eller som i mitt fall. Absolut inte.Jag tycker själv det låter himla bra när jag sjunger, tyvärr så är resultatet på SingStar spelen rätt nedslående. Men kul är det i vilket fall. Något annat man kan födas med är rulla tungan. Det kan jag. Vilket man verkligen har nytta av i livet. Eller kanske inte så mycket, men man kan skryta om att man kan det i alla fall. Äldsta sonen kan det inte, men lillebror kan. Till storebrors förtret.

Alla kan tydligen inte bli Zlatan-bra på fotboll heller, hur mycket de än kämpar. Det visste jag med. Bollsinne misstänker jag också är någon man har eller inte. Det tragiska är väl att de som är extremt bra på något inte nödvändigtvis kompenserar detta med att vara sämre på något annat, så de kan vara duktiga idrottare, händiga, och matematiker. En som är rätt bra exempel på många kunskaper är väl Patrik Holm som vad jag förstått är bra både på musik (Doobidoo) och allmänbildning (På spåret) och tydligen är han bra på någon idrott mer.

Tydligen kan även hjärnceller skapas igen. Så om man tränar på något nytt så kan nya hjärnceller skapas för att hjälpa de som dirigerar kroppen och så. Personligen skulle jag väl kanske välkomna fler de gånger jag tränar något som kräver koordination. Men kanske vet de om att jag ger mig ganska fort och därför inte ser det mödan lönt att skapa några nya hjärnceller som kommer att pensioneras snart.

Men som sagt, hjärnan verkar vara en intressant sak. Och jag känner att jag gärna kan läsa på lite mer om detta. Gästen var Åsa Nilsonne som också är författare.

Man delar ju gärna upp kvinnor och män och drar alla över en kam. Men hur ser det ut i hjärnan? Hur reagerar man på olika saker? En kvinna uppväxt i ett land där de faktiskt förtrycks, hur fungerar deras hjärnor kontra kvinnor i friare länder? Tänk om man hade haft möjlighet att hjärnskanna för länge sedan, hur skulle då våra hjärnor förändrats jämfört med våra förfäder. Hon drog exempel på att man i den nya tekniken lär sig använda hjärnan på andra sätt. Till exempel öga hand koordination när man spelar. Något man kanske inte hada samma nytta av längre tillbaka i tiden.

Nåväl. Spännande tankar i alla fall, och det finns många undersökningar man skulle vilja ha gjorda apropå detta.

När jag skulle tänka på hur svårt det var för oss tjejer 30 november 2010

Posted by trollan in Dagbok, Jämställdhet.
add a comment

Ibland läser man om det här med hur svårt det är för kvinnor att ta sig fram. Hur ska man få in kvinnor till vissa yrken. Jag jobbar inom data vilket då är en mansdominerad plats. Jag jobbade tidigare på en stor avdelning med en massa tekniker. Det var väl ungefär en handfull tjejer som jobbade då, så såg man procentuellt av tekniker så var vi väl i minoritet. Däremot så var det många kvinnor som chefer och som Level 2 tekniker, tidvis 100%  chefer och 70%  L2. Inte heller jag hade problem att avancera. Även om jag vilt stretade emot att bli level 2 tekniker, då jag inte ansåg att jag var tillräckligt kompetent för det. Däremot så var jag assistent team lead, och kundansvarig.

Ibland hade man då på jobbet ”Brown bags”. Det innebar att chefen fick ta lunch med ett utval människor som diskuterade lite frågor. En dag så var det dags för mig att vara med på detta. Temat var: Hur ska man få in mer kvinnor på företaget?

Där hade man då mig som representant från supporten, en av våra team leads, en säljare, någon från kundtjänst, och kanske fler. Detta var 2001-2002 så minnet sviker väl lite. Med oss satt då den manlige VD.

Så hur skulle vi då få dit fler kvinnor? Ingen av oss hade någon revolutionerande idé. Vi upplevde inte att det var något problem. Vi kunde heller inte se nyttan att få kvinnor bara för att få fler kvinnor. Kanske tänkte vi på den tiden vi suttit alldeles intill ”tjejerna från kundjänst”, där parfym lukten låg tungt över korridoren. Kanske var det att föredra framför när man gick förbi vissa av support teamen som stank svett – men det var väl ungefär lika illa. Kanske svett lukten var värre, men den var mer koncentrerad. Andnöden av parfymen fick man långt utanför dörren.

