Klargörande av mina tankar i en diskussion 29 augusti 2011
Posted by trollan in bloggar.Tags: Anna1, Cattasbubbla, debatter, kommentarer
trackback
Jag hade en diskussion hos Catta med en annan kommentator i går kväll. Jag försökte förstå hur personen tänkte vilket återigen ledde till att någon retade sig på mig. Så jag tänkte passa på att förtydliga vad jag reagerade på och varför här hos mig istället för att ta det hos Catta.
Så helt ur det blå så skriver Anna1
Nu är jag mer insatt i diskussionen. Fan vad jag lider med Marita. Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.
Det är så USELT!
Det handlar alltså om Bjästa debatten….
Jag svarar då:
@Anna1,
Jag håller med Bubblan. Lägg ner!
Vad bra att du lider med Marita. Vi som har följt konflikten i realtid (dvs innan och efter UG) har kanske inte samma åsikter som dig i den frågan. Debatten har hållits, och det känns som vi kan lägga ned. En reflektion är väl just det här att du lider med Marita. Om du nu anser att sonen var oskyldig (där vi har olika åsikter) så kanske det vore vettigare att lägga den sympatin honom istället. Själv är jag övertygad om hans skuld, men anser att han nu har fått en värre bestraffning i och med att mobbingen av offren kommit ut. Vilket då startades av hans mamma och bror, inte av honom.Så kanske det kan vara en varning att inte starta nätdebatter – du vet inte var det kommer sluta och det kan lika gärna skada den du hjälper om du försöker kasta skit över någon annan.
Min kommentar om nätdebatter var då diskussionen huruvida Daddy gjorde rätt eller fel som lade ut så mycket information om den infekterade vårdnadstvisten. Jag skrev redan då om det hela och var positiv. Efter hur materialet använts på Flashback så kanske jag skulle ställa mig lite annorlunda till det idag.
Och svaret var väl positivt från Anna1
@ Trollan
Javisst lider jag med Marita. Jag är också mamma. Men jag lägger gärna ner diskussionen. Jag har sagt det jag ville säga, och ber om ursäkt för att jag skrev kärringar.
Hmm och Anna1 har då en diskussion om hur Anna1 kan uppfattas och Hmm skriver:
@Anna1: Fast jag har mycket svårt att tro att du skulle braka in i någons vardagsrum IRL och skrikande kalla dem för käringar utan att först ta reda på hur de ser på situationen. Det är vad du gjorde här i natt.
Varav Anna1 svarar:
@ Hmm
Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.
Så då tänkte jag då som den pedagog jag inte är, visa på hur Anna1 diskuterar, lägger in länkar som inte fanns med i kommentareren för att ge lite kontext:
@Anna1,
Citerar dig lite här för att visa vad Hmm försöker säga:
“Så varför detta ständiga smutskastande av oliktänkande? Vad vill man uppnå med det? Och varför gör man så?”Och hur var det nu du började ditt inlägg med att dra in Bjästa?
” Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.”Och det var väl ungefär vad vi kände när vi reagerade mot att mamman började kasta en massa skit på tjejerna varav många av oss (inklusive Catta) förstod hur en mamma kan känna, men varnade att det fanns risk att man kunde outa sonen för evigt som en våldtäktsman då många reagerade på deras ensidiga debatt om hur fel det var att dessa “slampor/horor” kunde ha fällt killen. Trots att det då bedömts i en massa instanser så blev det då en “friaXXX” sida och bilder samt namn var man frikostiga med – och plötsligt så kom det en motopinion och då var det kanske inte lika bra att man gjort som man gjorde.
Du läser en del efter vad som hände med UG och tar parti med Marita/Daddy (suprise!) vilket är helt ok – men hur gör du det? Jo, du kallar oliktänkande som ALDRIG har pratat skit om varken gärningsman eller offer för kärringar. Så var gick din gräns nu igen? Vad var det du inte kunde tänka dig göra?
