Tankar om människor 31 januari 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: Ann Helena Rudberg, överdos, Daniel Collert, död, Jon Spendrup, kokain, rykten
1 comment so far
I dag läser jag då om en i mitt tycke ung person som precis dött. En ung man. Namnet sa mig ingenting, men däremot säger efternamnet mig lite mer. Hos Ann Helena Rudberg läser jag följande:
Det var uppenbarligen inte ålder, som stannade hjärtat på Jon Spendrup, utan vanor. Han levde en rik arvtagares liv och var uppburen som en rockstjärna i den affärsvärld där han vistades.
Jag följer länken hon hänvisar till. Där står det ingenting om hans vanor. Någon som då har läst henne inlägg kommenterar:
Anonym sa…
”Han levde en rik arvtagares liv och var uppburen som en rockstjärna i den affärsvärld där han vistades”Vilket jävla snicksnack…
Kände du honom väl, eller?
Vet du VEM han var som privatperson?Det enda du skriver som är sant är att det är sorgligt för hans familj och barn. Resten är direkt lögn.
Formulera gärna om inlägget på ett lite känsligare sätt.
/En av Jons nära vänner
Svaret från Ann Helena blir:
En av Jons nära vänner: Det är klart att han levde så. Jag förstår att du i din sorg inte kan se det. Ingenting behöver formuleras om. Vem kan åka till New York och starta en reklambyrå? Vem har fått den möjligheten av familjen utom möjligen prinsessan Madeleine, som också bor i New York alla andra jämförelser undantagna. Han var född med en guldsked i munnen. Det var honom väl unt. Vi lever alla under olika villkor beroende på födsel och ohejdad vana. Just därför är det ännu mer tragiskt att han inte kunde ta vara på sitt liv.
Jag funderar lite på hur vi ser på våra medmänniskor. Vilka fördomar och förutfattade meningar vi tar med. Vilken respekt vi visar varandra.
Någon annan i samma krets som jag läst lite mer om är Daniel Collert. Den som tidigare var på tal att bli prinsgemål, eller vad det nu heter. Också en överklass slyngel kunde man väl ana. Alltid glättiga bilder snyggt klädda. Tillbringade all sin tid i sin eget parallella värld. Men bilden av Daniel Collert ändrades för mig. Den 4 december 1994 hörde jag talas om Stureplan för första gången. Det var då som ett par galningar tog ett automatvapen och sköt rakt in i entrén. Jag kommer ihåg hur jag läste om kaoset. Chockade skadade människor. Blodet. Döden. Jag lusläste tidningarna därefter. I en tidning hittade jag bilder på folk som hjälpte de skadade. Där hittade jag Daniel Collert. Då fanns inte nätet, men jag hittar fram lite data idag:
Den då 20-årige Collert gjorde en stor insats för att hjälpa skadade.
Han utförde hjärtmassage på en kvinna och fick i gång andningen. Han gjorde mun-mot-mun-metoden på en annan kvinna och försökte stoppa blodflödet genom att sätta ett finger i skotthålet. Kvinnan avled dock.
Jag läser lite mer om denna Daniel nu när jag hittade informationen. Han hade 1998 en förmögenhet på 2.2 miljoner. En person som man kan vara lite avundsjuk på. En jetsetare. Precis som jag ansåg då innan 1994. Men nu läser jag mer.
Hans pappa avled när han var fem år, hans äldre bror har dött och mamman, som gifte om sig med Göran Collert, dog i cancer för fem år sedan.
Jag känner inte till Jon Spendrup. Innan jag läste att han var död så har jag inte fastnat på min radar. Men en tanke som slår mig är att oavsett hur mycket pengar man har så krävs det lite mer än festande att driva ett företag. Jag tror också det kräver att man är social och utåtriktad för att knyta kontakter. Men är det verkligen rätt att döma ut dem utifrån detta?
Jag söker lite på Jon för att få se om jag får någon uppfattning om vem han var. Jag noterar att han var en Twittrare. Att han gifte sig först 1999 men att äktenskapet inte höll. Och 2005 gifte han om sig med med sin nuvarande fru. Han är pappa till tvillingar. Det är vad jag hittar. Jag konstaterar att hans syster lever ett tämligen oglamoröst men säkerligen nog så trevligt liv i Kenya.
I en artikel hittar jag kommentar om alla hans besök på rehab och drogträsk. Ingenting som man kan hitta någon annanstans. Jag undrar varför. Varför folk känner sig manad att där och då börja smutskasta någon. Sprida historier. Om det nu vore så att det var sant, vad är poängen? Han är död. Ett par småbarn har förlorat sin far. Ska de när de söker reda på vem han var få fram dessa historier? Ska hans familj och vänner behöva läsa sådana saker, nu idag mitt i sorgen?
