Manga-domen, mina tankar 31 januari 2011
Posted by trollan in Rättsamhälle.Tags: Domstolar, manga, morallagar, rättsväsende
trackback
Det finns framförall två lagar, eller tolkning av lagar, som jag tycker är mycket tveksamma i Sverige. Det ena är sexköpslagen. Den andra är att tecknat sex med barn i form av manga räknas som barnpornografi.
Jag har läst både för och emot av det här med mangadomen. Den intressantaste diskussionen om ämnet har jag läst hos Anybody. Jag kan visserligen förstå de som argumenterar för domen. Det finns risker med folk som triggas av saker och ting. Men nej, ändå så kan jag inte se att det är en bra tolkning man har gjort. Man kan liksom triggas till ganska mycket om man vill hårddra det. Men är det triggern eller den lättledda personen man ska koncentrera sig på?
Jag förstår själv inte “splatter” filmer. Jag tycker det är obehagligt med mycket blod och nedhuggande av kroppsdelar. Däremot så gillar min äldre syster sådana filmer. Ju mer blod desto roligare. Tilläggas kan att min syster inte är våldsfixerad i övrig. Ska man då förbjuda saker för att det kanske finns en annan person som ser filmen och sen kommer på att nej jag vill leka med en motorsåg! Är det filmen som har skapat denna person eller är det något fel hos den personen i grunden? Om risken är att 1% skulle triggas att börja döda, ska vi då förbjuda dessa filmer helt? Hur vet vi vad det är som triggar, är vi säker på att det är samma sak? Vem ska sätta gränserna?
Om de triggas av det skrivna ordet istället då, ska vi dra in Stephen Kings böcker med? Kriminalkrönikor som berättar om faktiska brott, framförallt då sexbrott mot barn. Ska man tiga ihjäl dessa för risken att trigga i gång andra att repetera detta? Romaner som behandlar sex, vem vet om personen som läser ser en 20-åring eller 12-åring framför sig när de läser böckerna?
Risken kan vara att det normaliseras om ungar ser dessa bilder på barn som har sex och därmed gör det enkelt för grooming. Måhända sant. Men samtidigt. Läser man Kalle Anka så kan man anse att det är normalt att slå folk i huvudet med en hammare, att tro att det är normalt att ta fel på en stubin och en cigarett. Det finns så mycket våld i serie tidningarna, så vart ska vi sätta gränserna? Vad har vi för tilltro till barnen om vi tror att de tror att man kan göra allt som man kan göra i tecknade filmer? Jag tror de flesta barn kan skilja på manga och verkligheten. Om inte – har inte föräldrarna missat något då?
Det som är tragiskt ironiskt är väl att detta med barnpornografi är ett brott. Mot bilden av ett barn. Men samtidigt så frikänner man (i tingsrätten) en kille som tilltvingar sig till analsex, med en 13-åring. Detta ser man då i tingsrätten inte som ett brott, när vi har ett brottsoffer, till skillnad från manga fallet. Vi har en tydlig lag att referera till.
Andra kloka tankar om domen: Sanna Rayman, Piratpartiet debattartikel, Expressens ledare “triumf för godtycke“ , Carl Michael Edenborg, Henrik Alexandersson, och någon som skriver många bra inlägg är Niklas, ett uval Barnorganisationer: Demokratins dödgrävare, Blaspedin fastställd och Rättspositivismens perversa seger.
Jag förstår dina åsikter ang trigga etc men min poäng är att barn ska ha en särställning samhället och då blir diskussionen ang liknade situationer enligt mig överflödig. Jag anser dessutom att barn aldrig ska behöva fundera på om de är sexobjekt eller inte. Jag tar dessutom när det gäller barn det säkra före det osäkra.
Ang hur vi ska veta om det är tecknat eller är ett foto har du säkert läst vad jag tycker om hos Anybody.
Jag skulle inte vilja visa ngt barn de teckningar som finns i visa manga serier. Men för den delen så kan du väl försöka lära ditt barn att det inte finns ngt moster under sängen heller eller ett filen de såg inte är på riktigt. Barn klarar i alla fall inte att skilja på fantasi och verklighet. Det är en ska som beskriver just ett barn
(Sedan tycker jag att det är vanskligt att fråga sig om föräldrar har missat ngt om ngn lyckas grooma barnet. Hur gammalt ska barnet vara när det är fullärt? Har alla föräldrar vars barn som blivit utsatta för övergrepp misslyckats. Fast det kanske inte var så du menade?)
Så började jag att skriva här också fastän jag vet att det var en “kommentar” riktat till Anybody Hepp!