Vi kom ingen vart i den diskussionen. Den kvinnliga säljaren var väl den som pratade mest. Hon hade en massa idéer och funderingar. Men såg man på säljsidan så var väl fördelningen då och senare lite mer kvinnor än det var hos supporten.

VD försökte tala om hur svårt det var för tjejer och så, men ingen av oss från supporten kände väl igen oss i det han sa. Vi tittade på varandra, smålog och höjde på ögonbrynen någon gång.

Vi hade även support för våra nordiska grannar. Där var det färre kvinnor. När jag började så var det 1 dansk tjej, som då inte blev kvar efter6 månader, och 1 finsk tjej, som också hon fick gå. Båda hänvisade till att det inte fick komma in i teamet och att man inte var öppna för tjejer. Enligt andra så var de inte tillräckligt tekniskt kompetenta. Jag vet inte vad sanningen är, men jag tror inte det kom någon mer danska eller finska under min tid. När det gäller norrmän så var det åtmintone 1 tjej som jag känner till – och hon blev mycket populär och var fantastisk på sitt jobb, men någon mer tjej såg jag inte heller till där.

Detta hade jag inte noterat då vid mötet. Det är något jag noterade senare. Samtidigt var det samma personer som anställde personer till den svenska supporten som till den övriga nordiska. Fanns det verkligen så många kanditater som valdes bort? Jag är mycket tveksam.

Jag vet att när det var dags för oss att gå igenom kandidater och jag var med i rekryteringsprocessen så läste vi faktiskt i första hand igenom kvinnornas CV. Och när jag var med så anställdes två stycken tjejer. Det var för att de hade teknisk kompetens och fungerade bra. Men ja, de låg högt i listan för deras kön.

Fortsatt debatt om hedersvåld 29 november 2010

Posted by trollan in Hedersrelaterat våld.
2 comments

Det börjar jäsa lite. Fortfarande bara på Newsmill, men ändå.
Ännu en Vänsterpartist (Inger Stark) har gått ut och diskuterat mordet på Jian.

Ok, Eva-Britt, mord är mord, men det finns skillnader i motiven och de skillnaderna är mycket viktiga för att man ska kunna göra rätt analys och göra rätt åtgärder för att förhindra nya mord. Eva-Britt, det du gör nu är att föra hela debatten och utvecklingen tillbaka till punkt ett

Ja, för det handlar inte bara om att agera mot mord. Problematiken finns redan innan.

Något som även Nyamko Sabuni tar upp

Men det hedersrelaterade förtrycket handlar om mer än mord. Varje sommar försvinner flickor från svenska högstadieskolor. De finns inte på plats när höstterminen börjar i nian. Av olika anledningar har deras familjer bestämt att det är dags för dottern att gifta sig, vare sig hon vill eller inte.

En granskning av länsrättsdomar, som rörde unga som omhändertagits på grund av till exempel våld i hemmet, visar att en tredjedel av alla domar som rörde flickor under 2007 var hedersrelaterade. De flesta hade utsatts för våld av släktingar, ibland under flera års tid. Hälften hade blivit hotade till döden. Nästan alla hade själva fått ta initiativet till att söka hjälp

I en av kommentarerna så presenteras en fruktansvärd bild av vad som kan möta en drabbad person som vågar söka hjälp.

