Alla denna irritation och inget utlopp… 31 augusti 2011
Posted by trollan in Dagbok.Tags: argumentation, få rätt
add a comment
Ibland är det något jag ska klaga över och jag bygger upp en förväntan på hur jag ska bli bemött. Jag slipar argumenten och hör de fåniga byråkratiska svaren som jag ska få och jag kommer med skarpa och syrliga kommentarer i huvudet. Så ringer man då samtalet och börjar och ganska snabbt så får man medhåll och ett ”jamen självklart!” och så sitter jag där och känner mig som en guldfisk som gapar och stänger munnen. Jag har liksom inte sagt mitt. Istället för att spontant bli nöjd och glad över beskedet så blir det mer antiklimax, någon sorts besvikelse över att jag inte får använda alla mina argument.
I går hände det igen när jag skulle byta grupp för min sons träningsaktivitet. Den officiella orsaken (vilket faktiskt till viss del stämmer) var att det krockar då båda barnen har aktivitet på samma dag och det därför skulle fungera bättre med en annan dag.
Den egentliga orsaken var helt enkelt att jag höll på att få psykbryt på den i min mening inkompetenta tränaren som han hade förut. Vi försökte tidigare i augusti få byte av dag, men det skulle vara svårt att byta till sig på tisdagar då det var större tryck då (go figure!) men jag kunde ringa under tiden den nya läraren hade pass (!) för att kolla om det fanns en möjlighet. Så istället för att ringa så var jag på plats med alla argumenten uppradade. Jag hade heller inte förväntat mig att vinna något utan tänkte väl tala om att vi ger det en termin till och sen satsar vi på angränsande kommun. Jag kom så långt som att jag ville byta grupp och hon svarade glatt ”Naturligtvis!” och så var det klart.
Hann till och med rusa den stackars killen dit så han fick köra det första passet. Man märkte stor skillnad i gruppen så det känns väldigt hoppfullt faktiskt.
Härlig & rolig musik för att lätta upp 29 augusti 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: humor, Jack Sparrow, Lonely Island
add a comment
En kompis tipsade mig om Lonely Island och det har gett mig många skratt. Det finns så många bra saker. Favoriten är med Michael Bolton som verkligen bjussar på sig själv…
Andra personliga favoriter är Shy Ronnie med Rihanna, och Three way tillsammans med Justin Timberlake och Lady Gaga och slutligen är väl I just had sex med Akon också helt ok. Denna hade jag hört på radio faktiskt och tänkt ”What the…?”. När man sen såg videon så var det väl lite mer förståeligt 
Oops….rynkor alert! 29 augusti 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: iPhone
add a comment
Läser att det finns ett nytt fenomen iPhone rynka. Lustigt nog skummade jag igenom artiklar på aftonbladet via min iPhone kisande efter något spännande när jag läste det.
Jag tittar lite oroligt i spegeln. Lite rynkor finns det allt. Men jag tror inte det har ökat så där nämnvärt ändå. Och då jag lite väl många ”+” efter både 30 och 35 nu så känns de som finns kanske inte helt onormala.
Men jag tror jag ska satsa på lite bättre ljus i alla fall. Bara för att.
Klargörande av mina tankar i en diskussion 29 augusti 2011
Posted by trollan in bloggar.Tags: Anna1, Cattasbubbla, debatter, kommentarer
13 comments
Jag hade en diskussion hos Catta med en annan kommentator i går kväll. Jag försökte förstå hur personen tänkte vilket återigen ledde till att någon retade sig på mig. Så jag tänkte passa på att förtydliga vad jag reagerade på och varför här hos mig istället för att ta det hos Catta.
Så helt ur det blå så skriver Anna1
Nu är jag mer insatt i diskussionen. Fan vad jag lider med Marita. Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.
Det är så USELT!
Det handlar alltså om Bjästa debatten….
Jag svarar då:
@Anna1,
Jag håller med Bubblan. Lägg ner!
Vad bra att du lider med Marita. Vi som har följt konflikten i realtid (dvs innan och efter UG) har kanske inte samma åsikter som dig i den frågan. Debatten har hållits, och det känns som vi kan lägga ned. En reflektion är väl just det här att du lider med Marita. Om du nu anser att sonen var oskyldig (där vi har olika åsikter) så kanske det vore vettigare att lägga den sympatin honom istället. Själv är jag övertygad om hans skuld, men anser att han nu har fått en värre bestraffning i och med att mobbingen av offren kommit ut. Vilket då startades av hans mamma och bror, inte av honom.Så kanske det kan vara en varning att inte starta nätdebatter – du vet inte var det kommer sluta och det kan lika gärna skada den du hjälper om du försöker kasta skit över någon annan.
