Etiketter

, , ,

Många har skrivit om det här som Katerina Janouch skrev på twitter.

Anledningen till hennes uttalande var artikeln om Isabella Löwengrips i Expressen där hon konstaterade att det inte gick så bra med kärleken. Män var rädd för starka kvinnor. Så då är frågan är män det – eller de män som Isabella valt?

Sina kavaljerer finner bloggprofilen oftast i arbetet.

- Jag jobbar i en mansdominerad värld, vilket är bra eftersom det är män överallt. Så tror man att männen är trygga i sig själva, de har ju oftast egna karriärer, men det är inte sant. De är livrädda för mig, förklarar Isabella.

- Grejen är att jag dejtade hela förra året, men nu har jag insett att det inte finns någon kille som klarar av mig.

Så till och börja med så känner jag att det saknas lite information i vad hon menar ”klarar av mig”?

Men tillbaka då till Katerinas tolkning. Frågan är vad som menas med ”stark” och vill hon mena att det normala är att kvinnor är ”svaga” – eftersom vi trots allt får barn och förökar oss? Är det fysisk stark? Eller psykiskt stark? Och då kan jag då i samma veva rekommendera Hanna Fridéns inlägg om det här med styrka och att det t ex inte är ett tecken på att vara ”stark” att vara ok med att någon tafsar. Och även Virtanen tar upp det här med baksidan när man fokuserar på ”starka kvinnor”.

Men om man då tittar på Isabella som är en mycket ambitiös kvinna. Hon känns mycket fokuserad och karriärmedveten. Inget fel i det. Men frågan är hur mycket tid hon har att spendera med den hon har förhållande med. Egoboost heter hennes magasin, som jag inte läst och därmed inte kan ha åsikter om. Men just det här att fokusera på ”Jaget” kan inte det vara lite svårt om man blir ”vi”? Och om man då söker i samma kretsar där ”jaget” hela tiden är i centrum så kan jag nog se problem i relationer. Det innebär inte att det är fel på varken Blondinbella eller männen som hon dejtat. Utan det handlar om att de inte varit rätt för varandra. Två personer som har svårt att kompromiss0a.

På något sätt måste man ha ett försvar till varför man är singel – eller att man inte har hittat den rätta. Jag kan köpa det. Och kanske är det ett lättare sätt för sig själv att lägga skulden på männen ”de klarar inte av att handskas med en stark kvinna”. Men är det inte att göra lite lätt för sig? Kanske handlar det även om vem man valde från början? Kanske väljer man en person som gärna vill vara den som syns, och vara i rampljuset. Då förstår jag att det blir problem.

Jag tänker också på när jag jobbade på ett större företag och det var en diskussion om folket i ledningsgruppen där man konstaterade att alla högre chefer under ett år (män och kvinnor) var skilda. För arbetet och karriären hade varit så stor påfrestning på förhållandet. Handlar det alltid om hur män och kvinnor är? Handlar det inte om att många män och kvinnor vill känna att de har ett gemensamt ansvar för förhållandet och familjen. Så om man bara träffas någon dag i veckan, och personen när man väl träffas är så trött att det egentligen inte blir någon tillsammanstid är det inte naturligt att den person som kanske fått vara hemma, känner sig bortglömd och ointressant? Och är inte det ganska försteåligt med slitningar då?

Någon jag oftast brukar hålla med är Sakine – så när jag läser hennes kommentar blir jag lite förvånad faktiskt.

 

Så nej Sakine, kanske skulle man inte beteckna mig som ”framgångsrik” men jag anser mig som stark i alla fall. Och jag känner kvinnor som tjänar mer än sina män där förhållandet är bra och fungerande (om nu bra lön=framgångsrik). Så här är i alla fall en kvinna som kan säga att ”Nej! män [som grupp] har inte alls problem med starka framgångsrika kvinnor”.  Troligen finns det en hel del som har det – men ska vi verkligen köra den här generaliseringen att det finns en universell mall som alla män kan passa in i?

Bloggat: Pelle Billing, Aktivarum

About these ads