Etiketter

, ,

Jag är en kvinna och jag har ofta noterat det här med offermentaliteten som läggs på kvinnor, framförallt här i Sverige så tycks vi vara ansedd som veklingar och mesar av alla de slag. Det kan störa mig enormt mycket tidvis.
Så precis ramlar det in ännu en nyhet via twitter.


Jag lägger ihop den med allt annat som visar hur mycket sämre kvinnor tycks vara på att möta verkligheten. Nu beror detta då naturligtvis fortfarande på strukturerna, det förstår vem som helst. Kvinnor trippeljobbar med ”både hem, barn och jobb” som man uttrycker det.

Själv skulle jag om jag anställde folk se till att jag hade en bra blandning av folk. Könet skulle i sig inte spela så stor roll, men nog skulle jag se till att det fanns både kvinnor och män representerade. Men jag funderar litegrann på vad resultatet av alla dessa nyheter blir. Att kvinnor ständigt beskrivs som att de mår dåligt, drabbas, lider av en massa saker. Till exempel av att pendla.

Kan det inte det i förlängningen innebära att man väljer bort kvinnor när man anställer? Finns det ingen risk att anställaren till ett mindre företag som känner att h*n måste klara sig på en ganska liten personal helst då väljer en person som man kan lite på är på plats mer? Som inte kommer vara sjuk så mycket? Om man läser att så många kvinnor drabbas av allting – är det inte lika bra att satsa på en riktig karl som biter ihop? Föroppningsvis inte. Men nog känns det som man gör sitt bästa att cementera alla fördomar och stereotyper ibland.

Men apropå det här med att det alltid är synd om kvinnor och att de drabbas värst så läste jag för ett tag sedan om mannen som startade revolutionen. Tarek al-Tayyib Muhammad ibn Bouazizi. Han som i protest mot förtrycket och hur det gick till i landet valde att tända eld på sig själv för att få folk att lyssna. Jag hittade det först hos Anders Nilsson (för övrigt en bloggande sosse som jag tycker har mycket vettigt att komma med). Jag blev tagen av historien och valde då att läsa lite mer om honom.

Mohamed Bouazizi was 10 years old when he became the main provider for his family, selling fresh produce in the local market. He stayed in high school long enough to sit his baccalaureate exam, but did not graduate. (He never attended university, contrary to what many news organisations have reported).

10 år och försörjningsansvarig för familjen. Detta är en pojke. Ett barn, bara några år äldre än min äldste kille. Det svindlar att tänka på det.

At age of 19, Mohamed halted his studies in order to work fulltime, to help offer his five younger siblings the chance to stay in school.

”My sister was the one in university and he would pay for her,” Samya Bouazizi, one of his sisters, said. ”And I am still a student and he would spend money on me.”

Han försökte trots allt plugga, men han valde hellre att satsa på sina syskon. Märk väl. Det var för honom som man viktigare att hans systrar skulle få en chans genom studier.

Jag tycker mig ha fått uppfattningen att vi i Sverige är lyckligare lottade som kvinna. Vi har möjlighet att få utbilda oss. Något som inte är lika vanligt i tredje världen. Killar möjligen, tjejer, undantagsfall. Är det bara jag som har fått för mig att vi har blivit i tutade att man i dessa länder inte satsar på tjejerna? Att de inte har en chans att få någon utbildning?

Närmare 27 år gammal så dog denne man. Det var hans sista gest för att få ett bättre liv för sin familj och sina landsmän. Kanske kan han även hjälpa till att öppna ögonen på folk på annat sätt. Att se att man faktiskt har kommit någon vart på fler ställen i jämställdheten. Och att man kanske kan försöka hjälpa även en 10 årig pojke som tar hand om sin familj. Att födas som kille ger heller ingen fribiljett från elände och man kan behöva stöd då med.

About these ads