Min kommentar om nätdebatter var då diskussionen huruvida Daddy gjorde rätt eller fel som lade ut så mycket information om den infekterade vårdnadstvisten. Jag skrev redan då om det hela och var positiv. Efter hur materialet använts på Flashback så kanske jag skulle ställa mig lite annorlunda till det idag.
Och svaret var väl positivt från Anna1
@ Trollan
Javisst lider jag med Marita. Jag är också mamma. Men jag lägger gärna ner diskussionen. Jag har sagt det jag ville säga, och ber om ursäkt för att jag skrev kärringar.
Hmm och Anna1 har då en diskussion om hur Anna1 kan uppfattas och Hmm skriver:
@Anna1: Fast jag har mycket svårt att tro att du skulle braka in i någons vardagsrum IRL och skrikande kalla dem för käringar utan att först ta reda på hur de ser på situationen. Det är vad du gjorde här i natt.
Varav Anna1 svarar:
@ Hmm
Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.
Så då tänkte jag då som den pedagog jag inte är, visa på hur Anna1 diskuterar, lägger in länkar som inte fanns med i kommentareren för att ge lite kontext:
@Anna1,
Citerar dig lite här för att visa vad Hmm försöker säga:
“Så varför detta ständiga smutskastande av oliktänkande? Vad vill man uppnå med det? Och varför gör man så?”Och hur var det nu du började ditt inlägg med att dra in Bjästa?
” Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.”Och det var väl ungefär vad vi kände när vi reagerade mot att mamman började kasta en massa skit på tjejerna varav många av oss (inklusive Catta) förstod hur en mamma kan känna, men varnade att det fanns risk att man kunde outa sonen för evigt som en våldtäktsman då många reagerade på deras ensidiga debatt om hur fel det var att dessa “slampor/horor” kunde ha fällt killen. Trots att det då bedömts i en massa instanser så blev det då en “friaXXX” sida och bilder samt namn var man frikostiga med – och plötsligt så kom det en motopinion och då var det kanske inte lika bra att man gjort som man gjorde.
Du läser en del efter vad som hände med UG och tar parti med Marita/Daddy (suprise!) vilket är helt ok – men hur gör du det? Jo, du kallar oliktänkande som ALDRIG har pratat skit om varken gärningsman eller offer för kärringar. Så var gick din gräns nu igen? Vad var det du inte kunde tänka dig göra?
Visst kunde vi ha låtit Marita hållas med sin kampanj mot två tjejer…men var det inte det du säger var lågt? Att göra sådant mot barn?
Och så kunde jag heller inte låta bli att fråga:
@Anna1,
Av nyfikenhet – vad är det som skulle få dig att braka in i någons vardagsrum för att säga STOPP? Kanske kan jag se vissa tillfällen då jag skulle kunna göra det (och då skulle rädslan för stryk vara sekundär) men skulle du braka in till någon för att de har en annan åsikt än du?
Svaret från Anna1 borde väl fått mig att inse att jag inte riktigt nådde fram:
@Trollan
Jag kommer inte att diskutera Marita (eller hennes son) om hon inte får bemöta det. No way.
Du lägger ord i min mun och säger att jag har tagit parti och att jag skulle braka in i någon annans vardagsrum pga att jag och en annan människa tänker olika.
Menar du allvar?
Jag menar att det skrivits så mycket om Marita och varför vi tagit den ställning vi gjort redan tidigare. Jag är helt less på att se samma argument från Marita radas upp igen. Det hade varit bättre om hon läst dessa inlägg. Men nej. Dessutom kändes det lite förvirrande det här att jag anklagades för att lägga ord i hennes mun. Men, jag försöker då förklara igen
“Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.”
Skriver du själv – jag tycker det var ett extremt märkligt kommenterande, och jag skulle gärna vilja att du utvecklade det närmare faktiskt…Kanske lägger jag ord i din mun men jag tycker nog du skrev det själv….
Och vad gäller att ta parti:
“Nu är jag mer insatt i diskussionen. Fan vad jag lider med Marita. Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.
Det är så USELT!”
Kanske bara är jag som drar förhastade slutsatser, men nog tyckte jag att det fanns en aning partiskhet här som sken igenom…
Helt rätt, du behöver inte diskutera Marita, men grejen är att det finns mycket du kan läsa på här som visar på lite olika bilder, hon har fått sagt sitt, Catta har sagt sitt och det är liksom punkt. Vi kommer inte längre där. Men plötsligt dyker du upp på ett mycket fördömande sätt ett halvår senare vilket kändes rätt så onödigt…Vad var det du ville uppnå?
Så då fick jag ett svar i alla fall:
@ Trollan
Om någon hade anklagat min sons pappa för att ha beställt ut barporr och han fick ett rykte om sig på internet så skulle jag inte bara braka in…
Det kan jag lova dig.