Visst kunde vi ha låtit Marita hållas med sin kampanj mot två tjejer…men var det inte det du säger var lågt? Att göra sådant mot barn?
Och så kunde jag heller inte låta bli att fråga:
@Anna1,
Av nyfikenhet – vad är det som skulle få dig att braka in i någons vardagsrum för att säga STOPP? Kanske kan jag se vissa tillfällen då jag skulle kunna göra det (och då skulle rädslan för stryk vara sekundär) men skulle du braka in till någon för att de har en annan åsikt än du?
Svaret från Anna1 borde väl fått mig att inse att jag inte riktigt nådde fram:
@Trollan
Jag kommer inte att diskutera Marita (eller hennes son) om hon inte får bemöta det. No way.
Du lägger ord i min mun och säger att jag har tagit parti och att jag skulle braka in i någon annans vardagsrum pga att jag och en annan människa tänker olika.
Menar du allvar?
Jag menar att det skrivits så mycket om Marita och varför vi tagit den ställning vi gjort redan tidigare. Jag är helt less på att se samma argument från Marita radas upp igen. Det hade varit bättre om hon läst dessa inlägg. Men nej. Dessutom kändes det lite förvirrande det här att jag anklagades för att lägga ord i hennes mun. Men, jag försöker då förklara igen
“Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.”
Skriver du själv – jag tycker det var ett extremt märkligt kommenterande, och jag skulle gärna vilja att du utvecklade det närmare faktiskt…Kanske lägger jag ord i din mun men jag tycker nog du skrev det själv….
Och vad gäller att ta parti:
“Nu är jag mer insatt i diskussionen. Fan vad jag lider med Marita. Tänk att ni kärringar inte ens kunde låta två barn vara ifred. Ni skrev om dem på fb och i era egna jävla skitbloggar. Och här har vi skiljelinjen, Jag skulle aldrig kunna göra något sådant.
Det är så USELT!”
Kanske bara är jag som drar förhastade slutsatser, men nog tyckte jag att det fanns en aning partiskhet här som sken igenom…
Helt rätt, du behöver inte diskutera Marita, men grejen är att det finns mycket du kan läsa på här som visar på lite olika bilder, hon har fått sagt sitt, Catta har sagt sitt och det är liksom punkt. Vi kommer inte längre där. Men plötsligt dyker du upp på ett mycket fördömande sätt ett halvår senare vilket kändes rätt så onödigt…Vad var det du ville uppnå?
Så då fick jag ett svar i alla fall:
@ Trollan
Om någon hade anklagat min sons pappa för att ha beställt ut barporr och han fick ett rykte om sig på internet så skulle jag inte bara braka in…
Det kan jag lova dig.
Nu blev jag lite mer bekymrad. Inser människan vad hon skriver? Är det här verkligen allvar? Jag försöker (lite svamlande) att förklara vad jag menar, varför det kanske inte är så smart tänkt:
@Anna1,
Så vad skulle du då göra? Du skriver samtidigt att du inte skulle kalla någon kärring för risk att åka på stryk – men frågan är om du skulle tänka på språkbruket då eller som sagt oroa dig för att få stryk.Men, vi tar det lite längre. Du springer in till någon och skriker och är förbannad över vad de gjort. Och plötsligt så ringer de till polisen och din sons mamma kommer då kanske hamna i polis registret för någonting (inbrott? ofredande? Jag gissar att det finns något man bryter mot i alla fall)
Och då märker man irritationen komma fram:
Trollan: vad fan snackar du om?