Bra Nyamko att du lägger till en arikel om ämnet från regeringshåll. Nya insatser är alltid väkomna MEN problemet är oftast inte vad man vill göra, utan HUR och av VEM de genomförs. Jag har genom åren arbetat och utbildat inom kommuner och tyvärr mött otal av ointresserade, rädda och ovilliga handläggare bakom sina skrivbord. Rena övergrepp har skett pga deras paragrafrytteri och avsaknad av empatisk förmåga + flexibel hantering av varje unikt fall. Jag har varit med när tjejer till slut vågat gå till en social handläggare som lovat tystnadsplikt och i och med anmälaren var 18 år fyllda också skulle ha mer skydd som myndig person. Trots detta bryter handläggaren med stöd av sin chef denna plikt direkt när flickan gått ut genom dörren. När hon kommer hem vet hon inte att soc ringt och skvallrat som till pappan, som står gömd under trappan, är hon ska gå upp på sitt rum. han dran undan benen när hon är högst upp och det fria fallet ner skadar henne illa. Vad jag vill säga är att VI som har djup erfarenhet och både kan möta och trygga dessa unga, får kämpa mot handläggare som ser oss som fiender när vi står vid de ungas sida. ”Vi har handlagt ärendet enligt gängse regler” är en kommentar som fått mig att vilja spy. Så vill ni ha verklig förändring – prata med oss som jobbat MITT I problemen occh mött otal av unga i nöd.
Hälsningar/Lennart Matikainen

Tidigare inlägg om Jian debatten från mig, och även fler funderingar om hederskulturen.

Hedersvåld eller oskyldigt anklagade? 29 november 2010

Posted by trollan in Hedersrelaterat våld, Invandring.
2 comments

Nu blev jag lite rädd igen. Läste tidigare på PI om ytterligare ett fall som gått till rättegång om en kvinna som anklagar sin man och dennes pappa för misshandel.

Tillsammans har sonen och pappan stått åtalade för grov misshandel vilket avser den 4 oktober. Då blev kvinnan först mordhotad och misshandlad i bostaden av sonen/maken. Därefter flydde hon ut på gatan med sonen och dennes pappa efter sig. Enligt åklagaren ska sonen bland annat ha slagit kvinnan med en trädgren, sparkat på henne samtidigt som hans pappa höll fast kvinnan, täckte hennes mun från att skrika samt släpade henne längs marken. Sonen skrek flera gånger att han skulle döda henne och hennes familj. Flera personer bevittnade misshandeln och polis larmades till platsen.

Kammaråklagare Eva Kokkonen menar att det handlar om brutalt skamvåld från början till slut. Kvinnan har levt under ett oerhört förtryck och rent skräckvälde under minst ett års tid. Männen har hela tiden pratat om att de måste försvara sitt rykte vilket kvinnan förstört.

Och i slutet av artikeln så stod det:

Sonen/maken menar att det handlat om dispyter men han har aldrig rört henne. Pappan hävdar att han vänligt försökte få henne att komma tillbaka den 4 oktober – då hon misshandlades, sparkades och släpades längs marken.

Idag kom då tydligen domen. Och männen frikändes.

Tingsrätten utesluter inte att de skador som kvinnan uppvisade dagen efter att männen greps kan ha uppkommit på annat sätt än kvinnan har uppgett. Och de utomstående vittnen som hördes om kvällen den 4 oktober har inte hört något hot eller sett något våld, enligt tingsrätten.

Inte heller de skador som kvinnan uppvisat före den 4 oktober finns det belägg för hur de uppkommit, skriver tingsrätten i domen. Det finns också en konflikt mellan kvinnans och männens familjer som tingsrätten tagit hänsyn till i sin bedömning.

Så, i detta radikalfeministiska Sverige kan en man alltså bli frikänd från kvinnomisshandel. Vilket kanske är positivt – om det nu inte finns något tecken på det. Men samtidigt så känns det lite oroväckande om det nu ändå skulle vara hedersvåld involverad. Hur stor koll har de som bedömt fallet på detta fenomen? Hör de till Eva-Britts falang som anser att det är rasistiskt att prata om sådant? Hur stor chans har denna kvinna då i framtiden? Kommer hon få beskydd? Eller kommer hon råka slänga sig nerför en balkong om ett tag? Eller kommer hon gå tillbaka till sin man och leva lyckligt i alla sina dagar?

Men jag har inte sett domen, och inte heller förundersökningen, så jag vet inte vad man hade att bygga åtalet på. Man vill ju gärna tro att det är vä underbyggt och att det faktiskt fanns bevis. Å andra sidan har man väl efter cirkusen Assange började insett att det faktiskt kan vara så illa att åklagare inte har en susning, utan bara har en agenda och en massa prestige.