Uppdatering 1/2: Läser hos Ann Helena som gjort lite tillägg:
Det är klart att Jon Spendrup dog av en överdos av någon sort. Och det är ett tragiskt dödsfall, som naturligtvis inte hade behövt ske. Han levde åtminstone längre än många andra, som har använt droger. Både filmstjärnor och rockstjärnor.
Det som känns lite tragiskt är att söker jag på Varför dog Jon Spendrup så får jag upp hennes inlägg. Det känns märkligt och tragiskt när en som berömmer sig över att vara journalist väljer att se sin egen bild som sanning. Jag vill därför kontra med en annan länk. Andra unga personer som har dött plötsligt vid hjärtstillestånd.
Jag vet inte varför han dog. Men när jag läser igenom en Flashback tråd där man för fram samma teorier som Ann Helena så får man mothugg. Oavsett vilka ”trovärdiga” källor man påviser.
Argument man för fram: Sjukbesök under längre tid, lett till att ett Sverige besök ställts in. Influensa? Träning under förkylning? Problem med hjärtat längre tid.
Det som många ser talar emot ett missbruk är att många i hans bekantskap är väldigt emot droger.
Anledningen till att jag vill skriva om detta är att jag ser att det är många som tar sig hit genom att söka på Jon Spendrup. Det är många som är nyfikna. Jag vill därför kunna vara en motvikt mot de som sitter där hemma och ”vet” sanningen. Om det nu skulle vara så, vad spelar det för roll, varför behöver man skriva ut det? Och om det nu inte är så, hur känns det då för hans familj. Vad hände med oskyldig till motsatsen bevisats?
Jag påtalade för Ann Helena att hennes säkerhet på hur en som har pengar skulle ha agerat tyder mer på hur hon skulle agerat i samma situation. Jag måste dela med mig av svaret känner jag:
Trollan: Jag hade pengar i min ungdom och jag kunde därför utbilda mig till journalist. Skriver du skit om mig igen? Sluta med det. Du tillhör den där skenheliga sorten, som jag alltid har tyckt illa om genom mitt liv. Snacka inte dynga. Det får du göra någon annanstans. Du är inte välkommen här.
Promise, ska inte skriva eller läsa där igen. Jag känner inte att det ger så mycket. Men lite intressant är det väl vad som definieras som ”dynga”
Detta är vad jag skrev hos henne:
Det är lite intressant att höra hur du skulle levt om du haft pengar i din ungdom. Nu är det väl så att man inte ska döma andra efter sig själv. Verkar finnas många som hänvisar till droger men jag hör också hjärtsjuk sedan länge, influensa samt träning under sjukdomen.
Det kan vara vad som helst som har lett till hans död. Har du hans journaler?
När det gäller unga människor som tränar händer det då och då att de faller ihop då hjärtat säger stopp – är du då också säker på att det är överdos, eller handlar det bara om när någon är född med silversked i munnen?
Uppdatering 2: Vill bara tala om vad jag baserade informationen att Ann Helena inte var lika lyckligt lottad som Jon Spendrup ekonomiskt sett. Det var ett tidigare inlägg på hennes site:
Jag är så trött på myterna om de som föddes på 40-talet. Vi har inte haft det särskilt bra. Precis som i alla andra folkgrupper så finns det fattiga och rika i denna grupp.
Från början var vi omkring 1 miljon individer, som föddes då, men numera är vi väl inte fler än omkring 900 000. Vi dör bort vi också med åren.
Vi skulle ha köpt vår villa 1975 för 275 000 och ha dragit hem vinsten vid det här laget. Ja år 1974 höll jag fortfarande på att utbilda mig. Levde på studielån. Mamma var död och jag skulle ha vilja sett den bank, som skulle ha lånat ut pengar till mig.
År 1975 var 275 000 ohyggligt mycket pengar. Jag hade själv en välbetald sekreterarplats i början på 70-talet med 3 000 i månaden i bruttolön.
Det har alltid bara varit människor med eget kapital, som har haft råd att köpa hus. Om de har ärvt av släkten eller tillhört en övre klass.
Är det bara jag, eller kan man inte ana en viss avund mot personer ”överklass” här?
Uppdatering 8/2:
Ja idag har det då konstaterats. Det var droger, närmare bestämt kokain, som tog hans liv. Kan hända känns det skönt för de som redan tidigt förklarade det för sanning. Att få det bekräftat. Jag hade rätt. Å andra sidan. Jag är glad att de så rakryggat kom ut med anledningen för att då ett slut på spekulationen. Men samtidigt så kan man väl bedöma en människa för det som de gjort hela livet – och inte korkade val som man gjort. Jag vet inte hur länge han använt droger – och hur stort hans beroende var. Men fortfarande så känner jag att detta egentligen inte är något som har med mig att göra. Han var inte en offentlig person. Han var född i en rik familj. Ja. Men familjen bekostas mig veterligen inte av skattepengar – och alltså ska de inte behöva svara för mig eller för andra svenskar som aldrig träffat honom. De han skadat med detta är sig själv och sin familj, inte någon annan.