Überpedagogen försöker då förklara – hur hon menar för att nå fram:
@Anna1,
Jag försöker förstå hur du resonerar men jag har vissa svårigheter tyvärr.Men om jag tar vad du skriver:
1. Jag skulle faktiskt kunna braka in i någons vardagsrum om säga STOPP. Kärringar skulle jag nog inte dra till med eftersom jag då riskerarar att åka på stryk.och senare
2.Om någon hade anklagat min sons pappa för att ha beställt ut barporr och han fick ett rykte om sig på internet så skulle jag inte bara braka in…Så om du får reda på att någon har spritt rykten om din sons pappa så skulle du “inte bara braka in”. Och vad innebär det? Vad skulle du mer göra? Bara det här att ovälkommen braka in hos någon är grund för åtal är jag nästan helt övertygad om (jag lovar, skulle någon rusa in och gorma i mitt vardagsrum så skulle jag ringa polisen iallafall).
Och min fråga är hur det skulle hjälpa din sons pappa (och din son) om du blir åtalad för något brott?
Försök själv tänka efter om någon skulle komma hem till dig och börja skrika för något – de kanske tycker det är befogat, men du tycker inte det. Hur skulle du reagera?
Och där blir jag då sågad totalt:
@ Trollan
Lägg ner dina “analyser”, det här börjar bli patetiskt. Du drar enormt höga växlar på det jag skriver och jag fattar inte varför. Är det så att du vill ha sista ordet så har jag inga problem med det.
Jag ska upp om sex timmar och tackar härmed för mig.
Så, jag drar mig tillbaks från att spamma Cattas bubbla med frågor, men tänkte passa på att ge min syn på det hela och förklara varför jag känner detta behov.
1. Jag försöker helt enkelt förstå och tolka vad folk skriver. Vi diskuterade tidigare spärrar man hade och var gränsen gick. Att komma hem till någon och föra diskussionen där är för mig passerat en spärr. Nog kan jag braka in hos någon – om jag skulle märka att någon slog barn så skulle jag utan tvekan rusa in. Men jag skulle inte försöka hamna i en konflikt med någon som redan har konflikt med en annan. Jag tror att det skulle vara en björntjänst.
2. Vi kommunicerar skriftligt. Jag känner inte Anna1, så det enda jag har att gå efter är de ord hon skriver. Jag förväntar mig därför att hon står för det hon skriver. Nu vet jag att det finns människor som har attityden “Hur ska jag kunna veta hur det låter innan jag har sagt det högt” efter man ha sagt något helt sanslöst (hej svåger!) men jag måste ändå förutsätta ändå att människor tänker till när man skriver och alltså då menar vad man säger. Kanske är det ironi eller sarkasm ibland, då brukar det oftast framgå, men visst kan man gå på pumpen på det med ibland. Kanske gäller det då inte Anna1. Jag vet inte om jag borde be om ursäkt för att jag förväntar mig att hon tänker innan hon skriver - men det känns på något sätt lite fel.
3. Jag är inte intresserad av att få sista ordet – utan att nå en förståelse. Detta kräver naturligtvis sakliga argument. Sen kan man kasta argument fram och tillbaka tills jag har övertygad motparten, eller motparten har övertygat mig (inte så svårt då jag är rätt lätt att prata omkull så länge man har BRA argument) eller vi kommer överens om att vi inte är överens i en fråga. Så sista ordet kan vara “ok” då.
Anna1 har blivit tämligen misshandlad i kommentarsfälten framförallt hos MA. Men poängen är att det faktiskt är fler än jag som reagerar på samma sätt. Jag försöker förklara något utan att vara otrevlig visa hur jag tänker och reagerar. Min tanke var kanske att öppna ögonen för hur hon skriver och hur det kan tolkas, jag brukar inte vara unik liksom. Men självklart kan jag välja att inte ta det hon skriver på allvar om det är det hon önskar. Så jag lovar att om hon inte direkt vänder sig till mig i fortsättningen, så ska jag inte kommentera, oavsett om jag håller med eller inte. Peace!
“Så jag lovar att om hon inte direkt vänder sig till mig i fortsättningen, så ska jag inte kommentera, oavsett om jag håller med eller inte. Peace!”