Barnperspektiv – hallå? 29 november 2010

Posted by trollan in Barn.
add a comment

Hittar en artikel i UNT. Ibland blir man så chockad över bristen på agerande från kommunen. Det handlar nu om samma kommun som då anmäldes till DO för att man direkt hade agerat på misstanken om könsstympning. Någonting som jag fortfarande tycker är positivt, men frågan är vad som prioriteras. Alltså i det fallet misstänkte någon att ett barn kunde farit illa på semestern och barnet omhändertogs och man kontrollerade om könsstympning skett. Det hade det inte och därmed fälldes man när DO anmälde.

Men då har vi då fyra andra barn. Jag vet inte nationalitet på dessa. Det kan vara svenskar eller inte. Men problemet känns inte kulturellt betingat. Missbruk sker väl i alla kulturer.

2006. Pappan misstänks för rattfylleri och en anmälan skickas till socialtjänsten. Det är socialtjänstens första kontakt med familjen. Ingen utredning startas.

2007. Förskolan anmäler att pappan ibland luktar alkohol och befarar att barnen far illa. Socialtjänsten erbjuder hemterapeut men pappan avböjer och ingen insats sätts in.

2007. Länsstyrelsen får in en anmälan om att familjens hundar är magra och vanvårdade. Trädgården, där även barnen leker, är överbelamrad med föremål som anses utgöra en skaderisk för djuren. När hundarna omhändertas 2010 upptäcks att golvet i ett av rummen i familjens hus är täckt av hundbajs.

2008. Förskolan anmäler misstankar om våld, bristande tillsyn och alkohol. Pappan erkänner misshandel. Socialtjänstens utredning avslutas med att uppföljning ska ske inom fyra månader eftersom familjen avböjer andra insatser.

Våren 2009. Förskolan gör ännu en anmälan efter att ha upptäckt flera blåmärken, den här gången på familjens tvååriga samt treåriga barn. Socialtjänsten föreslår åter hemterapeut men pappan säger nej och ingen insats görs.

September 2009. En privatperson anmäler att pappan lyft sin fyraårige pojke hängande upp och ner i foten. I förhör berättar pojken om våld i familjen och att pappan i ilska slagit sönder en av barnens sängar. Pappan frias av tingsrätten på grund av bristande bevis.

Hösten 2009. Skolan anmäler att pappan ”stinker av alkohol” när han ska hämta ett av barnen.

December 2009. Familjen placeras på utredningshem.

Augusti 2010. Pappan begär att familjen ska få lämna utredningshemmet. Det medför att barnen tvångsomhändertas och skiljs från pappan. De placeras på ett stödboende tillsammans med sin mamma.

November 2010. Pappan överklagar omhändertagandet av barnen till kammarrätten.

Och man agerade inte för att? Föräldrarna tyckte att allting fungerade och då kunde man släppa saken? Kanske handlar det om ”svenska” barn. Kanske är dessa barn inte lika viktiga som andra barn i kommunen?

Har inte sett TV sändningen, men man kör tydligen sådant på UNT med.

Pappan verkar inte alls ha förstått det här med papparollen:

Enligt en dom i förvaltningsrätten lider pappan av psykisk ohälsa men själv tycker han att relationen till barnen varit bra.

Yes, obviously…

Det finns hopp alltså… 29 november 2010

Posted by trollan in Allmänt.
add a comment

Nu får Annica rätt emot försäkringskassan och får sjukersättning. Tack och lov har hon kunnat klara sig utan att behöva sälja lägenheten, så det kommer inte försent detta beslut i alla fall. Fattar inte att det ska behöva ta sån tid att uppföra sig mänskligt…Från den 10 augusti blev hon sviken av samhället. Skulle fortfarande vilja veta hur det kunde bli så fel.

Annica skrev jag då om tidigare när det blossade upp.

Uppdatering 16.40: Nu har man även i Aftonbladet hittat denna nyhet.

Så vad är det för revolutionerande som är gjort för att få denna ändring?

