Tankar om 2011 30 december 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: 2011, arabisk vår, årssammanställning, Breivik, Juholt, kungafamiljen, monarkin, SAAB
1 comment so far
Så nu är året snart till ända. Det har på många sätt varit ett tumultartat år. Mycket har hänt i världen och när man ser tillbaka på 2011 så tror jag att det kommer kunna ses som ett vägskäl i många sammanhang. Men vart vägen kommer att leda är fortfarande osäkert…
Så jag önskar mina läsare ett gott nytt år och försöker mig sammanfatta lite av året här.
Tumultet med SAAB började redan i december 2010 och efter ett år känns det som man inte kommit så långt. Förutom en acceptans att det är slut med SAAB. Eftersom jag är dotter till en SAABare så har jag sett och åkt i de flesta versioner sen tidigt 70-tal. Kommer mest ihåg den mörkröda kombin av variant 95 eller 96 som vi låg och sov i på långfärder. Det var tider det. Jag har därför en nostalgisk känsla för SAAB. Men efter alla problem och saker som skett så känns det inte som företaget längre är detsamma. Visst vill man ha kvar folk i arbete – men samtidigt, hur är det att arbeta på ett företag där du aldrig vet om och när du får lön? En månad visst – men när det drar ut på tiden, är det inte bättre att acceptera faktum att tiden sprungit från SAAB nu? Men vi får väl fortsätta in i 2012 för att se vad som händer. Nu verkar Indier vara intresserad av att investera sägs det.
Det tog ett tag innan jag uppfattade vad som hände med den så kallade arabiska våren. Men någonstans från i mars så började jag väl hänga med. Vi lever i spännande tider tänkte jag då, och tankarna gick till Berlinmurens fall. Var det samma förändringar vi skulle få se? När året slutar är Egypten, en av de första länderna jag läste om, åter på tapeten och det känns lite sorgligt. All denna kamp – och så är det militären som har makten igen.
Och Syrien – vad händer där? Kommer man någonsin få ett avslut där, och vad har det och vad kommer det kosta i liv? Och vad blir resultatet om revolutionärna vinner? Kommer en ny diktator dyka upp?
Libyen – läser idag om Gaddafis dotter Aisha som känner sig kränkt (enligt rubriken) av de utkablade bilderna på faderns döda kropp. I texten stod det att hon mått dåligt av det. Kanske mer förståeligt. Jag känner mig lite tudelad till det där. Inte helt förtjust i firandet av en mans död – men vem är jag att döma? Hur ska jag kunna förstå hur folket som faktiskt levt med honom i den osäkerhet det varit, de som förlorat familj och släkt? Jag var glad att han störtades – men jag kände mig illa berörd av bilderna och glädjen. Å andra sidan tycker jag det är tragiskt att dottern m fl fortfarande inte verkar inse varför han var hatad – och varför folk hyllade hans död på det sättet. Kanske dags för en egen självrannsakan från Gaddafi klanen.
Och Japan. Så mycket bilder från katastrofen i våras. Tsunami. Ett så vackert ord på något som kan ödelägga så mycket. Och genast blossade diskussionen om kärnkraft upp igen. Också en fråga jag är tudelad till. Vad är alternativen? Vad finns det för nackdelar med dem? Kan vi dra lärdomar av det som hänt – och vad behöver vi förbättra?
Sommaren dominerades av Breivik. Jag hörde jag talas om Utöya för första gången. Jag befann mig 16 mil från Oslo. Det var ofattbart att tänka sig att detta kunde hända i Norge. Det fanns så mycket tankar runtomkring detta. Idag har man kommit fram till att han var psykiskt sjuk. Kom säkert oväntat. Kanske har det funnits problem i barndomen, ärftliga sjukdomar eller vad som helst. Har inte läst in mig på allt, men hört och läst lösryckt. Men oavsett så kommer han och det han gjort inte att glömmas.Det finns inga ursäkter – men ibland kan det vara bra med förklaringar. Jag har svårt att förlåta att man försökte ta politiska poäng på tragedin från svenska politikers sida. Den bästa artikel om ämnet jag läst skrevs av Johan Hakelius.