Nu blev jag lite mer bekymrad. Inser människan vad hon skriver? Är det här verkligen allvar? Jag försöker (lite svamlande) att förklara vad jag menar, varför det kanske inte är så smart tänkt:
@Anna1,
Så vad skulle du då göra? Du skriver samtidigt att du inte skulle kalla någon kärring för risk att åka på stryk – men frågan är om du skulle tänka på språkbruket då eller som sagt oroa dig för att få stryk.Men, vi tar det lite längre. Du springer in till någon och skriker och är förbannad över vad de gjort. Och plötsligt så ringer de till polisen och din sons mamma kommer då kanske hamna i polis registret för någonting (inbrott? ofredande? Jag gissar att det finns något man bryter mot i alla fall)
Och då märker man irritationen komma fram:
Trollan: vad fan snackar du om?
Überpedagogen försöker då förklara – hur hon menar för att nå fram:
@Anna1,
Jag försöker förstå hur du resonerar men jag har vissa svårigheter tyvärr.Men om jag tar vad du skriver:
1. Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.och senare
2.Om någon hade anklagat min sons pappa för att ha beställt ut barporr och han fick ett rykte om sig på internet så skulle jag inte bara braka in…Så om du får reda på att någon har spritt rykten om din sons pappa så skulle du “inte bara braka in”. Och vad innebär det? Vad skulle du mer göra? Bara det här att ovälkommen braka in hos någon är grund för åtal är jag nästan helt övertygad om (jag lovar, skulle någon rusa in och gorma i mitt vardagsrum så skulle jag ringa polisen iallafall).
Och min fråga är hur det skulle hjälpa din sons pappa (och din son) om du blir åtalad för något brott?
Försök själv tänka efter om någon skulle komma hem till dig och börja skrika för något – de kanske tycker det är befogat, men du tycker inte det. Hur skulle du reagera?
Och där blir jag då sågad totalt:
@ Trollan
Lägg ner dina “analyser”, det här börjar bli patetiskt. Du drar enormt höga växlar på det jag skriver och jag fattar inte varför. Är det så att du vill ha sista ordet så har jag inga problem med det.
Jag ska upp om sex timmar och tackar härmed för mig.
Så, jag drar mig tillbaks från att spamma Cattas bubbla med frågor, men tänkte passa på att ge min syn på det hela och förklara varför jag känner detta behov.
1. Jag försöker helt enkelt förstå och tolka vad folk skriver. Vi diskuterade tidigare spärrar man hade och var gränsen gick. Att komma hem till någon och föra diskussionen där är för mig passerat en spärr. Nog kan jag braka in hos någon – om jag skulle märka att någon slog barn så skulle jag utan tvekan rusa in. Men jag skulle inte försöka hamna i en konflikt med någon som redan har konflikt med en annan. Jag tror att det skulle vara en björntjänst.
2. Vi kommunicerar skriftligt. Jag känner inte Anna1, så det enda jag har att gå efter är de ord hon skriver. Jag förväntar mig därför att hon står för det hon skriver. Nu vet jag att det finns människor som har attityden ”Hur ska jag kunna veta hur det låter innan jag har sagt det högt” efter man ha sagt något helt sanslöst (hej svåger!) men jag måste ändå förutsätta ändå att människor tänker till när man skriver och alltså då menar vad man säger. Kanske är det ironi eller sarkasm ibland, då brukar det oftast framgå, men visst kan man gå på pumpen på det med ibland. Kanske gäller det då inte Anna1. Jag vet inte om jag borde be om ursäkt för att jag förväntar mig att hon tänker innan hon skriver - men det känns på något sätt lite fel.
3. Jag är inte intresserad av att få sista ordet – utan att nå en förståelse. Detta kräver naturligtvis sakliga argument. Sen kan man kasta argument fram och tillbaka tills jag har övertygad motparten, eller motparten har övertygat mig (inte så svårt då jag är rätt lätt att prata omkull så länge man har BRA argument) eller vi kommer överens om att vi inte är överens i en fråga. Så sista ordet kan vara ”ok” då.
Anna1 har blivit tämligen misshandlad i kommentarsfälten framförallt hos MA. Men poängen är att det faktiskt är fler än jag som reagerar på samma sätt. Jag försöker förklara något utan att vara otrevlig visa hur jag tänker och reagerar. Min tanke var kanske att öppna ögonen för hur hon skriver och hur det kan tolkas, jag brukar inte vara unik liksom. Men självklart kan jag välja att inte ta det hon skriver på allvar om det är det hon önskar. Så jag lovar att om hon inte direkt vänder sig till mig i fortsättningen, så ska jag inte kommentera, oavsett om jag håller med eller inte. Peace!