Enligt henne [dottern] har samma läkare i den nya utredningen skrivit samma sak men lagt till begreppet att Annica är sjuk ”för all överskådlig framtid”.

Och läser man då vad försäkringskassan har att säga:

– Det är bra att ett beslut nu fattats i det här ärendet, säger Birgitta Lindgren, Försäkringskassans platschef vid nationella försäkringscentret.
Nya underlag och omständigheter har fått Försäkringskassan att ändra sitt tidigare beslut, men Birgitta Lindgren vill – av sekretesskäl – inte närmare kommentera fallet.

Underlaget är då denna ändring – och omständigheten är att de fick blåslampan på sig? Mycket bekvämt att gömma sig bakom sekretess ibland. Missförstå mig inte att tro att jag tycker att det är fel att man ändrat sig. Frågan är mest om detta kan hjälpa andra i samma situation. Det känns liksom inte så när man läser detta:

TT: Var det första beslutet felaktigt?
– Nej, det vill jag inte säga. Men jag kan inte gå in på den bedömningen som gjordes då.

Tankar om wikileak och övervakning 29 november 2010

Posted by trollan in politik.
add a comment

Skvaller – förtroligt skitsnack mellan diplomater tycks vara Wikileaks nya scoop. Än så länge tycks det bara vara besvärande att det kommer fram, men inte revolutionerande vad jag förstått. Även om det naturligtvis kan verka lite intressant att veta att Saudi Arabien uppmuntrar USA att anfalla Iran, och att Egypten erbjudits att ta över Gaza. Kan sanningen leda till krig som en del nu vill hävda?

Men å andra sidan så sätter det fingret på något viktigt. Hur öppen kan man vara om man hela tiden ska vara rädd för vad som kan hända om fel person läser det? Bra fråga. Carl Bildt säger att detta kan försvåra för stater i framtiden. Då kommer man osökt in på en annan fråga jag intresserat mig för. Många har redan hävdat att detta kan påverka medborgarna redan. Har de inte rent mjöl i påsen alltså? Vad är det de vill dölja? Ja, nu vet vi ju det.  

Så av den anledningen tycker jag att det känns bra att man släpper detta. Låt även folket som vill att medborgare ska övervakas för att inte råka ut för censur övervakas på samma sätt. Om de har problem, utan att för den delen planera terrorattacker, varför tror de inte att medborgare är kritiska. Kanske bör de fundera över hur ”informella” man ska vara, även inför kollegor.

Det finns så många kloka texter i sammanhanget att jag skriver inte så mycket mer, utan ger lite tips på bra inlägg på ämnet Datalagring:

Skivad lime gör en fantastisk bra jämförelse mellan källskydd och spårningsmöjligheter. Henrik Alexandersson skriver mycket bra i många inlägg, här ”När farmor blev terrorist” . Tianmi tar också upp läckan och Carl Bildts åsikter om publiceringen

Nytt ämne i skolan 29 november 2010

Posted by trollan in politik, skolan.
add a comment

Jag blir så arg och ledsen när jag läste Maria Abrahamssons inlägg idag, och hittade denna fråga som jag missat. Jag har själv inte hört talas om Livskunskap. Tycker också att det är märkligt att man ska kunna ha det som ämne. Det mesta i Livskunskap kan jag väl tycka kan platsa inom Samhällskunskap, Barnkunskap och hemkunskap och kanske även religion. Vill man lägga till något ämne så vore det väl då kanske filosofi. Jag menar vad är det här för typ av ämne? Det man läser ger liksom inte något förtroende alls.

En mamma berättar att hennes dotter fått delta i en övning som gick ut på att lära sig motstå kränkningar och där läraren medvetet placerade henne och en annan flicka mitt emot två elever som under långt tid mobbat dem. Mamman är rädd att förvärra sin dotters situation och vi har därför låtit någon annan läsa in hennes beskrivning av vad som hände…

”Läraren bestämde vilka som skulle börja säga de kränkande meningarna. ”Du är äcklig” ”Du är ful” ”Jag önskar att du inte fanns”. Min dotter och en annan tjej i klassen började gråta när personerna i fråga sade detta och efter en stund säger läraren: ”Oj varför gråter ni? Ni får gå ut, vi måste fortsätta lektionen.”