Kungahuset har varit på tapeten en massa i år. Och jag känner mig, precis som med SAAB att jag är redo att släppa det. Jag gillar kungahuset, men när jag frågar mig varför så har jag inget bra svar. Fler och fler ser det som alternativ att ha dem som privata aktörer som skulle få pengar för jobbet de gör. Kanske både statligt och från näringslivet. Jag känner att vi betalar väldigt mycket - men ser inte riktigt valutan för dessa pengar – så varför inte ge dem alternativ. Jag tycker inte om att läsa hur de valsas omkring i pressen, förr har det varit positiv press bara. Men idag är det mer granskande – vilket inte är fel egentligen – de ska granskas. Men nu handlar det lite för mycket om det jag ser som privatlivet. Jag skiter faktiskt personligen i om kungen varit otrogen eller inte. Om han har begått brott – JA det är ett problem, men fokusera på detta då. Och situationen är jobbig för de andra är nästa rubrik. Men samtidigt så är detta ännu ett argument för mig att inte ha monarki. Ingen människa ska behöva födas in i detta. Att vara offentligt barn från första början med den press det innebär och inget privatliv är inte rätt. Och visst är det roligt att se dem uppklädda och representera Sverige – men det handlar om levande människor, inte dockor, med både fel och brister och känslor. Och de ska ha rätt till sitt privatliv. Men när det är vi som bekostar detta så blir det lite svårare att sätta gränserna.
Senare delen av 2011 kom till stor del att handla om Juholt och Socialdemokraterna. Hur stora är oddsen att Juholt sitter kvar till valet 2014? Och hur kommer Socialdemokraterna överleva? Kommer de resa sig ur askan eller kommer siffrorna fortsätta nedåt?
Och apropå politiker. Samtidigt som jag vill att man ser över kungahuset och pengarna vi lägger på dem så har frågan om den nya klassen, politikerklassen kommit upp. Hur mycket ska vi bekosta dessa stackars inkompetenta människor som, till skillnad från cancersjuka och kroniskt sjuka, inte kan förväntas få ett jobb efter pensionen. Det är en ynklig ny klass som kommit till, och de kostar en himla massa pengar. Hur långt ska politikerföraktet behöva gå innan femöringen trillar ner. När de kan inse att det inte är ok att de undantar sig själv från alla regler och svårigheter efter att deras tid som riksdagsledamot eller kommunpolitiker är över. Tyvärr känns denna diskussion om politiker som något som återkommer lite då och då, för att sedan lägga sig. Men någon gång måste det spricka. Man måste inse att något behöver göras. Kanske är det all diskussion som skett i år som kan vara början till detta. Eller också kör vi diskussionen i repris om ett par år.
Kris har det talats en hel del om. I Europa, banker och på börser. Kanske är vi inne på början till slutet för EU – eller också en nystart. Det finns mycket frågetecken som jag hoppas kommer rätas ut nästa år.
Sen var det det journalisterna som tog sig in illegalt i Etiopien. De har precis blivit dömda. Jag har inte skrivit så mycket om detta då jag känner mig lite tudelad. Jag tycker självklart vi ska hjälpa dem – men någonstans så måste vi även låta människor ta sitt eget ansvar. De var på väg att göra ett scoop och riskerade livet att ta sig in i landet. De borde ha varit medvetna om riskerna de tog – och att man inte åtnjuter samma frihet som journalist i alla länder. Och det är inte så lätt att gå över ett annat lands lagar. Tycker Merit Wager beskriver en del av problematiken väldigt bra i ett par av hennes inlägg.
Försöker se om jag missat några stora nyheter – men hittar då 2011 i Lego. En underbar sammanfattning.
Tankar efter julen 30 december 2011
Posted by trollan in Jämställdhet.Tags: Jämställdhet, jul
add a comment
Julen är nu avklarad och jag har funderat en del på det här med jämställdhet. Vem gör vad och mest och varför. Det finns så mycket forskning runt saker och ting, men ibland känns det som varje sådan här checkbox saknar historia – och relevans. Utan alla buntas ihop och det blir till något negativt. Framförallt om du tycker om mjuka värden. Skapa stämning. Är du kvinna och gör det så är du förtryckt
Det finns en hel del könsroller. Det är kvinnan som städar, pyntar, fixar maten, julkorten etc. Mannen hugger ner julgranen (eller numer letar upp plastgranen från förrådet). Och tittar jag då i min nära familj så stämmer könsstereotyperna ganska så exakt.
Å andra sidan – är det så enkelt?