Nej vilken förlust!
I övrigt
Ja, jag förstod iallafall vad det var du var ute efter – att förstå – så en helt usel pedagog kan du inte vara. Men det är nog bara att konstatera, vissa fenomen eller personer begriper man inte sig på.
Först och främst blir jag ALLTID upprörd när barn och ungdomar eller deras föräldrar smutskastas på fb eller i bloggar och analyseras sönder av för dem helt okända människor på ett väldigt fult sätt med otäcka insinuationer och grova lögner. Vi har sett det i daddy-tråden, i Bjästafallet och nu också folåssafallet. Man ger sig människor i sorg och hejar på den man tycker är god och kastar skit på den man tycker är ond. Kanske man känner sig lite bättre själv då möjligtvis, vad vet jag.
Ja jag tycker synd om Marita för att hennes famij har drabbats av olycka och jag tänker INTE ta ställning till vad hon har sagt eller gjort mot någon annan precis som jag inte tänker ta ställning till hur den andra familjen betett sig, för det resulterar ofta i ren pajkastning (apropå Cattas diskussion om näthat) Det jag vänder mig emot (återigen) är varför man VÄLJER att engagera sig på ett osunt sätt i en helt okänd familj och sätter sig till doms över en mamma eller pappa. Det där står mig upp i halsen efter att ha bevittnat vad Joakim och hans barn har utsatts för på fb och diverse bloggar. Det är fruktansvärt integritetskränkande.
Och vi kommunicerar skriftligt Trollan, hade du och jag haft den här dikussionen face-to-face så hade du förstått att jag inte var helt allvarlig i alla mina uttalanden. Men det är inte så jäkla enkelt att kommunicera på internet. Sätter man till en smileygubbe så blir man hånad för det, skiter man i det så uppfattas man som labil och ja kanske t.o.m farlig.
En sak som jag har märkt av på internet är att människor verkligen ÄLSKAR att analysera andra, hitta fel på dem och sedan ska det hånas så det står härliga till. Jag kan säga att jag inte umgås med sådana människor vare sig privat eller profesionellt och aldrig tänker göra det. Jag släpper helt enkelt inte in sådana människor i mitt liv!
Och, för att vara supertydlig nu, det sista stycket var INTE riktat mot dig.
F ö kan jag inte gå in i en lång diskussion om detta. jag jobbar stenhårt just nu men tittar gärna förbi imorgon kväll om jag hinner men det beror helt på nivån på kommentarerna.
God natt!
PS Och jag har bett om ursäkt för att jag sa kärringar så det måste vi kanske inte älta i absurdum.
Efter att ha skrivit en massa så gav jag upp på det.
Jag inser att vi nog inte helt kommer att förstå varandra helt ändå
Men jag tänkte i alla fall ta och besvara frågan om ursäkten. Du bad om ursäkt för att du brakade in och kallade omgivningen kärringar. Nu tog inte jag vid mig av epitetet, lika lite som jag tar till mig av din ursäkt. Den känns liksom inte riktigt så ärlig. Rent krasst så förväntar jag mig nästan att du nästa månad av någon annan anledning kör på i samma spår om det är något annat du brinner för. Min yngste son brukar ibland slå sin storebror och när vi försöker få honom att sluta och förklara varför han slår så är svaret “för jag vill säga förlåt”. En ursäkt är för mig inte så mycket värd om man inte är klar för vad man ber om ursäkt för – samt att man inte kommer göra det igen. Kanske har jag fel – men det är känslan jag får.
Du skriver att du kanske påverkats av MA och ondskan på Internet. Förståeligt att du reagerar, men som man säger over there – if you’re not part of the solution, you’re part of the problem. Så länge du anser att du har rätt att bete dig på ett visst sätt mot D eftersom A, B,C har gjort så mot dig så kommer du kanske få D att reagera precis som dig genom att behandla E så.