Lära sig bli immun mot kränkningar genom att utsättas för dem. Känns väldigt, väldigt märkligt. Hur kan någon komma på den idéen ens – och hur puckad kan en lärare som faktiskt sen inför detta vara? Kanske den läraren borde ta en kurs i EQ istället?

Det finns tack och lov vettiga lärare som ifrågasatt det hela:

– Jag vill ju att skolan ska vara en frizon för mina elever. De ska inte känna sig illa till mods på någon lektion. Jag har ju ett uppdrag som lärare att lära dem vissa saker enligt läroplanen, och att blotta sitt privatliv ingår inte i dem. Därför har jag valt bort vissa saker som jag tycker att det här kan få konsekvenser som inte är positiva för vissa elever. Där finns många, är jag helt övertygad om, som tycker att vi måste börja ifrågasätta detta men deras höst har inte blivit hörd. Och det är kanske inte lätt att ställa sig upp och säga det om man har ett fem, sex, sju, åtta kollegor som gladeligen tycker att det här är det viktigaste som finns, och då vill man kanske inte ta den striden.

Även BO är kritisk:

– Jag tycker de är fruktansvärda de exempel ni ger och förvånad att det inte väcker ännu mer debatt. För som sagt, hade det varit på någon enda arbetsplats med vuxna, att man hade krävt – att chefen hade stått upp och sagt att nu vill jag att alla som har en alkoholist i familjen ska ta ett steg fram i cirkeln. Alla förstår ju hur absurt det är, och ett barn är ju i en ännu mer utsatt situation, mer värnlöst tillstånd gentemot sin lärare. Så att det är klart att så kan man absolut inte arbeta i skolan. Och jag tycker att själva de exemplen snarare motsäger det som är hela syftet som det beskrivs med det man vill uppnå där det handlar om att respektera varandras mänskliga rättigheter och arbeta med det här med likabehandlingsplaner, utan man har utsatt de barnen tycker jag för närmast övergrepp faktiskt med de typ av frågeställningar som ni ger exempel på.

Ja, ibland undrar man över debattklimatet i Sverige. Många läser Aftonbladet och Expressen och där ägnas mesta tiden åt Nöje. Vem dejtar vem, hur går det på Bonde söker fru, Idol eller andra program.

Detta har alltså pågått i 10 år. I 10 år utan att någon har reagerat. Och i vanlig ordning är det många som har skott sig på idén och dessutom hjälpts fram av en person som har en bra position att utnyttja.

En orsak till att Anki Sandberg och Attention tidigare varit så positiva till livskunskap, var att statliga myndigheten Folkhälsoinstitutet påstod att det fanns ett gediget vetenskapligt stöd för att livskunskapsprogrammet SET har goda effekter. Men i det förra Kaliber visade vi att den svenska forskning som Folkhälsoinstitutet hänvisat till, inte håller. I dag upplever sig Anki Sandberg ha fallit för falsk marknadsföring.

Dessutom framgick det av vår granskning att den ansvarige experten på Folkhälsoinstitutet, Sven Bremberg, som skrivit rekommendationerna om att implementera SET, även har ett nära samarbete med programmets författare.

Och kommer något hända med denna Sven Bremberg? Tillåt mig tvivla.

Kommer detta bli en annan fråga som man från Gammelmedia och Politiker lägger locket på för? Det börjar bli många sådana frågor som inte verkar diskuteras. Hedersvåld, grundlagsändringen och nu vad som händer i våra skolor. Ibland blossar det upp en artikel eller reportage om alla anmälningar som läggs ner mot polisen, eller fall där polisens våld kan ifrågasättas. Men även där tystnar det snabbt. Vi vill inte ha någon diskussion om hur det ser ut i Sveriges samhälle i dag.

Monica strikes again 28 november 2010

Posted by trollan in bloggar.
2 comments

Monica fortsätter i vanlig ordning attackera sina forna vänner. Ingrid, Maukonen och Daddy får sig då och då ett tjuvnyp. Senast var det då Daddy som återigen fick sig en känga i ett inlägg. Detta svarar han då på med sitt eget inlägg.