Själv är jag inte så här jätteintresserad av julmat. Jag har vissa favoriter på julbordet. Prinskorv och ägghalver. På senare år har det dykt upp en del sallader som familjen fått dit. De är också goda. Skinka, kalvsylta, pressylta, rödkålssallad, sill, hemstoppad korv och sånt som folk anser hör julen till nobbar jag totalt. Så för mig känns det inte så viktigt att allt finns med.
Men min familj har alltid varit extremt traditionalistisk. Från var på buffébordet saker ska stå ner till repliker som ska uttalas till Kalle Anka. Det är en del av julen.
Tyvärr så hörde även stressen innan när mamma kämpar att få allting i ordning till. Och att pappa undviker att göra något alls vilket stressar mamma mer – samtidigt som jag inser att pappa inte förstår hur hans agerande är det som stressar mamma – för honom är det där runtomkring inte så viktigt. Julen kommer ändå, det kan bli lyckat även om en av sillarna saknas. Så varför stressar hon upp sig på det sättet? Och så blir det konstant småbråk.
Vad han inte förstått – och jag faktiskt förstått först nu är att mamma inte gör det för hans skull, och kanske inte ens för vår skull. Hon gör det för sin egen skull för att det är en del i traditionen jul.
Min syster har då ärvt all den här traditionen och önskan om den perfekta julen. Samtidigt reser hon mycket i jobbet och har ett par småbarn så tiden räcker inte till. I hennes familj så satte då mannen ner foten och tyckte att hon inte skulle stressa upp sig. Och det blev lyckat. Men hon erkände för mig att hon inte riktigt fick den här julkänslan som hon brukar. Hon kände sig stressad utan sina listor och planeringar då hon konstant fick känsla av att det var saker hon missat.
Att jag själv inte riktigt känner den här riktiga lusten att skapa julkänsla och fixa allt juligt har att göra med den här stressen jag känt av hemifrån. Det finns situationer som jag inte gillar något vidare då det påminner mig om bråk. Och julen är en av dessa. Det är för mig viktigt att den traditionen inte förs vidare till mina barn. Men samtidigt så märker jag deras behov av traditioner. I år var det pepparkakshusbaket som inte blev av. Det står nämligen pappa för. Men sjukdomen gjorde att det inte blev av. Och detta tog hårt på barnen. Jag hade inte insett hur viktig denna tradition var för dem.
När det gäller julkort så är det jag som gör det mesta jobbet runt dessa. Tar fram adresser och bestämmer vad som ska stå. Däremot är det sambon som skriver dem. Han har bättre handstil…
När vi var hos mor och far så tog far med sig mina söner, sambon och lilla systers pojkvän ut för att hämta in en liten gran åt barnen. Syster kommenterade att det var väl ett klockrent exempel på diskriminering – varför var inte vi inbjudna?
Eftersom min far känner mig och det alltid handlat om tvång när han tyckt att jag ska följa med ut i skogen så tror jag inte att han ser det som troligt att jag skulle följa med. Och jag tror lillasyster är snäppet värre än mig på detta. Hans svärsöner har inte riktigt lika lätt att säga nej – och därför finns det väl ett visst intresse att fråga dem då. Så handlar det då om att han inte frågat oss för att vi är tjejer – eller för att han känner oss?
Tankar om nyhetsflöde från Israel 28 december 2011
Posted by trollan in Samhälle.Tags: Israel, judendomen, ultraortadox
add a comment
Blir så trött när jag år 2011 hör följande på radion:
I ett tv-program förra veckan kunde hela landet se hur småflickor på väg till den skolan bespottas och kallas horor av män från den ultraortodoxa stadsdelen precis intill. Programmet gjorde 8-åriga Naama Margolis riksbekant, en vettskrämd flicka som inte vågar gå ut på gatorna längre. /../
I den ultraortodoxa stadsdelen nära flickskolan har de skyltar som uppmanar kvinnor till anständig klädsel och en skylt som beordrar män och kvinnor att använda separata trottoarer.
Vart är man på väg? Jag erkänner att det tog ett tag för mig att fatta att det inte var islamistiska fundamentalister det handlade om. Utan ultraortodoxa judar – ca 10% av befolkningen i Israel. Inte helt liten klick extremister som jag kan se. För mig var det en helt ny diskussion.
Det stör mig lite när jag försöker få en uppfattning om vad som händer där i området så är svensk media väldigt knapphändig i sin information. Jag är inte så bra att
Till exempel från SVD.
De religiösa trycker på för sträng segregering mellan kvinnor och män. De gav sig på ett israeliskt tv-team som filmade en skylt där kvinnor manades att inte gå framför en synagoga.