Jag beklagar fortfarande att två små pojkar inte kommer att kunna växa upp med sin far. Att de kommer ha många frågor som troligen aldrig besvaras. Förhoppningsvis kan hans död vara avskräckande exempel för folk som funderar på det här med droger – men tyvärr brukar det väl sällan vara så. Av någon anledning så känner väl de flesta att detta händer i alla fall inte mig. Det händer möjligen andra. Jag har kontroll…
Manga-domen, mina tankar 31 januari 2011
Posted by trollan in Rättsamhälle.Tags: Domstolar, manga, morallagar, rättsväsende
8 comments
Det finns framförall två lagar, eller tolkning av lagar, som jag tycker är mycket tveksamma i Sverige. Det ena är sexköpslagen. Den andra är att tecknat sex med barn i form av manga räknas som barnpornografi.
Jag har läst både för och emot av det här med mangadomen. Den intressantaste diskussionen om ämnet har jag läst hos Anybody. Jag kan visserligen förstå de som argumenterar för domen. Det finns risker med folk som triggas av saker och ting. Men nej, ändå så kan jag inte se att det är en bra tolkning man har gjort. Man kan liksom triggas till ganska mycket om man vill hårddra det. Men är det triggern eller den lättledda personen man ska koncentrera sig på?
Jag förstår själv inte ”splatter” filmer. Jag tycker det är obehagligt med mycket blod och nedhuggande av kroppsdelar. Däremot så gillar min äldre syster sådana filmer. Ju mer blod desto roligare. Tilläggas kan att min syster inte är våldsfixerad i övrig. Ska man då förbjuda saker för att det kanske finns en annan person som ser filmen och sen kommer på att nej jag vill leka med en motorsåg! Är det filmen som har skapat denna person eller är det något fel hos den personen i grunden? Om risken är att 1% skulle triggas att börja döda, ska vi då förbjuda dessa filmer helt? Hur vet vi vad det är som triggar, är vi säker på att det är samma sak? Vem ska sätta gränserna?
Om de triggas av det skrivna ordet istället då, ska vi dra in Stephen Kings böcker med? Kriminalkrönikor som berättar om faktiska brott, framförallt då sexbrott mot barn. Ska man tiga ihjäl dessa för risken att trigga i gång andra att repetera detta? Romaner som behandlar sex, vem vet om personen som läser ser en 20-åring eller 12-åring framför sig när de läser böckerna?
Risken kan vara att det normaliseras om ungar ser dessa bilder på barn som har sex och därmed gör det enkelt för grooming. Måhända sant. Men samtidigt. Läser man Kalle Anka så kan man anse att det är normalt att slå folk i huvudet med en hammare, att tro att det är normalt att ta fel på en stubin och en cigarett. Det finns så mycket våld i serie tidningarna, så vart ska vi sätta gränserna? Vad har vi för tilltro till barnen om vi tror att de tror att man kan göra allt som man kan göra i tecknade filmer? Jag tror de flesta barn kan skilja på manga och verkligheten. Om inte – har inte föräldrarna missat något då?
Det som är tragiskt ironiskt är väl att detta med barnpornografi är ett brott. Mot bilden av ett barn. Men samtidigt så frikänner man (i tingsrätten) en kille som tilltvingar sig till analsex, med en 13-åring. Detta ser man då i tingsrätten inte som ett brott, när vi har ett brottsoffer, till skillnad från manga fallet. Vi har en tydlig lag att referera till.
Andra kloka tankar om domen: Sanna Rayman, Piratpartiet debattartikel, Expressens ledare ”triumf för godtycke” , Carl Michael Edenborg, Henrik Alexandersson, och någon som skriver många bra inlägg är Niklas, ett uval Barnorganisationer: Demokratins dödgrävare, Blaspedin fastställd och Rättspositivismens perversa seger.
Är det ok att skoja på underställdas bekostnad? 29 januari 2011
Posted by trollan in Jämställdhet.Tags: feminism, Genusnytt, julkort, sexism
10 comments
Idag håller jag inte alls med Genusnytt i hans inlägg. Det handlar då om den manliga VD för ett taxichauffören som skickade ut följande bild som julkort på mail till alla sina anställda.
Bilden har jag själv tidigare sett och tycker faktiskt ÄR lustig. Och hade han slutat där så hade jag nog inte reagerat nämnvärt, ens på att chefen skulle skicka ut något sådant. Men det han lade till var:
”Under morgonen fick jag tjänstgörande telefonister att ställa upp på en julhälsning som jag bifogar nedan. I och med detta utlyser jag en tävling som går ut på att ni skall namnge telefonisterna nedan. Rätt svar kommer att premieras på nästa personalmöte”.
Där har han passerat ganska många gränser för mig. Om en chef skulle ha tagit med mig i ett sådant sammanhang hade jag nog känt lite obehag. Skulle några gå förbi och skratta åt något så hade nog tanken att det var att de försöker se mig framför sig i stringtrosor. Låt mig säga att den bilden skulle kanske inte vara lika lustig eller vacker.