Och genast svarar då den fantastiska Monica:

Har han verkligen ingen annan att hacka på? Jag tänker inte trötta ut mig med att läsa eländet så jag kan inte gå i svaromål. Det går ändå inte att resonera med honom. Bara ett står klart, man behöver inte skriva särskilt mycket förrän Jocke går igång på både A, D, H och D.

Senare i samma inlägg kritiserar hon Ingrid för att denna har tagit Keith Cederholms ord om Janne Josefsson för sanna. Vad jag förstår så har inte Janne svarar på mail när Ingrid har kontaktat honom. Vet heller inte denna historia, så jag har ingen åsikt alls om detta fallet. Läser bara vad Monica skriver:

Och inte har hon gett Josefsson möjlighet att gå i svaromål heller. Lektion 1A för varje journalist. 

Läser meningen om Daddy igen som Monica skrivit: ”Jag tänker inte trötta ut mig med att läsa eländet så jag kan inte gå i svaromål.” Nej, men att skriva hånfullt om någon och sedan raljera ännu mer när dessa svarar är lektion 1B då?

Så vad var det som Daddy då reagerade över vad Monica skrivit? Vad är det som hon skrev, som han inte skulle behöva reagera på?

Jo, det var denna mening:

Förutom att avslöjandet som vanligt var högklassigt kan pristagarna passa på att sända en tacksamhetens tanke till Jocke Daddy Ramstedt som mot allt förnuft så hårdnackat hävdade att våldtäktsmannen var oskyldig vilket skapade enorm publicitet åt fallet.

Så Daddy skriver då om det han reagerar på och varför han har tagit den ställning han har i det aktuella fallet. Både i det inlägget inspirerad av Monica och det som sedan handlar om kritiken mot hanteringen av pojken som socialnämnden har fått är intressanta, och värda att reflektera över.

Min inställning är fortfarande att jag är övertygad om att pojken är skyldig. Däremot så tycks det som han har drabbats väldigt hårt för sitt brott. Naturligtvis bidrog programmet till detta. Men vad journalisterna reagerade över var förtalskampanjen som iscensattes av pojkens mamma och bror mot offret. Hade de hållit upp nivån och låtit bli att låta folk krydda facebook med en massa roliga hotelser mot tjejerna, som att de borde bli våldtagna på riktigt så hade man inte haft något att reagera emot. Tyvärr så är det killen som har fått betala priset för detta, om han nu fortfarande sitter på behandlingshem för brotten.

Så vad är det då som Daddy har svarat – som då Monica inte ids läsa för att besvara?

Den som triggade mig att trots allt skriva detta inlägg var tanten Antonsson, som i ett inlägg idag hånfullt skickar ännu ett tjuvnyp mot mig.

Dessutom har Monica tagit ställning i mitt fall och gör nu allt för ”avslöja” mig. Hon står i kontakt med min motpart och har gjort sin stinkblogg till navet i det groteska hat mot mig som snurrar ute på nätet. Själv svär hon sig fri från ansvar förstås. Och det kan hon ju göra om hon vill. Frågan är om hon lurar någon?

Nu skall hon avslöja mig och mina lömska hemligheter också, ivrigt påhejad av dom skuggfigurer i bakgrunden som matar hennes febersjuka fantasier. Var så god. Jag har ingenting att varken dölja eller frukta rörande någonting jag gjort eller skrivit.
Och som sagt, någon Miss Marple är inte Monica Antonsson. Bara en bitter, samvetslös, rå, illvillig, illasinnad, hätsk, lömsk, tarvlig, oschyst, nedrig, sarkastisk, obehaglig, otrevlig, plågsam, otäck och falsk 5 öres journalist från Vallentuna med ett enormt ego.

Såja, nu är det bara att vänta på det sedvanliga hotmailet om anmälningar, stämningar och trams från Antonsson. Hon blir nämligen alltid oerhört förbannad när hon tvingas svälja sin egen medicin.