Uddevalla skolstrejk – epilog 29 augusti 2011
Posted by trollan in skolan.Tags: skola, skolstrejk, uddevalla
add a comment
Så nu är det slut i alla fall. Läraren är kvar, men å andra sidan får man mer resurser i klassrummet så det känns som man ändå vunnit en stor vinst i slutändan (åtminstone till jul). Icke att förglömma så har även föräldrar till tidigare elever skrivit på ett upprop till stöd för läraren – då de inte känner igen bilden som målats upp. En sak som jag har reagerat på litegrann är det här snacket om anmälan och att det om det inte finns en anmälan så finns det inget fog för kritiken. Enligt föräldrar håll så har problemet varit oväntade raseriutbrott. Sådant är det svårt att egentligen göra något åt, egentligen. Men det kan göra rätt stort intryck på barn.
Jag kommer ihåg när jag gick i trean. Det var nog första terminen då och vi hade en vikarie då fröken var tjänstledig (mammaledig kanske). I något sammanhang så säger hon då att vi var bättre än femmorna på något. Lite senare så säger jag då detta till min storasyster (som gick i femman). Hon säger det till sin magister och han säger då till min vikarie på skarpen. Så här i efterhand kan jag känna en stor förståelse för denna stackars nyutexaminerade vikarie som får en tillsägelse (så jävla dåligt hanterat av honom!) av en äldre kollega. Så vad hon gör är väl sedan att säga till mig i klassrummet. Det var så fruktansvärt jobbigt. Jag kände mig så hemskt fruktansvärd, jag kände mig skyldig som att jag gjort något fruktansvärt fel – samtidigt mindes jag inte ens att jag berättat det för syrran. Det slutade med att vi båda grät, och hon insåg nog hur dåligt hanterat det var av henne så hon bad mig så hemskt mycket om ursäkt.
Nu efter snart 30 år så minns jag fortfarande detta. Känslan, en vuxen som skäller på mig (eftersom jag utanför hemmets väggar alltid varit mycket väluppfostrad så var det liksom inte något som hände så ofta). Jag var lite rädd för henne. Även om vi klarade ut händelsen så låg ändå rädslan att jag skulle göra något annat fel kvar under tiden vi hade henne. Jag blev än mer försiktig.
Under min uppväxt, i min klass, så fanns det aldrig någon som visat på behov att slå någon elev. Jag vet inte hur jag skulle reagerat om man gjort det. Men grejen är att man kan nog skada ett barn rätt bra med utbrott med.
Och visst ska man ha konkreta händelser innan man gör någon aktion- och inte bara ”byskvaller”. Men problemet är väl att man kanske inte vill riskera att just mitt barn ska råka bli detta ”konkreta” exempel.
Kyrkan & staten 26 augusti 2011
Posted by trollan in politik.Tags: kristendomen, kyrkan
3 comments
Hörde på radion idag att Moderaterna tänkte lägga fram ett förslag till att de inte skulle ställa upp i kyrkovalet. Det tycker jag är det bästa förslaget sedan man delade på staten och kyrkan. När jag tänker efter så är det helt otroligt att man fortfarande har politiska partier man kan välja till detta. Eftersom jag själv är med i svenska kyrkan har jag då rätt att rösta – men även om det är en demokratisk rättighet så känns det kanske lite onödigt att utnyttja denna till något som jag själv inte har minsta koll på. Jag vill att kyrkan ska finnas kvar ur kulturellt hänseende. Även om jag väldigt sällan besöker den. Men att politiska parti ska vara med och tycka känns egentligen verkligen konstigt. Naturligtvis kan en moderat, centerpartist, socialdemokrat fortfarande ställa upp men då ska de inte representera partiet.
På temat kyrkan så satt jag en dag i ett tåg och hörde en medpassagerare prata högt med en kompis i telefonen. Han diskuterade det här med religion. Det var en mörkhyad (svart) kille som pratade bra svenska men det var tydligt att han inte varit här jättelänge. Jag förutsatte att han var muslim från början på grund av något han sa om islam. Kanske var det respekten han använde? Eller diskussionen om Jesus som myt. Men det visade sig att han var kristen. Men han hade problem att gå i kyrkan i Sverige. Han hade prövat några gånger sa han, men det kändes som alla var så allvarliga och dystra i svenska kyrkan. Enligt hans tro var Guds hus glädjens och kärlekens hus, och varför märks inte det?
Wow. Plötsligt så inser jag varför jag ogillar att gå i kyrkan. Det högtravande sättet. Värderingarna kan nog komma fram vid andra tillfällen även om det inte sker just i kyrkan. Där finns det bara en präst som rabblar en massa saker under tiden som jag sitter på nålar och bara hoppas det är över snart. Hur skulle man få in mer glädje i det hela?
Och när man nu funderar på det här med religionen så tycker jag Zac skrev ett bra inlägg om tro och myter en gång i tiden.