Sedan kan jag tillägga att min toleranströskel inte är lika hög efter allt som hänt inne hos Antonsson, därför blixtreagerar jag ibland och det är inte bra. Det vet jag. Men den ONDSKA jag har bevittnat på internet har inte lämnat mig oberörd, jag förstår inte hur man aktivt kan gå in för att paja en annan människas liv. Det är helt främmande för mig. Och jag REAGERAR när andra hårdmobbas och blir grovt förtalade som t.ex. John och Jocke. Nu råkar de vara män men hade det varit två kvinnor så hade jag nog reagerat ännu starkare om jag ska vara helt ärlig.
Trollan skrev:
“Du bad om ursäkt för att du brakade in och kallade omgivningen kärringar. Nu tog inte jag vid mig av epitetet, lika lite som jag tar till mig av din ursäkt”
Jag ber om ursäkt när jag tycker att jag har gått över gränsen, men fan vet om jag verkligen hade behövt göra det. Att smutskasta en för er okänd mamma (eller pappa) som du Catta, Lady Mystica m fl har gjort på internet är ingenting som inger respekt hos mig. Sorry. Att du sedan gömmer dig bakom anonymitet gör inte saken bättre.
F ö verkar det som att en ursäkt sitter rätt långt inne för vissa, som att det skulle innebära någon slags identitetsförlust. Det kan jag säga på direkten – en människa med den inställningen blir inte speciellt framgångsrik, vare sig privat eller i arbetslivet.
Men lite nyfiken är jag Trollan, skulle Du ha reagerat lika starkt om jag kallade Marita eller Ann Johansson för diverse epitet? För du är väl konsekvent i din kritik?
Du får gärna peka ut var jag har smutskastat en mamma eller pappa. Jag anger tydligt vad jag har läst och hur jag uppfattar saker och ting. Om folk tycker att jag har tolkat något fel är det helt ok att påpeka detta för mig. Men när du skriver att jag smutskastar någon så får du gärna ha något på fötterna.
Exakt vad jag menar med ursäkten – du anser inte att du gick över gränsen egentligen men slängde in ett förlåt. Att bara säga förlåt och sedan göra samma sak igen, typ som min treåring, urholkar värdet av en ursäkt från det hållet. Jag har själv aldrig problem med att be om förlåtelse eller be om ursäkt – men jag är också noga att inte göra samma sak igen heller.
Ja, faktum är att jag har reagerat starkt om du hade smutskastat både Ann och Marita. jag tycker mina diskussioner om Monica borde vara ett bevis på det. J
Apropå att säga förlåt (och då menar jag inte när det går inflation i dem) så är det någonting oerhört positivt tycker jag. Men vissa människor glömmer aldrig en oförätt och ska ständigt hämnas.
Men man väljer själv vem man vill vara – hela tiden (Sartre). Och på det stora hela är jag nöjd med mina val. När jag har jag gjort något fel erkänner jag det (oftast) och försöker att korrigera det. Jag ser det bästa i andra människor, vilket är en egenskap jag faktiskt älskar hos mig själv, om jag nu får tillåta mig själv att vara lite egenkär
Trevlig helg!
Den egenskap jag har försökt odla som jag är nöjd med är att jag faktiskt försöker acceptera och tycka om människor för dem de är. Människor är inte perfekta. Om man bara förutsätter att en människa är god och snäll och inte kan göra något fel – så kan det för den människan ibland vara svårt att våga visa även de sämre sidorna. Så ja, det är en positiv egenskap att se det bästa i människorna. Men det kan även vara värde att se på människor med olika glasögon och acceptera helheten. Lite flummigt uttryckt men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Trevlig helg själv!
Swusch!
Swusch?
Inte adresserat till dig
Det känns liksom lite som att Anna1 inte förstår din sida av saken Kan ju vara så att vi har resonerat så länge att jag vet hur du menar, men från min sida så det du vill säga kristallklart