Hade en kollega till mig skickat ut det, någon som jag umgåtts med och är vän med så hade jag kanske skrattat med honom. Men oftast så brukar man inte ha samma relationer med en chef. Det brukar vara liter mer formellt när man kör detta. Och då plötsligt få detta från en sådan person?
Nej, är man chef så kan man enligt mig tycka att man själv borde inse att detta inte är ok. Och försvaret att det inte var tänkt att skickas till alla känns väl sådär…undrar hur mycket skit han brukar skicka runt om sina underställda, egentligen.
Så jag är inte förvånad över att man inte har förtroende för honom. Och fördelen med privata företag är att man där kan bli av med olämpliga personer. Något som inte fungerar på offentliga företag. Där känns det mer som folk blir omflyttade (och sedan får nästa grupp med anställda stå ut med dem…) så att de sitter säkert. Finns liksom inte något incitament att lära sig av misstagen. På privata företag så måste de prestera och får inte på något sätt bli en belastning. I det här fallet så föredrar jag faktiskt det privata…
En annan sak är väl att det i TT meddelande INTE framkommer att det de facto inte var växeltelefonisterna som var med på bilden, vilket naturligtvis leder till att många nu tror att det var växeltjejerna. Detta kan man visserligen inte beskylla chefen för, men man kan väl anta att det var fler av mottagarna som inte förstod att det var ett skämt med.
Jag har då försökt att debattera detta med de få som tycker att det är en del av den statsfeministiska konspirationen att han nu fick sparken. Vilket jag gav upp på när jag fick svaret:
trollan, jag sa inte att det var ett bra beteende. Samtidigt handlar det om olika värderingar. Det du säger är ju att monokultur är det rätta i det här dvs att alla ska ha exakt samma moralsyn i dessa frågor. Och att straffet ska vara hårt för den som avviker.
Så jag rannsakar mig själv. Kan personen ha rätt? Vill jag att alla ska ha min moralsyn? Kanske det. Detta är då den moralsyn jag tycker borde råda: Kränk inte andra människor, behandla folk med respekt, framförallt de som är beroende av dig på något sätt (underställda, patienter, elever etc). Så ja, i dessa fall kanske straffet kan anses som hårt när personen tappar jobbet, men varför ska de underställda ”straffas” med att ha en chef som inte har den minsta respekt för deras integritet?
Lite politiska debatter 28 januari 2011
Posted by trollan in politik.Tags: Beatrice Ask, debatt, flyktingbarn, Kent Ekeroth, riksdagen, SD
add a comment
Vad spännande..
Jag har precis noterat att man kan titta på frågestunder i riksdagen för att se vad folk säger där. Intressant att kunna köra och se vad som händer där, istället för att då lita på Aftonbladet och Expressens tolkningar senare.
Jag hittade då debatten mellan Beatrice Ask och Kent Ekeroth angående det här med ensamkomna flyktingbarn. Det här med deras ålder är det väl många som kanske är lite tveksam till i alla sammanhang.
Det roliga i debatten var liksom hur olika deras infallsvinklar var.
Kents linje: Folk fuskar och ger fel åldersuppgifter för att få gräddfil in i Sverige. Det har gjort undersökningar i Norge & Danmark som visar på detta. Det görs ingen undersökning i Sverige. Det faktum att 15% i åldern skrivs upp senare tyder på att det är samma problem i Sverige. Fråga: Ämnar regeringen införa tester för att vara säker på att det är rätt personer som får asyl i Sverige?
Beatrice Ask: Hon erkänner då att hon inte är insatt i just denna fråga (hon läser uppenbarligen inte PI 
) men det förekommer nu diskussioner i EU om barn som fraktar runt i människohandel med fel identitet och utan papper och ålder, och fel familjer. Vilket naturligtvis är jobbigt för unga människor när de har fel identitet vilket kan leda till problem.
Men i slutändan så säger hon att hon finner det märkligt om man inte gör sitt yttersta för att få en korrekt identitet på de människor som hanteras av svenska myndigheter. Men då hon inte känner till problemställningen så ska hon återkomma senare i frågan.
Kent del 1, Beatrice svar 1, Kent del 2, Beatrice svar 2
Det ska bli intressant att se vad som händer där. Personligen hoppas jag att man från regeringen själva tar till sig viss kritik och förändrar systemet. Det finns som sagt många anledningar till att det är viktigt att ha koll på vad det är för personer som kommer in till landet.
Uppdatering 15:55: Och 2 minuter efter att jag tryckt på publicera knappen så läser jag då inlägg från Merit på samma ämne.
Uppdatering 17:30: Har nu hittat protokollet också. Inser att det måste vara vettigare än att försöka se frågestunderna
Här är då hela diskussionen dem emellan. Känns det inte litegrann som goddag yxskaft när man ser hur Beatrice Ask svarar? Och känns det inte som om Kent låter litegrann som en papegoja andra gången?