Skolan och pojkarna 24 augusti 2011
Posted by trollan in Barn, skolan.Tags: könsskillnader, skolan
2 comments
Som varande tjej så reflekterade jag inte så mycket om hur det var att vara kille under min uppväxt. Killarna funderade jag helt enkelt inte på förrän jag började i mellanstadiet och blev kär. Men inte heller då tänkte jag över dem. Jag hade olika killar i klassen. De här busiga och störiga killarna som alltid hördes. Och lärarungarna som flitigt pluggade som jag i högstadiet konkurrerade med, så att det skulle finnas någon antipluggkultur hos killar reflekterade jag inte. Jag hade kanske till och med välkomnat en sådan
Nu har jag då söner. Jag har en tänkare av stora mått. Han suger in kunskap och funderar runt detta. Redan på dagis när de skulle lära sig om former så skilde han på rektanglar och kvadrater. Han kunde själv börja förstå litegrann av multiplikation. Bokstäverna förstod han snabbt och man sa redan när han var 3 år att han snart skulle knäcka koden och börja läsa. Men på något sätt så kom aldrig det där.
Förra året började han förskoleklass. Det var 3 timmar om dagen. Där fick de lära sig bokstäver och räkna saker. Been there, done that. Sonen försökte istället lära sig annat hemma, till exempel frågade han mycket om engelska ord. Fortfarande inget läsande. Han började få lite kritik då han inte satt stilla. Man hade samling på mornarna där man skulle sitta på golvet och prata lite. Vilket väder var det ute. Högläsning. På utvecklingssamtalet när han skulle tala om vad han lärt sig så nämnde han att han börjat lära sig klockan. Pedagogen såg lite förvirrad ut. Själv visste vi att det handlade om pysselboken att lära sig klockan som han med stort intresse hållit på med hemma.
Nu har han börjat första klass. Han frågade hoppfullt första dagen när de skulle få läxor. Än så länge har de inte haft några. Han har heller inte kommit hem med någon nyhet om vad han lärt sig. Fortfarande läser han inte. Han sätter ihop ord, men blir det för långa ord eller en mening så tröttnar han snabbt. Jag hoppas de kan fånga upp hans intresse och hjälpa honom vidare. Jag hoppas verkligen de inte lyckas få honom att misströsta. Tappa tilltron till skolan. Känna att det inte är något för honom.
Jag tänker på mig själv när jag var liten. Jag kunde sitta som ett ljus i timmar. Sen kanske jag inte hörde vad som sas, jag kunde vara djupt inne i min egen lilla fantasivärld. Jag började läsa tidigt – och så fort jag förstått det här med böcker så började jag sluka dem totalt. Jag undrar hur min son kommer att tycka om skolan. Hur mycket av det han lär sig kommer att komma därifrån?
Eftersom han är väldigt kunskapstörstande är jag inte orolig för honom – men jag undrar hur många andra man tappar genom att inte vara lyhörd. Kanske är de där samlingarna (som jag förövrigt vet att även andra hade problem med, även tjejer) det bästa sättet att utbilda och få folk intresserade – kanske ska man se på alternativ istället att ge guldstjärna till de som lyckades vara lugnast och stilla längst…
Jag läser en artikel i Newsmill av Mats Olsson, som ofta kommer med mycket vettigt på ämnet skolan och kön.
Han är dessutom lysande vass i kommentarerna:
@Kerstin Dahl
”Skolan har alltid handlat om att sitta stilla och följa med. De flesta pojkar klarar detta utmärkt.”
Jag tror att det finns olika uppfattningar om vad som är skolans uppgift. Du har inget stöd för din tolkning i läroplanen.
Den andra frågan är kanske mer spännande – även om de flesta pojkarna lyckas anpassa dig kan det bli ett förbluffande stort antal som inte klarar av de här kraven. Hur stort svinn kalkylerar du med?
Sanningen ligger i betraktarens öga? 24 augusti 2011
Posted by trollan in mobbing.Tags: debatter, skolan, uddevalla
3 comments
Jag föröker verkligen förstå de här turerna i Uddevalla om skolan. Det började med att jag hittade notisen i SVD och sedan fortsatte historien i Bohuslänningen. Informationen är knapphändig – och inte får man mycket hjälp av kommentarerna heller.
Historien börjar då i Bohuslänningen
Föräldrarna kräver att lärare ska bytas ut
Från ”förälder”:
Detta har inget med lärarens åsikter att göra, det handlar om en lärare som troligtvis mår dåligt och detta påverkar eleverna och deras arbetssituation. Det handlar om föräldrar som har eller haft barn eller kompisar till barnen som gömmer och gråter på morgonen för att de inte vill gå till skolan, barn som inte vågar göra eller säga något på lektionerna då de inte vet när det ”exploderar” och barn som kommer hem med märken på kroppen… 2007 skulle mitt barn ha fått henne till klasslärare men vi protesterade och genomförde möten och då ändrades det… Då skrevs det också om elaka föräldrar som vill kontrollera men tyvärr är det tvärt om. En del av föräldrarna var själva lärare och hade svårt att ”vända sig emot” en kollega men satte barnens väl först. Situationen beror på att föräldrarna inte anmält tidigare. Man har pratat med läraren, man har pratat med rektorerna och man har pratat med varanda men man har inte velat ”sätta dit” läraren.