Vissa sekulära israeler är kritiska mot de ultraortodoxa – cirka tio procent av befolkningen – och gräl har den senaste tiden uppstått mellan grupperna.
Bäst att förklara bakgrunden till bråket idag är väl faktiskt DN så vitt jag kan se.
En åttaårig flicka sade förra veckan att ultraortodoxa män anklagat henne för att vara oanständigt klädd och spottat på henne då hon var på väg till skolan.
Men även Nyheter24 tar upp Naama Margolis.
Nu kan det erkännas att jag har varit väldigt bortkopplad de senaste dagarna, så det kan hända att jag missat något. Men jag känner en önskan att förstå. Hur har det blivit så här? Hur kan människor som ändå har upplevt en sådan diskriminering för sin religion i och med förintelsen på något sätt försvara diskrimineringen av någon på grund av kön?
I mitten av 90-talet så läste jag en kurs som hette Balkankunskap på institutionen för freds och konfliktforskning. Det var en väldigt intressant kurs som gav mig en förståelse för området och vad konflikterna bottnade i. Jag känner nu att jag skulle vilja läsa något liknande om Mellanöstern. Jag skulle vilja få någon förståelse för vad som händer där. På något sätt så har jag väl uppfattat Israel som ett rätt homogent område. Men när jag försöker läsa in mig på Haredi så inser jag hur extremt naivt denna uppfattning varit.
Lugn och ro – och bloggtips 25 december 2011
Posted by trollan in bloggar.Tags: Bloggtips
add a comment
Sitter hemma hos mina föräldrar med segt Internet samt huggsexa på den enda datorn som är igång. Visserligen skulle jag kunna starta min dator – men att hitta en plats att sitta med datorn är inte så lätt. Och sen är det en del av ledigheten för mig. Att inte sitta vid datorn. Knappt ens se på TV.
Men efter att haft lugn och ro idag så passar jag nu på att smita in till datorn för min tur vid den. Läser runt lite bland bloggar och tidningar för att se vad som händer. (Wow, kört att åka till Norrland alltså…). En blogg som jag har hittat där jag funnit mycket klokt tidigare Mina sista ord till mina barn skrev ett igår väldigt tänkvärt inlägg om det här med rättvisa.
Hittade även Stockholmsnatt serie som väldigt bra illustrerade tittandet på Kalle Anka i går. Visst skrattade mina söner högt åt den tokiga fågeln och den fantastiska campingvagnen. Men ganska snart så var det annat som fångade intresset.
God jul på er! 24 december 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: god jul
4 comments
Så nu har julen börjat. Jag önskar er alla en god jul! Även om det är mycket grönt på backen har jag väl ändå börjat fått en viss känsla av att det är jul.
Älvdalens skola på tapeten igen.. 17 december 2011
Posted by trollan in skolan.Tags: Älvdalen, skola, sparande
1 comment so far
Jag skrev för någon vecka sedan om bland annat Älvdalen som blivit känd i olika sammanhang. Hot om vite från skolinspektionen samt att de hade problem med att eleverna röstat på SD i skolvalet. Och nu har det kommit ännu mer godbitar från Älvdalen skola, hittat via Avpixlat.
I detta område där man inte kan utbilda eleverna och betala vite för detta - så måste man spara in på något. Så redan i juni så kom man fram till vad göra.
1. Vatten istället för mjölk. Inget problem för mig (eller mina barn) vatten till maten har vi alltid kört. Oavsett vad mjölkfrämjande säger så fungerar det bra. Men många svenska barn dricker mjölk så det kan nog bli problem att vända detta. Så jag är förvånad över att inte det protesterats mer.
2. Fisk som ej är populär kommer att serveras. – Den är bra. För att minsa matförbrukningen så tar vi mat som barnen inte gillar. Skitsmart. Påminner om min tid på gymnasiet, då det fanns filmjölk som alternativ till lunch. Utom på onsdagar då det serverades fisk, och då drog man in på alternativen då det blev för dyrt då alla tog det. Det var då jag lärde mig att man kunde gå utan lunch utan större problem.
3. De råvaror vi kommer att köpa är kyckling och kött från utlandet, som är billigare. – Ja, det låter väl vettigt ändå när man ska spara pengar. Helst vill man ha närproducerat mat och kött till barnen, men man måste ändå tänka på kostnaden. Men man kan inte låta bli att fundera på vad det kostar ändå.