Anf. 30 KENT EKEROTH (SD):
Fru talman! Det har visat sig att de så kallade ensamkommande flyktingbarnen – det antalet har under senare tid ökat markant i Sverige och även i våra grannländer – i många fall är över 18 år. Exempelvis visade tandtester från Odontologiska fakulteten vid universitetet i Oslo 2009 att nio av tio minderåriga i själva verket var över 18 år. I Sverige har Migrationsverket i efterhand skrivit upp åldern i 15 procent av fallen.Trots detta gör Migrationsverket till exempel i Malmö inte längre några medicinska undersökningar för att avgöra åldern. I stället har man valt att göra djupintervjuer där man konsekvent hellre friar än fäller – detta enligt informatören Fredrik Bengtsson.Det finns metoder för att avgöra åldern genom att till exempel röntga tänder och handleder. Därmed kan fusk undvikas. Det måste rimligen ligga i allas intresse att systemet beivrar dem som försöker missbruka det.Min fråga är därför: Ämnar regeringen införa åldersbestämning för att säkerställa att vårt asyl- och flyktingmottagande inte missbrukas av sådana som påstår sig vara under 18 år fast de egentligen är över 18 år?Anf. 31 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Låt mig först säga att det här är en fråga som jag inte är expert på. Däremot har vi inom EU faktiskt ganska mycket diskuterat att en hel del barn fraktas runt i människohandel och annat med helt felaktiga ID-handlingar. Det handlar om att de inte heter det de sägs heta. Det handlar om att de kommer med familjer som de egentligen inte tillhör. Det kan handla om att de har fel ålder.Det här är naturligtvis helt missvisande för en ung människa. Man kan ju hamna i en situation där man för lång tid har helt fel identitet. Det kan naturligtvis leda till mycket elände.Jag tycker att det låter konstigt om man inte gör sitt yttersta för att de människor som hanteras av svenska myndigheter ska få en korrekt identitet. Men jag har inte sakkunskapen. Jag kommer naturligtvis att ta reda på detta.Anf. 32 KENT EKEROTH (SD):
Fru talman! Det är inte bara Norge som uppvisar en skrämmande statistik över hur stor andel som ljuger om sin ålder för att lura systemet. År 2009 testade Danmarks rättsmedicinska institut 120 så kallade ensamkommande flyktingbarn. Av de 120 personerna flyttades 71 direkt över till gruppen vuxna asylsökande. Därmed förlorade de den gräddfil till asyl som ungdomar under 18 år har även i Danmark. Ålderstest gjordes till exempel genom röntgen av tänder och handleder.Situationen i Sverige, att de som kommer ljuger om sin ålder, lär inte skilja sig speciellt mycket från den i Norge eller Danmark, vilket uppskrivningen av åldrarna som Migrationsverket gjorde vittnar om. Detta innebär att behovet av att åldersbestämma dem som påstår sig vara barn är stort. Med tanke på att barn får en gräddfil i Sverige, eftersom synnerligen ömmande omständigheter inte behöver vara av samma allvarliga tyngd för barn som för vuxna, måste sanningshalten i sådana påståenden kontrolleras. Genom att ljuga om sin ålder missbrukar de med andra ord vårt system för att lättare få uppehållstillstånd. Därför bör Sverige omgående införa en åldersbestämning som baseras på vetenskapliga metoder.Frågan är således: Hur kommer det sig att regeringen verkar vara nöjd med den slapphänta, naiva och okontrollerade hanteringen av så kallade ensamkommande flyktingbarn?Anf. 33 Justitieminister BEATRICE ASK (M):
Fru talman! Jag tycker inte, Kent Ekeroth, att jag gav uttryck för att jag kände mig väldigt nöjd med sakernas tillstånd om det är som du redovisar. Tvärtom har vi jobbat ganska intensivt inom mitt ansvarsområde med att förstärka säkerheten i pass och andra ID-handlingar.Det är ett bekymmer när barn och ungdomar ges fel identitet och vi inte har korrekta personuppgifter på personer. Tyvärr har vi väldigt många erfarenheter av att man försöker förstöra handlingar. Det är också otillständigt. Men jag är angelägen om att vi vet hur gammalt ett barn är, vilken familj det tillhör och så vidare. Det är ju hela vår identitet. Det är otroligt viktigt att man har korrekta uppgifter och att man arbetar med det.Interpol har också bedrivit och bedriver ett aktivt arbete för att öka säkerheten. Tyvärr har vi till exempel i Sverige haft alldeles för osäkra pass. Det finns mycket att göra på detta område. Men som sagt den detaljfråga som du tar upp måste jag få läsa på för att kunna ge ett korrekt svar på.