Från Eva:
Blir lite chockad av det kalla svaret från läraren…. Skulle själv bli väldigt ledsen av så allvarlig kritik och skulle rannsaka mig själv ordentligt. Sedan förstår jag inte hur någon tror att det kan fungera att jobba under sådana omständigheter nu när allt verkat gå så långt redan och hunnit bli så infekterat? Ledningen skulle lyssnat för länge sedan och tagit det på allvar, blir föräldrarna bemötta med respekt och lyssnade på så kan det ju finnas chans till en dialog, men då måste det ske på ett tidigt stadium men en tydlig ledning.
Jag kan hålla med henne om detta svar från läraren är lite knapphändig:
Läraren har tagit del av de skrivelser som skickats från gruppen av kritiska föräldrar. Hon tycker att det saknas konkreta anklagelser och vill därför inte bemöta dem. Hon påpekar att hon inte känner föräldrarna i den nya klassen med ett par undantag och att ingen av dem har kontaktat henne med frågor eller synpunkter. Hon tycker att det är tråkigt om eleverna inte kommer när terminen börjar.
Å andra sidan – vem vill uttala sig i media?
f.d Politiker kommenterar en del:
OM det finns substans så skall fakta in till skolledningen och dom, inte föräldrarna- tar sedan beslut. Det som hittills framförts till komunens skolledning har uppenbart inte varit av sådan vikt.
Om t. ex. eleverna fått stryk hade detta lett till omedelbara åtgärder, självfallet.Vad är då slutsatsen?
Är det verkligen meningsfullt att framställa fakta som att en erfaren och oprovocerad lärare gett sig på kunskapstörstande barn, som suttit som tända ljus?
Föräldrarna skall respektera skolplikten.
Pappa till två har en del poänger:
Mycket obehagligt agerande från föräldragruppens sida.
Dels är det otroligt egoistiskt:
”Denna lärare duger inte att undervisa V Å R A barn (men byts hon ut och därmed undervisar andra är vi nöjda)”
Dels hycklar man när man påstår att man inte är ute efter att ”sätta dit läraren”; Ett värre angrepp på en yrkesperson är svårt att tänka sig…
Om den aktuella läraren håller måttet eller ej är naturligtvis inte upp till föräldrarna att bedöma. Ansvaret faller på rektor och i förlängningen kommunens grundskoleledning.
Är Ni missnöjda med läraren – vänd Er till skolledningen
Är Ni missnöjda med skolledningen – anmäl till skolinspektionen.
Menar Ni (vilket antyds) att Era barn fysiskt misshandlas i skolan – polisanmäl.
Är Ni oroliga för hur era barn har det i skolan – närvara på lektionerna!
Att gruppvis bedriva offentlig klappjakt på en enskild person på det sätt som skett är ovärdigt och osmakligt!
Å andra sidan kan man läsa i GT och senare i Bohuslänningen:
Om skolan byter ut läraren så skickar ni barnen till skolan?
- Det är det som det handlar om. Vi kan inte ha henne som ensam klassföreståndare, för hon kan inte hantera situationen, hon blir nervös och flippar ur och skapar otrygghet. Hon fungerar som lärare, som pedagog, men inte ensam i en stor grupp där barn har så skiftande behov.
Och som Sara skriver:
Hade jag haft ett barn i den aktuella klassen, och varit orolig, så hade jag pratat med läraren själv även om det hade varit jobbigt. Förklarat: Jag är orolig eftersom jag hör de här ryktena om dig! Vad tänker du göra? Vad stämmer? Jag blir bestört när jag läser att INGEN av föräldrarna har kontaktat läraren! Är själv lärare och vet att rykten väldigt lätt kan spridas och blåsas upp, särskilt när det är starka känslor med, vilket är helt naturligt när det gäller det egna barnet. Kan ingen förälder på ett sansat sätt prata med läraren? Var rädda om varandra! Både om barnen och läraren! Antagligen kan mycket lösas med lite vanligt vett och gott bemötande! Gör ett försök åtminstone!
Eleverna hålls hemma även i dag
Åsikterna är blandade här. Vissa är emot föräldrarnas agerande, och att de vägrar ta enskilda samtal med skolledning. Som till exempel dubbelmobbing:
Varför vill inte föräldrarna träffa rektor och skolchef öga mot öga och framföra sina egna synpunkter?
Finns det ett grupptryck som man inte kan stå mot?