4. Populära rätter tas bort. – Ja, precis, mat som de riskerar äta för mycket av ska man inte ha. Bättre tvinga dem ifrån mat på skolan. Kanske vi kan börja med vattgröt à la Oliver Twist till barnen med, tillsammans med fisken?
Detta klubbades tydligen igenom i juni, och ska börja gälla i januari. Känns som man verkligen försöker provocera fram någon reaktion på detta, på det sätt man uttryckt sig. Så jag hoppas väl att det kan bli lite bättre resultat. Det känns som eleverna i Älvdalen redan har problem med att elevernas skolgång.
Andelen elever som lämnar grundskolan med godkänt i alla ämnen har på ett par år sjunkit från 89 procent till 55 procent. Detta beror bland annat på en otrygg studiemiljö, för lite stöd till behövande elever och otydlig ledning på grund av täta rektorsbyten. /../ Skolinspektionens slutsats är att det brister hela vägen i Älvdalens skolverksamhet, både i kommunledningen och på skolorna.
Någon som tror att statistiken kommer att öka med hungriga elever som får kastat i ansiktet att man ska servera mindre av mat de gillar – och mer av det de inte gillar för att spara pengar? Och läser man då att man ska ta emot ensamkomna flyktingbarn samtidigt som dessa regler för skolan kommer att gälla, visserligen till 100% bekostat av statliga medel så gissar jag att man kommer få ännu en väckarklocka vid ett val. Och gissningsvis så kommer man vara lika chockade då. Som man sår får man skörda, skulle jag vilja säga.
Tankar om alkohol och respekt 17 december 2011
Posted by trollan in Allmänt.Tags: alkohol, E-type, respekt, Wiehe
1 comment so far
Jag började faktiskt titta på Så mycket bättre denna omgång, och var positiv till det första programmet. Men så kom då det här med reklampauser. Jag gillar verkligen inte det, så i slutändan har jag missat det mesta. Däremot kan man i vanlig ordning följa det i Aftonbladet om alla dessa skandaler etc. Och det känns som jag klarat mig utan att följa det.
I dag läser jag då om en spetsad tårta. E-type har varit tydlig med att han inte ville ha sprit. Så eftersom Wiehe är en så lustigkurre så spetsar han tårtan med rom i hemlighet. Skitkul tycker vissa. So what, tycker andra och en tredje grupp tänker, respektlöst.
Jag hör till grupp 3. Om någon väljer att inte dricka sprit, av vilken orsak det än är, så måste man faktiskt respektera det. Om man inte klarar av att äta en tårta utan rom själv så får man väl kanske ordna en spritfri efterrätt till den nyktre? Man kanske också ska se över anledningen till varför man inte klarar sig utan detta, i mitt tycke. Hade det gjort någon skillnad för Wiehe om E-type var nykter alkoholist och inte slagit vad?
Tänker lite på när jag var gravid och var på ett bröllop. En man mitt emot mig försökte övertyga mig om att han hade hört på radion att man kommit fram till att lite alkohol inte var något problem. Så utifrån detta så tyckte han att jag skulle dricka lite. För mig var det rätt absurt samtal. Vad förväntade han sig? Att jag plötsligt äntligen skulle dricka en massa? Själv såg jag det inte som ett problem att hålla mig nykter under hela tiden.
Mannen ifråga hade då en hustru som var alkoholist. Jag undrade lite över varför han försökte påverka andra att dricka. Var det för att normalisera deras förhållningssätt till alkohol?
Jag anser att folk får dricka om de vill, och kan hantera det. Många kan det. Men man måste respektera andras människor egna val. Både som den som dricker – och den som inte dricker.
Nu kan jag väl erkänna att jag inte varit så förtjust i Wiehe tidigare heller och detta förändrade väl inte mina känslor.
Avslutning i kyrkan – eller inte? 14 december 2011
Posted by trollan in skolan.Tags: avslutningar, skolan
2 comments
Jag är väl någonstans mellan ateist/passiv kristen. Jag har aldrig någonsin gillat att vara i kyrkan. På något sätt gick gäsp reflexerna igång direkt när jag kom in dit. Trots detta överlevde jag att konfirmeras – jepp, gjorde det för presenterna! – och tyckte faktiskt det var en bra tid för mig. Jag lärde mig väl en del och kunde faktiskt få förståelse för religionen som så. För även om jag inte själv gillar kyrkan så respekterar jag den.