Lite allmänna funderingar 28 januari 2011
Posted by trollan in politik.Tags: Beatrice Ask, fotografering, Reinfeldt
add a comment
Allvarligt talat, jag läser en hel massa om sossar och utspel här och var. Jag läser också en hel del om KD. Men jag tycker det är väldigt tyst från vår statsminister. Söker lite information vad han pysslar med nuförtiden men det är väldigt, väldigt stilla.
Är det bara jag som upplever honom som osynlig? Det är väl ett ganska smart sätt eftersom det då innebär att man inte kan bli felciterad, eller i bland rätt citerad men kanske tolkat på det sätt man inte riktigt tänkt sig. Men samtidigt vet inte jag om jag tycker att det är en strategi man bör anamma. Att istället föra fram Beatrice Ask som personligen är ett rött skynke för mig känns som man biter sig själv i foten. Nu kan jag väl hålla med att förslaget om lagstifta om förbud på integritetskränkande fotografier är en bra sak. I Internets tider när en bild kan få spridning så behövs det något sätt att kunna hindra detta, vilket tycks saknas idag. Naturligtvis finns det kritik mot det hela. Men i det här fallet så tycker jag nog att det kan vara värt att åtminstone få ett vapen då offret i dag är maktlös om någon nu tar bilder när man byter om och sedan postar bilderna någonstans. Så, ja, till och med Ask kan komma med vettigheter ibland.
Men sen handlar det som vanligt om hur en lag tolkas, och till och med en lag som jag personligen tycker kan vara väldigt tydlig kan naturligtvis tolkas på något helt annat sätt i rätten – så inte vet man om det blir så bra ändå.
När det gäller lagar så kan jag väl meddela att jag bryter mot en lag då jag har en morakniv i dörrfickan i min bil. Något som alltså strider mot knivlagen. Nu kan jag garantera att jag aldrig någonsin skulle klara av att hantera kniven som vapen och använda den som sådant om jag ens skulle bli attackerad. Jag skulle nog köra det väl fungerande vevandet med armarna. Kniven befinner sig där på order av svärfar, brandman. Han har hjälpt till vid tillräckligt många bilolyckor för att anse att det kan vara värt att kunna försöka skära loss bältet efter en olycka. Därav kniven. Jag har också pratat med en polisman om detta brott och han har sagt att man tar till denna lag när man har annat att ta in en person för.
På något sätt så tror jag då att den här fotografilagen inte skulle användas för att förfölja dessa stackars paparazzi journalister, utan det finns ett annat syfte, som för mig är viktigare.
Ska staten betala för moskéer? 28 januari 2011
Posted by trollan in Religion.Tags: kyrkan, moskéer, religion, skatter
1 comment so far
Ibland blir man bara så imponerad över hur enkelt det egentligen kan vara att tänka rätt. Jag hade inte läst Stefan Attefalls debattartikel först. Men om jag hade läst den så hade jag nog kunnat hålla med om problemet. Hur ska man ha råd med moskéer? Jag hade väl kanske inte hållit med om hans slutsats: Låt staten skjuta till. Religionen är skild från staten i Sverige. Vill vi verkligen rucka på det?
Men jag hade nog inte kunnat komma med något bättre alternativ. Som det är idag så verkar det ibland vara lite skummare föreningar som hjälper till vilket kanske inte alltid känns så bra.
Så läste jag då den alltid lika fantastiskt klarsynta Merits svar.
Vi har kyrkoskatt i Sverige. Den är valfri. Varför kan inte ett land som Sverige som då vurmar så för alla skatter kunna ha så man får välja till vilken kyrka som man vill att kyrkoskatten ska ges? Är jag jude så kanske jag vill att de pengarna ska gå till synagoger och judiska församlingar, som muslim till moskéer och församlingen.
Dags att #prataomdet på riktigt då 27 januari 2011
Posted by trollan in Rättsamhälle.Tags: minderåriga, prataomdet, våldtäkt
1 comment so far
Jag har tidigare förklarat hur mycket jag retar mig på alla dessa kvinnor som beklagar sig över dessa erfarenheter som man inte sett som så positiva. Att man beskyller männen som inte förstått det man inte uttryckt med ord utan var underförstått helt enkelt. Jag tycker fortfarande att man kan tycka att en kvinna 25+ ska kunna ha tillräckligt med ”stake” för att själv ta ansvar. Gillade man det inte, men inte sa ifrån, lesson learned. Antingen a) satsa på annan typ av kille b) jobba med sjävbilden.
Men…då kommer då dråpslaget. En 16-årig kille lyckas tilltvinga sig analsex med en 13-årig tjej. Hon har varit övertydlig i msn konversation att hon inte vill ha det. Not interested. Glöm det helt enkelt. Men trots det så passar han på och trycker in den ändå. Och hon kämpade inte emot tillräckligt, så det var inte klart att hon inte ville vid tillfället tänker tingsrätten.
!!!!!
Allt det här med självbilden och självsäkerheten kan jag väl tycka man kan bortse från när vi pratar om en 13-åring som har sex. Kanske känner sig personen inte helt bekväm med att säga nej just då, i sängen. Kanske ville hon inte verka tjatig, jobbig.