Ja kanske inte mycket att svara på från Monica. Men om det nu är så att hon verkligen står i kontakt med mamman till Daddys dotter så kan man ju fundera av vilken anledning. Det hade varit intressant att veta på vilket sätt detta varit journalistiskt intressant att gräva i.

Mångkulturellt samhälle för alla? 28 november 2010

Posted by trollan in Hedersrelaterat våld, Invandring.
add a comment

Jag har tidigare funderat lite på det här med hedersmord och hur detta är en del av det mångkulturella samhället. Något som liksom kommer på köpet när man tar emot andra kulturer. De flesta människor har möjlighet att byta kultur om man vill.

Jag kan välja att konvertera mig till islam och bli en del av den kulturen. Jag kan även gifta mig men en rom, och även om jag inte skulle ses som en rom utan en Gaji så skulle jag få ta del av kulturen. Man kan även konvertera till och från judendomen, även om det är svårt att ”bli” en äkta jude. De utvalda folket är liksom redan utvalt. Men man kan även där gifta in sig, även om man i många fall förstår att det inte är uppskattat av familjen. Men jag har aldrig hört att judar skulle hotas med annat än eventuellt uteslutning.

Men några som har väldigt svårt att ta till sig övriga kulturer är just barn i dessa familjer som då kommer in i ett nytt samhälle med hederskulturer. De som kommer hit chockeras svårt av den svenska synden. Oskuld här i Sverige är liksom ingenting som har hållits så högt.Det är ganska naturligt med tidig sexual debut. Jag kan utifrån det förstå att man gärna håller barnen hårt. Att man inte vill att flickorna ska påverkas av svenskor. Och när flickorna visar sig få svenska värderingar så straffas de i många fall. Och detta pratas det tyst om i Sverige. Vi pratar gärna om hur inskränkta och rasisistiska svenskar är som inte tar till sig det nya. Vi pratar inte om unga killar som lär sig misshandla sina egna systrar för att de skämmer ut dem. Vi talar inte mycket om män som misshandlar döttrar. Vi talar inte om dessa unga invandrarflickor som verkar benägna att ramla ner för balkonger.

Och Gammelmedia är de som sätter tonen. De som hjälper till att tysta ner sådant. All kritik mot nya kulturer svarar man med ”Vi gillar olika”. Men man talar aldrig om de fall när de som kommer in i vårt land inte gillar olika. Och de som gillar olika, barnen, kan straffas hårt för detta brott.

Uppdatering 17:30: Ännu en artikel på Newsmill som ifrågasätter tystnaden.

I det här med heder så finns även den andra frågan. Burka. Det finns många diskussioner emot detta, och för ett förbud. Jag är inte för ett förbud då jag inte tycker förbud är rätt väg att gå. Men samtidigt har jag inte sett något bra argument för att ha burka heller. När Alia Khalifa bestämde sig för att använda detta plagg så förklarade hon bara:

Jag har valt att bära niqab och är fullt övertygad om att den för mig närmare min Skapare.

Så om jag anser att jag kommer närmare min skapare genom att vara naken så är det ok att vara det? Om man kanske vill vara nära sin skapare 24×7 så kanske inte man ska arbeta inom barnomsorgen och alltså inte utbilda sig dit. Finns det ingen motsvarighet till kloster eller så för dessa?

Jag vill inte att mina barn ska gå på en kristen förskola - och  jag vill heller inte att de ska påverkas av någon som hävdar att de kommer närmare Gud på detta sätt. Lägg därtill till att hon ”bara” kommer dölja ögonen under den tid deras fäder är på besök på grund av att risken finns att deras fäder annars kommer attackera henne. Barn frågar. De vill ha svar. Jag vill inte att mina småbarn ska få det svaret.

Så vad finns det annars för anledning? Jag kan bara se en riktig anledning. Provokation. Man vill provocera fram ett förbud för att på så sätt visa hur rasistiska svenskarna i vanlig ordning är.

Jag har skrivit lite om burkor tidigare. Till exempel här när det visar sig hur stort ”val” dessa kvinnor faktiskt kan ha.Jag har även funderat på lite skillnader mellan slöja och burka som jag ser det. Och så har jag redan skrivit om Alia.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.