Jag tycker Stefan Olsson har en hel del bra poänger om det här med kyrkan och avslutning i sin artikel in Newsmill.
Det finns en massa argument för och emot. Hur skulle du känna om dina barn tvingas gå till en moské? Svaret för mig är: Helt ok, det kan vara bra att lära sig andra kulturer och förstå dem. Men jag skulle inte anse att man kan tvinga barnen då att dela upp sig mellan killar och tjejer och sätta på sig saker som signalerar religion. Det ska vara ok att barnen har på sig de kläder de vill sätta på sig – som sommarklänning – utan att detta ska förbjudas.
Läser vidare i kommentarerna och noterar att någon liknar en avslutning i kyrkan med att låta barnen se på porrfilm – eller få narkotika. Jag gissar att det finns mycket mer traumatiska minnen från kyrkobesök där.
En annan person anser att skolan ska ha lokaler för detta. Och det har de säkert. Kommer igåg matsalen på vår skola. Kanske inte det roligaste alternativet – eller det som var mest lämpad rent akustiskt. Och sen var det plats. Hela skolan + föräldrar och släkt? Nja. Men visst – har man lokal så kan man köra det. Men det kan också ligga en del i firandet att inte befinna sig på skolan utan få något annat. För att jag tyckte det var roligt att stå och sjunga på avslutningen. Just dessa tillfällen så kände jag inte av den här gäspreflexen. Jag ser bilder som mina föräldrar tagit. Man ser glädjen hos mig och mina klasskompisar. Så vad säger barnen? Hur vill de ha avslutningen? Hur blir deras dag en glädjens dag?
På sonens skola så kör de avslutningen utomhus. Som förälder får man stå hela tiden (och det blir tämligen jobbigt med tanke på att det är klass 1-5 a-c + en massa tal. Det försvårar också att sikten är sådär från olika ställen. Man ska vara först helt enkelt. Men det fungerade på sommaravslutningen i år.Däremot så vete katten hur det är om det regnar.
Men grejen är att jag håller med Stefan. Man måste låta skolorna se över förutsättningarna i varje kommun och skola. Låta skolan vara med och tycka till. Lyssna på barn och föräldrars tankar runt det hela.
Jag har väldigt svårt att se att alla dessa invandrare är så rädd för smitta av kristendomen som man vill göra gällande – att de tror att ett (eller två vid Lucia) besök i kyrkan ska fördärva deras barn. Om de har problem med det så ska det naturligtvis respekteras – men jag vill nog låta dem föra sin egen talan.
Känner att kommentatorn Klas i mångt och mycket uttalar mina tankar i sina kommentarer på artikeln.
Som till exempel denna:
Man går med sina kompisar till ett ovanligt rum som man sällan besöker. Man kanske är lite finare klädd för det är skolavslutning och det hela känns både stämningsfullt och annorlunda beroende på situationen och rummet. Längs fram står en snäll men tråkig kuf som säger några obegripligheter iförd lite märkliga kläder. Sen sjunger man några ålderdomliga sånger som ekar i rummet. Avslutningsvis önskar personen längs fram alla lycka och välgång i sin guds namn. Sen är det sommarlov.
Man tar inte ställning för eller emot. Man bara upplever. Det är för mig neutralitet i frågan.
Jag läser då vissa av svaren han får på detta:
Om personen istället skulle önska lycka och välgång i Gröna lyktans eller vetenskapens och upplysningens namn så skulle det kallas opassande.
Skulle det? Allvarligt? Om någon önskar mig lycka och välgång, oavsett i vilket namn är det något jag skulle finna ”opassande”? För mig nej. Så visst skulle jag skratta lite om man säger ”May the force be with you” men om jag ändå inte är troende så skulle det säga mig ungefär samma sak.
Nästa person drar en annan liknelse:
De behöver heller inte skyddas för att ha sin avslutning i det komunistiska partihögkvarteret, de skulle inte skadas och de skulle nog tycka att en och annan kuf som vistades där både såg och lät lustigt och inte heller skulle de förstå dennes vänliga ord och dennes avslutande fras ”Krossa kapitalet!”.
Jag vet inte om jag skulle påstå att något som slutar med ”krossa” något kan anses som vänliga. Så man kan väl se över vad prästen får och inte får säga under avslutningen om man nu är så rädd. Men som sagt, i slutändan måste skolorna få ha valet själva att välja bort – eller välja.