Jag kan förstå den här viljan att göra honom till viljes precis då. Man ville ju faktiskt ha sex, så man kan väl inte börja slå och skrika? Så vad gör man? Kanske lärde hon sig en läxa där för framtiden. Om en kille fortsätter tjata om analsex mer än en gång när man säger nej – då kan man satsa på någon som faktiskt visar att de respekterar en.
Lektion nummer 2. Sveriges lagar, till exempel våldtäkt mot barn under 15 är helt klart godtyckliga för att kunna användas bara när de själv önskar – annars kan man skita i det.
Efter döden 27 januari 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: arvstvister, dödsfall, stridigheter
4 comments
Catta har idag skrivit om striden om arvet efter Stieg Larsson. Om hur hans bror och far nu till slut har börjat bemöta Evas alla anklagelser.
Ibland funderar jag då på mekanismerna efter dödsfall. Vad är det som triggar fientlighet mot en älskads familj efter döden? Handlar allt bara om pengar, eller är det så att man vill placera skulden någonstans. Skulden och straffet som följer. Tänker då på en familjedrama en bekant till mig berättat om.
I det fallet handlar det om hennes bror. En dag när han skulle grilla så lämnade han hemmet och körde till en järnväg. Sedan kastade han sig framför tåget. Kvar lämnade han sin fru och lille son på fyra år.
Frun skyllde allt på familjen. Det hade tydligen varit vissa konflikter mellan sonen och föräldrarna tidigare, men det hade de diskuterat igenom och slutit fred. Varför han gjorde det vet man inte. Troligen led han av depressioner. Men samtidigt som min väninna påpekat, han lämnade en grillning med sin fru och barn, och hade skickat ett sms till sin fru som hon vägrat låta dem se, så att det skulle varit konflikt med föräldrarna som var droppen känns kanske inte helt aktuellt.
Någonstans finns det en konflikt om pengar (naturligtvis). Pengar som pappan vill lämna till sitt barnbarn. Pengar som då frun anser hon ska förvalta.Det är vad jag förstår inte pengar som tillhört mannen, de har tidigare lånat pengar av fadern faktiskt.
Relationerna var som sagt redan innan spända, och familjen litar inte helt på att pengarna skulle finnas kvar för barnbarnet om de lämnas över. Resultatet av denna ”fejd” är att de inte får kontakt med barnet.
Min väninna, som då själv inte har några barn, har inte längre kontakt med sin brorson. Inte heller farmor och farfar har någon kontakt. Inte nog med att de tappat sin son, med det tappade de även hans släkt.
Jag har inte träffat den här kvinnan, jag har bara hört denna sida av historien. Men ibland känns det så tragiskt hur folk kan agera. Min väninna lider också av depressioner tidvis, och dessa har förstärkt i detta. Framförallt vid barnets födelsedag och jul. Numer har kvinnan då till och med flyttat. De vet inte var killen bor längre. Frågan är om det är värt att kämpa för sin rätt att träffa honom. Och faktum är att det finns inte någon sådan rätt. Hur mår han nu? Hur mår en kille som på nåt år tappat först pappa sedan farmor, farfar och faster? Vilken historia får han matad för att de försvunnit ur hans liv?
Det är inte ens fel när två träter heter det ju. Men ibland, när jag läser om sådana som Eva och hör om kvinnor som detta så undrar jag om detta verkligen stämmer. Vissa människor som kompromisslöst vill ha allt – kommer de vara nöjda med allt, vill de då inte ha mer? Ska man då ta på sig skulden för att man själv står upp för sina värderingar?
Tankar om fördomar 27 januari 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: fördomar, romer, svenskar
add a comment
I morse hörde jag en diskussion av Alex Schulman angående att svenskar är en hatad minoritet i Norge. Det är tydligen mycket svenskar som är där och jobbar i serviceyrken, framförallt butiker som 7eleven. Men tydligen var det inte så positivt för norrmännen och det skrevs ilsket ”åk hem svenskar” på väggar.
Anledningen var tydligen att svenskarna då som åkte till landet för att tjäna en massa pengar för att åka jorden runt istället för att spara pengarna gjorde slut på dem på party. Och partajande svenskar var inte så poppis då.
Nu vet jag inte sanningshalten i detta. Hur stort ”problemet” är. Men man ville då dra liknelser (kunde man anta…) av hur synd det är då om muslimerna som nu blir förföljda av SD.