Om det finns flera klagomål på läraren som nonchaleras av rektor och skolchef, är dessa då inkompetenta och också behöver bytas ut?
Om föräldrar skall få välja lärare till sina barn, skall då lärare få tacka nej till vissa föräldrar och barn? Det finns ju problem på båda sidorna.
Agerandet tyder på stora brister på båda sidorna.
Respekt för varandra krävs.
Sen har vi de som säger sig känna till situationen:
Anna:
Jag blir riktigt upprörd när jag läser detta! Denna lärare är anmäld ett flertal gånger och MÅNGA föräldrar (en av dom jag själv) har varit i kontakt med olika rektorer under årens gång, detta är ju inget problem som uppkom nu… denna lärare har varit ett problem under många år och det är många barn som mått extremt dåligt under åren. Titta lite på historik, det är inte många år sedan som en annan klass precis som denna vägrade låta sina barn börja i skolan under denna lärarens ansvar. Trodde skolledning arbetade mot mobbing i skolans värld – det gäller väl alla som vistas i skolan? Vuxna som barn. Stå på er föräldrar !!
F.d elev:
Efter att ha haft läraren i fyra år så vet jag vad eleverna går igenom. Mina föräldrar ringde dåvarande rektorn som inte gjorde något. Läraren ska även ha blivit anmäld för misshandel efter att ha rivit och slagit en elev, så det är ingen lärare jag någonsin skulle vilja se på en skola.
Och f.d. elev får då svar från en fundersam mamma:
Du skriver att läraren ska ha blivit anmäld för misshandel-vet du det eller har du hört det?Just det är så farligt med mobbing att någon annan berätta och folk kring tror på det.Om det verkligen hade varit det fallet hade man nog undersökt det och jag tror inte att läraren hade tjänsten kvar,så man måste vara försiktigt med vad man säger om man inte vet riktigt.
Förälder: ”Mötet var tufft och känslosamt”
Enligt TT ska skolledningen under onsdagen konferera om den bekymmersamma situationen och föräldrarna hoppas på konkreta förslag.
– Vi har inte sagt att hon inte ska kunna vara lärare, men om man inte är klassföreståndare så är det någon annan som har barnen 85-90 procent av tiden, säger föräldern.
Ser ni en liten öppning där?
– Ja.
Och här kommenterar då förälder:
Problemet är inte läraren, hon är en av kommunens mest kompetenta och engagerade lärare. Problemet är föräldrarna, någon/några har ett horn i sidan till henne eftersom det ställts krav på tidigare elever. Nu har ni föräldrar skämt ut er tillräckligt, alla barn har både rättighet och skyldighet att gå i skolan enligt internationella barn konventionen.
Vill ni fortsätta att protestera gör det genom att byta skola, straffa inte barnen med er dumhet.
Det finns även två sidor av samma mynt i artiklarna. Till exempel i GP:
Enligt de föräldrar TT talat med har läraren en historia av att tappa behärskningen i klassrummet och fara ut mot enskilda elever. Föräldrarna tycker att läraren är ”irrationell och hotfull” i sitt beteende.
Och svaret från rektorn:
Rektorn säger att skolan inte har några anmälningar mot läraren, utan bara rena påståenden.
– Jag upplever att läraren tyvärr är utsatt för rent byskvaller. Läraren har i en del fall haft att göra med svåra elever, vilket kan ha spätt på ryktena. Men de klasser läraren ansvarat för har också haft goda studieresultat, säger rektorn.
Och i GT så svarar man på föräldrarnas kritik:
Dennis Reinhold, grundskolechef i Uddevalla kommun, har tidigare uttalat sig i GT och berättat varför skolledningen inte går föräldrarna till mötes:
- Därför att vi har en annan uppfattning. Vi bedömer att läraren är lämplig och ska ha klassen.
Han påpekar också att skoledningen ”ser allvarligt på om föräldrarna skulle bryta mot skolplikten”.
Och jag inser att så här är det väl egentligen alltid när det gäller många debatter. Folk delar upp sig i läger i olika frågor och utmålar de andra som lögnare/rättshaverister/oempatiska/propedofiler etc, och så fort man beslutar sig för att tro på någon så visar man hur dum och lättlurad man är. Av den andra sidan alltså.
I det här fallet är jag böjd att hålla med föräldrarna. Jag har svårt att se att det kan komma något gott av situationen som det har blivit nu. Risken att barnen kommer straffas/ses som att bli straffade för föräldrarnas handlingar är lite väl stor. Kanske är det byskvaller – men å andra sidan så kan faktiskt byskvaller ha rätt ibland med.
Uppdatering 14:15:
Skolstrejken blir ett fall för skolinspektionen kan man nu läsa i Bohuslänningen, kanske har man läst om Skolinspektionens nya uppgift?
