Etiketter

, ,

Hade egentligen tänkt skippa hela SCUM nu som jag har fått nog av men efter att läst en massa människor som hyllat Hanna Fridéns krönika som äntligen svar på tal så läste jag den och fick en del funderingar.

Pjäsen om SCUM-manifestet som satts upp för gymnasieungdomar har kritiserats vilt den senaste tiden. Människor vill mena att man hyllar mansslakt. Precis som tidigare tillfällen när något som är knutet till en feminist har skattefinansierats och kritiserats med orden: ”Detta skulle man aldrig göra om det var en man, det här är mansförnedring” så har vi som är intresserade av kultur avfärdat det med ett skratt för att vi anser är det är lustigt hur okunniga folk är inom området.

Jag inser nu att det här är fel. Den här nonchalansen inför människors okunskap inom kultur och deras ilska mot vad de tror är norm har nu lett till att kvinnorna bakom pjäsen har blivit utsatta för hot om våldtäkt och mord. Vi borde inte ha avfärdat människor som trodde att man hyllade mansslakt. Vi borde ha berättat för dem hur kulturen ser ut och försäkrat att man inte hyllar en människas budskap för att man uppskattar en bok eller pjäs om dem.

Men vad är det man uppskattar? Vad är det som är så uppfriskande med ”gyllene hat”? Det är fortfarande det denna okunninga människan missar.

Till musik från Hollywood förolämpas så nöjt den manliga läktaren, patriarkatets idioti och ödslighet hängs i korsstygn på väggen, fönster slås upp, ett guldklätt Scum hissas upp i taket och konfetti ringlar över alla flickor. Det är ganska kul. Livligt. Varmt.

Jag inser att jag är en kulturell idiot – för jag fattar inte det hela. Och när man läser om det som skrivs om det i förordet: Vi kan läsa det bokstavligt. Vi ska läsa det bokstavligt. Att kvinnor slår tillbaka är helt logiskt.

Tänker lite grann på en sång, en vacker sång som skrivits om en annan kvinna – flicka, som slog eller sköt tillbaka. I don’t like Monday. Sången är så fantastiskt bra och jag har suttit och gråtit åt den. För det meningslösa våldet som en person kan utföra. Utan att kunna förklara varför. Utan att personen glorifieras eller görs som omänsklig så lyckas man nå ut med texten.

Nej, jag tror heller inte på fullaste allvar att folk är ute efter mansslakt. Till och med de mest drivna radikalfeminister måste inse att det skulle bli lite tungt med fortlevandet då. Men att rikta en aktion mot oskyldiga är inte ok – i det här fallet gymnasieelever. I Valerie Solanas fall Andy Warhole som PR för sitt manifest – och det är helt fel att folk köper hela hennes manifest och tycker detta PR trick eller vad det nu var bara är en liten extra krydda.

Så frågan till dessa kulturella människor som bestämmer vad som är kultur och inte – vem kom på att Valerie Solanas och det bagage som hon hade skulle få representera feminismen och vad feminismen är? Så om vi nu inte är ute efter att slakta alla män – vad handlar det hela om – vad är den underliggande historien? Om det inte är mansslakt – hur ska jag läsa det? Bokstavligen säger vissa – men vad är det ni uppskattar? Tanken på kvinnor som dödar? Jag föredrar då hellre Djurfarmen som gör sin poäng på ett mycket bra sätt.

En av de mest lästa böckerna i vår historia är Mein Kampf. Mängden kultur – böcker, dokumentärer och filmer – som görs om Hitler och andra världskriget konsumeras i extrema mängder. Men folk är inte nazister för det.

Öh – japp. Många försöker förstå hur det kunde bli som det blev. Varför kunde en man med en sådan extrem syn få sådan makt och göra sådan skada. Men har man hyllat honom? Hyllar man Mein Kampf som mästerverk? Självklart finns det kretsar som gör det – men dessa kretsar (liksom dessa extremister som hyllar SCUM…) möter direkt motstånd, förlöjligande och debatt.

En av de mest hyllade böckerna inom kulturen är Lolita av Nabokov. Boken skildrar en medelålders man som sitter i häktet efter ett mord. I boken berättas det om hur han äktar en änka för att komma hennes tolvåriga dotter nära. Även om man inte läst boken är det omöjligt att missa hur starkt avtryck den gjort inom fin- och populärkulturen. Om vi skulle se på hyllningar av Lolita på samma sätt som många människor bedömer SCUM-manifestet skulle vi anklaga hela kulturrörelsen för pedofili.

Jag har faktiskt inte sett så mycket hyllningar av mannen i boken. Ja, jag har inte läst den men jag har hört talas om Lolita, och hur den unga tjejen skapat modestil – Lolitastilen. Men jag kan ändå inte riktigt se sambandet här. Mannen i Lolita har liksom inte hyllats som en hjälte.

Men det mest talande exemplet på hur fel det är att påstå att enbart kultur som är knutet till kvinnor och feminister skattefinansieras och hyllas är ingen annan än Markis de Sade. Han var en fransk aristokrat, revolutionär, författare och filosof och är en av de mest hyllade inom filosofin och kulturen. Han skrev ett flertal böcker om spysex, sodomi, penetrering med krucifix och extremt våldsamma övergrepp gentemot kvinnor. Han levde detta liv och förespråkade detta i sin filosofi.

Markis de Sade är heller inte någon av mina favoriter och jag har inte läst böcker eller känt någon större lust att läsa dem efter det jag har hört om den. Men inte heller honom har jag sett hyllas på något sätt. Däremot så pratas det om honom en hel del men inte som en hyllning. Och hans böcker beskrivs som mörka, svarta. Inte något som folk strävar efter.

Inom kulturen hyllas människor som tar avsteg från rådande norm. Det är väldigt ofta äcklande, upprörande och får folk att känna starka känslor som hat och avsky. Konstens och kulturens roll har alltid varit att utmana och uppröra.

Ok, så då ser jag framemot att Breivik kommer bli en kulturell hjälte om något år då. Kanske Hanna själv kan skriva en krönika på ämnet.  För det känns som han verkligen lever upp till det som kulturen vill ha.

Själv tror jag att jag hellre sätter mig med en lättsmält bok eller film som inte utger sig för att vara kultur på något sätt. Det känns inte som det är något för mig.