Men då tänker jag på dessa ”partysvenskar”. De var rätt kända i Österrike, på Ibiza, Finlandsfärjan. Svenskar som anser att är man ute på resa så ska man supa skallen av sig. Man ska gärna ha så mycket minnesluckor som möjligt från sin fylleresa, ju mer man gjort bort sig, desto bättre. Det finns många svenskar som beter sig på det viset. Det är oftast ett ganska ungt garde. Jag tycker det är pinsamt ibland när man är utomlands och man talar om var man är ifrån och får en värderande blick, och man undrar vad just denna person lägger in i begreppet ”svensk”. Jag kan förstå om de för sig själv räknar med att det innebär att jag vill supa en massa och kanske även är lättfotad. Det enda jag kan göra är i vanlig ordning visa vem jag är. Den slutliga bedömningen kommer sedan göras utifrån mitt agerande.
Jag har alltså förståelse och acceptans att jag bedöms utifrån hur dessa personer har upplevt svenskar tidigare. Både positivt och negativt. Om många svenska tjejer har varit där och haft sex med strandraggare så kanske de försöker stöta på mig med (även om jag i brist på blont hår sällan tas för svensk och slipper problemet) så är det bara att freda sig och visa hur ointresserad jag är. Kanske skulle jag svära lite över andras personers agerande som har försatt mig i den här situationen.
Så jag har förståelse och acceptans för att folk bedömer mig efter sina egna erfarenheter. Jag skyller inte på dessa personer, även om jag naturligtvis skulle bli lite putt på om man inte skulle låta mig bo på ett hotell för att de haft alltför många spyende svenskar där, så skulle jag förstå deras tankar.
Det är väl när jag tänker på hur jag reagerar på fördomar som jag har upplevt som jag tänker på alla dessa kränkta muslimer och romer som känner sig förfördelade och dåligt behandlade att jag tycker att de skulle tänka lite på samma sätt som mig. Vad är det som har skapat dessa fördomar jag möter? Hur kan jag bemöta dem för att presentera mig själv och slå bort dessa fördomar? Visa vem jag är?
Tankar om en intervju 26 januari 2011
Posted by trollan in politik.Tags: Jimmie Åkesson, SD, våldtäktsrapport
add a comment
Ok, nu satt jag och lyssnade på Jimmie Åkesson i BBC HARDTalk. Jag kommer inte rösta på SD. Men det var intressant att faktiskt få höra en riktig intervju med honom. Där han får möjlighet att svara på tuffa frågor. Något jag saknar i Sverige.
Lite av mina tankar då runt det som sägs.
http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=1206099
1. Han försöker få fram att det är bättre att rikta hjälpen till platsen där man har problem istället för att ta in alla i landet. Vilket inte intervjuaren förstår helt. Vilket skapar lite förvirring.
Det jag skulle velat ha här är en politikt som ställer större krav på kontroll. Migrationsverket ska kontrollera uppgifter på de som kommer. Det ska inte vara ok att ändra födelseår i efterhand. Det ska inte vara ok att skicka ut främlingspass.
2. Han vill att Sverige ska sätta krav på invandrarna att assimileras i det svenska samhället. Där kanske han själv skulle ha fått in konkreta exempel.Jämställdhet mellan könen. Nu lät han sig förledas in i nästa diskussion.
3. Det här med slöjan. Där biter han sig ordentligt i foten. Det var inte ok med slöjor i offentlig miljö. Hade han varit smart hade han väl kanske skilt på slöjor och burka. Men det gör han alltså inte. Och då tvingades han erkänna att kristna symboler och nunnedok var ok, så de enda religiösa symboler han hade problem med så var det just slöjor. För de stod för förtryck.
Funderar litegrann på frågan om ”public work” vet inte om jag skulle vilja möta en nunna heller i dessa sammanhang. Men om en nunna kommer täckt för att hon är kristi brud jämfört med att täckas för att skyddas från sexgalna män innebär för mig lite mer positv till att få diskutera sin tro med mina barn.
4. I slutändan så tycker jag han har rätt i att det kan finnas idioter som säger en massa korkade saker i alla partiet.
5. Mot slutet så blir det rätt intressant är den sista diskussionen. Hur ser brottstatistiken ut? Att hitta något resultat är svårt.
6. Jag undrar också lite över hur intervjuaren tänker. Partiet har kommit in och alla andra partier vägrar samarbeta. Ger det intryck av demokrati? Att respektera svenska medborgares fria val?
Uppdatering 28/1: Nu har jag läst Expressens analys av det hela. Tycker det är lite fult att man vinklar en översättning litegrann och kommenterar att han stammar. Så enkelt är det faktiskt inte att uttrycka sig på engelska. Sen gjorde de stort nummer av att han inte kunde besvara kritiken om rapporten. Så jag blev lite nyfiken och gick då till SD hemsida (!) för att se vad de hade att säga om saken. Där hittade jag rapporten och även svaret som de redan gett på kritiken från BRÅ ifrån augusti förra året. Jag förstår att han försökte rabbla upp lite av detta då jag känner igen vissa saker som han försökte säga från svaret. Och det är väl lite synd att de använde mer tid till att antyda att han ljög rakt ut (”Jag pratar vanligtvis sanning”) än att gå igenom hans svar på BRÅ och få en debatt därifrån.