Min poäng med misslyckande som förälder är att om ett barn ser en bild på en seriefigur som kan flyga att det innebär att de själva kan flyga så har man missat något viktigt. Jag tror att de flesta faktiskt kan skilja på fantasi och verklighet ganska tidigt faktiskt. Jag minns själv mina sagor som jag drömde om på dagis. Där jag var hjältinnan som kunde göra allt. Som bränsle till mina fantasier hade jag böcker och sagor som jag läst – men jag visste ändå att det var fantasi det som utspelade sig i huvudet. Trots detta så lyckades jag skrämma upp mig med monster berättelser som gjorde att jag var mörkrädd.
Jag vill inte att min 6-åring ska fundera så mycket på sex och sådant. Men samtidigt så lär de sig vad sex är tidigt via dagis. De lär sig via andra barn. Frågan är ju tidig: Hur kom lillebror/lillasyster in i magen. Jag kommer ihåg att jag lekte med en jämnårig kille på dagis och testade ha sex. Var inte så imponerad av det faktiskt. Kanske därför jag sedan väntade så länge till the real thing
Men grejen är att när dessa svåra frågor om sex från barnen kommer det är då man får ge bra svar. Man kan inte censurera och få det att verka förbjudet, för då blir det intressant. Istället får det väl bli en sådant som vuxna gör.
Råkar de sedan få syn på sådana där bilder på mangafigurer som har sex så får man väl ta det då, och hoppas att man har grundat bra. På radion pratade de om våldtäkt en dag på nyheterna: Vad är våldtäkt frågade då sonen. Där bangade pappan och sa att han skulle ta det när sonen blir äldre, då det är svårt att förklara. Det är svårt, barn har en särställning och ska skyddas från att skadas. Men man kan inte skapa ett samhälle med godtyckliga lagar i deras namn heller.
Tittar på bilden som Niklas laddade upp i sitt inlägg. Jag tror personligen att jag skulle ha svårare att ta diskussionen om den bilden om sönerna skulle komma i kontakt med den kontra förklara bort en tecknad bild av någon som har sex med barn.
Sannolikheten för att ngn utomstående skulle plocka fram den bilden och visa dina barn är betydligt mindre sannolik än att ngn skulle få för sig att visa manga-porr för dem. Avsikten skulle dessutom vara en annan. Den naturliga nyfikenheten hos barn är dessutom större för det som gäller sex än våld och det kan därför vara så att barn själva letar upp dem.
I övrigt håller jag verkligen inte med jag om att barn är bra på att skilja på verklighet och fantasi. Jag tycker att riktlinjerna på film om vilken ålder som är lämplig är av nödvändighet pga av just detta.
Säger som jag sa till Anybody…
I agree to disagree
Som sagt jag håller med om att inte vara överens
Men som jag ser det är väl risken stor att de själva ramlar över bilden på något sätt. Vissa otäcka bilder kan man ju se i tidningar (till exempel självmordsbombaren…)
Otäcka filmer kan ge mardrömmar – och frågetecken. Därav håller jag med om att det är bra med åldersgränser. Men åtminstone barn jag har pratat med har förstått skillnaden mellan tecknat och otecknat. Nu har de väl ibland lite svårt att förstå begreppet om vad som är verkligt. Är Idol verkligt, till exempel. Jag tycker fortfarande det är extremt obehagligt med stängt duschdraperi och drar gärna upp det om jag går på toaletten efter att ha sett Psycho. Det innebär inte att jag har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Det innebär att jag och rysare inte är en så bra kombination.
Nu har jag aldrig varit i kontakt med några sexuella övergrepp, så det är svårt att veta hur det är, och hur de uppkommer. Det närmaste var väl när man var kring 10 år och tjuvringde till heta linjen med kusinerna och fick frågan hur stora bröst man hade.
Intressanta tankar trollan men när det gäller fallet med 16 åringen och 13 åringen så frikändes han inte han dömdes för sexuellt utnyttjande. Till om jag inte minns fel 160 timmars samhällstjänst. För ungdomar som begår brott motsvarar det rätt långt fänglesestraff om det däremot hade rört sig om en vuxen. Däremot är även jag tveksam till varför inte brottet rubricerades som våldtäkt. Men jag har inte läst domen bara referat i pressen av vissa delar och man vet ju hur de brukar vinkla.
Det var för att han hade sex med henne som han dömdes – att han därmed “råkade” stoppa in den på fel ställe, trots att hon varit tydlig att hon inte var intresserad av det avskrevs. Så han frikändes inte helt, det är riktigt.
[...] . . . . . . . . . . . . . . . . . [...]