Etiketter

,

Börjar på en kommentar hos Genusnytt, men den blev så lång så jag får väl lägga ett eget inlägg då istället. Det var apropå all den här forskning som görs och presenteras i en bok då för 9-or och gymnasister. Så de lär sig verkligheten helt enkelt:

‘Genus går igen även i parförhållanden och i familjer. När en kille och en tjej flyttar ihop brukar det första de grälar om vara städning och tvätt. Hur mycket och hur ofta ska lägenheten städas och tvätten tvättas, och vem ska göra vad? Forskning visar att det oftast är killen som bestämmer hur mycket städning och tvättning som ska göras. Han lägger så att säga ribban. Vill hon ha mer städat får hon göra det själv.’

Så då tittar jag till mig själv och min sambo. Här lägger vi väl tillsammans ribban. Eftersom hans ligger lägre så blir det väl han som städar oftare. Men när vi väntar främmande så är det jag som är mer effektiv och drar genom huset. Vi kör inte så mycket bråk. Eftersom båda är oordningssamma så är det lite svårt att kasta sten i glashus.

Min syster har då förhållande med en man som har lite lägre ribba. Han säger gärna att han borde städa, eller att det är dags att göra något. Min syster, som är väldigt snäll, börjar då genast städa för att hålla hans standard. Lite senare så har hon väl upptäckt att det här från ord till handling då kanske inte helt fungerar för honom. Men å andra sidan så tycker hon väl att det är trevligare då att ha städat om han nu vill det. Är hon då en förtryckt hemmafru? Nej, hon är den välbetalda och välutbildade i familjen och reser på många tjänsteresor utomlands, några dagar i månaden i alla fall. Då får då han dra lasset hemma med barn och så.

Hos svärmor så är det helt klart sambon som har lägst ribba, och han uppmanar inte någon annan att städa, utan städar själv utan att klaga när vi har farit fram. Själv känner jag väl inget behov av att flytta undan leksakerna som barnen håller på att leka med bara för att de har flyttat sig ur rummet för en kort sväng. Å andra sidan vet jag att han kommer städa undan det direkt om inte vi eller barnen gör det – så alltså försöker vi väl då få barnen att plocka undan efter sig. Även om folk inte klagar kan man väl liksom känna outtalade önskemål/förebråelse och då får man väl själv försöka agera utifrån detta. Lånar jag ut bilen till mannen så är den städat och tvättad när jag får tillbaka den.

Min mormor är pedant, och min farmor var enligt uppgift en extrem slarver. Jag brås väl mer på min farmor då. Sambons pappa har väl alltid snyggt hemma, och han är då tillsammans med en som jag också skulle benämna pedant. Ordningssinne sitter inte i könet om nu folk verkligen tror det.

Visst kan man bråka om vem som ska göra vad. Men ingen ska komma och sätta sig till doms över ett annat förhållande och vad folk där väljer. Om hon gillar att laga mat och fixa, so what, varför ska man raljera och vara hånfull och se henne som förtryckt? Varför ska män som väljer göra samma sak antingen beundras eller ses som toffel? Vi har så mycket åsikter om hur saker ska vara, och det är skrämmande att se hur man då faktiskt cementerar dessa åsikter som ”undersökningar” eller ”forskning” för den framtida generationen.

About these ads