De föräldrar som krävt att barnens klassföreståndare ska bytas ut har vänt sig till Skolinspektionen och konstaterar i anmälan att kravet inte fått gehör. Skolinspektionen har kontaktat Uddevalla kommuns skolchef.
Och där finns nog den märkligaste kommentaren hittills. Jag vet inte om Man, 40 bast försöker vara ironisk eller så:
Läraren ifråga har aldrig blivit anmäld för något, aldrig varit föremål för disciplinära åtgärder. Minst sagt underligt att somliga (inte alla) föräldrar högljutt kräver att få byta ut denne lärare.
”Felet” med läraren är naturligtvis att det rör sig om en lärarinna. När manliga lärare rasande skäller ut elever så det hörs över hela skolan, ”tar tag” i elever och ruskar om dessa då anses han göra ett bra jobb vilket gillas av de vuxna. Detta sker varje dag i snart sagt varje skola utan att någon tycker det är fel.
När en kvinna beter sig på detta för en man godtagbara sätt bryter hon dock mot urgamla föreställningar om hur respektive kön ska uppträda. Tyvärr tycks föräldrarna till 14 barn i Uddevallatrakten inte ha förmågan, eller viljan, att se detta. Tragiskt!
Att påverka skolan 21 augusti 2011
Posted by trollan in skolan.Tags: lärare, skolan, uddevalla
6 comments
Fångades av en kort liten notis i SVD precis:
14 av 17 barn i en fjärdeklass i Uddevalla är inte närvarande när höstterminen startar på måndagsmorgonen. Föräldrarna håller barnen hemma i protest mot deras klassföreståndare.
Valet av lärare blev känt i våras och många föräldrar sade sig ha dåliga erfarenheter av läraren. Enligt Bohusläningen finns vittnesmål om såväl fysiskt våld som kränkande behandling.
Skolledningen anser att läraren är lämplig och vill inte byta ut henne.
Jag känner inte till skolan eller så. Men nog måste det kännas hopplöst om man som förälder har dålig erfarenhet av en lärare och så ska barnet sen få gå i skolan i tre år med denna lärare. Skolledningen anser att hon är lämplig. Men hur kan man som förälder påverka? Det där är en oro jag lever med. Det är bra att man protesterar. Det ska bli intressant att se hur det går. Skolplikten framförallt. Men vem vill utsätta sina barn för någon man tycker är olämplig. Och vem litar på att skolledningen vet vad de gör?
Uppdatering 22/8: Det tycks som föräldrarna fullföljde hotet.
– Naturligtvis mår vi inte bra. Men vi måste känna att skolan kan garantera våra barns trygghet, och så länge de inte kan det håller vi barnen hemma, säger en av föräldrarna.
/../
– Jag vill förklara att klagomålen som tidigare kommit in om den här läraren har utretts och att åtgärderna som sedan vidtagits inte riktats mot läraren. De har istället handlat om att skolan exempelvis ska jobba med både med den inre och yttre kommunikationen, säger Isberg och poängterar att det aldrig gjorts någon anmälan mot läraren samt att hon aldrig varit föremål för disciplinär åtgärd.
Vid samtalen vill Isberg även att föräldrarna ska berätta om ”…bevekelsegrunderna för sitt agerande”.
– Om något har hänt, som tidigare inte har kommit upp i det offentliga rummet, vill vi naturligtvis veta det. Det finns ju anmälningsplikt för sånt, säger Isberg.
Vore rätt intressant att veta lite mer om bakgrunden för det hela här.
Uppdatering 2 22/8: Och lite mer bakgrund har man då här. Och efter att ha läst här så hamnade min sympati helt på föräldrarnas sida. Det visar lite hur maktlös man är som förälder i vissa fall. Ja, ibland är det föräldrar som kör över lärare – men ibland är det lärare som mobbar elever.
– Det finns föräldrar i den blivande klassen som har äldre barn som haft henne som klassföreståndare. De vittnar om fysiskt våld och annan kränkande behandling av eleverna, berättar en av papporna i klassen.
Bland klagomålen kan nämnas att läraren tagit hårt i eleverna, så hårt att det lämnat märken. Hon har jagat elever genom klassrummet och kallat elever för olika tillmälen.
– Vi pratar inte om obstinata tonåringar utan om barn. Vi har försökt prata med rektorn flera gånger och därefter gått vidare till skolchefen men ingenstans får vi gehör för vår oro, fortsätter pappan som dock är noga med att poängtera att de inte är ute efter att sätta dit läraren i fråga.
Och då tittar man på vad skolchefen sa igen:
– Jag vill förklara att klagomålen som tidigare kommit in om den här läraren har utretts och att åtgärderna som sedan vidtagits inte riktats mot läraren. De har istället handlat om att skolan exempelvis ska jobba med både med den inre och yttre kommunikationen
