Etiketter

, ,

Lite spännande att gå runt bland bloggar nu när nivån ska ha höjts. Än så länge måste jag säga att jag tycker det stämmer, och det har varit spännande diskussioner. Catta och Daddy har börjat med reflektioner över sig själva. Hur de är som personer och hur de har varit. Det är mycket intressanta diskussioner och tankar som kommer upp.

Lite citat som jag fastnade för och ska fundera lite mer på:

Victoria:

Jag brukar säga att det är en styrka att visa sina svagheter, erkänna att man har fel ibland, att man inte orkar bry sig i allt eller att ibland hålla med en människa som man inte har samma åsikt som men man kan förstå åsikten och vart den kommer från och därför hålla med. För det behöver man inte ge upp sig själv. Däremot är det en svaghet att tro att göra tvärtom är en styrka.

Noname:

Att ladda negativ energi är förödande. Att ladda positiv energi föder mer positiv energi. Ganska enkelt om man tänker efter!

SysterDyster:

Jag beundrar människor som vågar förändra sina tankebanor, det krävs ett visst mod för att göra det. Och det behöver inte innebära att man har varit en sämre människa tidigare eller att man har haft fel. Bara att man under de förutsättningar man hade då, tänkte och tyckte på ett visst sätt.

Madde:

För några år sedan läste jag dessa rader: Om du inte ändrat åsikt på 10 år, ta tempen du kanske är död.   Likaså dessa rader: Det är bara döda fiskar som följer strömmen.   Jag tycker att dom är tänkvärda och stämmer in på det du skriver. Skulle jag sluta att omvärdera det jag står för och inte har förmågan att ändra mig så skulle jag bli orolig för mig själv. Att sluta att utvecklas som människa är samma sak som att sluta leva, så är det i min värld

Och slutligen lyfter jag upp Hmms ord och gör dem till mina.

Jag älskar det här med bloggar. Jag älskar när någon annan redan skrivit/kommenterat det jag tänker. Jag älskar när någon bekräftar det jag skrivit att det tycker samma sak som jag. Det är skönt att veta att vi är flera som tycker på samma sätt. Får mig att känna mig mindre ensam och att det finns hopp för människan som art.   Jag tycker också det är vansinnigt intressant när någon skriver att de är av en annan mening. Kanske de t o m får mig att tänka i nya banor. Men framför allt så får jag en insikt i hur och varför vårt samhälle ser ut som det gör idag.   Så tack alla ni som skriver och kommenterar. Det förgyller mitt liv. ♡

Och när jag då tittar på Monicas blogg så är det där diskussion om en TV-serie, 30 dagar i februari. En serie som jag inte sett mer än slutet av sista avsnittet. Det tycker jag då, till skillnad från många, var bra och spännande. Däremot så hade jag inte helt koll på personerna så det blev lite svårt att följa med.

I kommentarsfältet jämfördes den då med Dr House, en annan serie jag inte sett där man pratar om egocentriska män. Monica nämnde då att hon inte sett någon serie med egocentriska kvinnor och fick då svaret Body of Proof och Bones. Och det var väl där jag började vakna till och fundera. Jag har nämligen börjat följa Body of proof och sett Bones och jag har väl inte tänkt mig personerna som ”egocentriska” även om jag faktiskt kan hålla med förstå vad man menar till viss del.

Jag skulle väl vilja säga mer socialt handikappade. I Body of proof så säger huvudpersonen (som blivit av med vårdnaden av sin dotter) att en man som jobbar 18 timmar om dygnet ses som en bra försörjare. En kvinna ses som en frånvarande mor. Det var tankeväckande – och det ligger nog lite i det.

Men just det här med starka kvinnor har jag flera nya serier som jag börjat följa, Covert Affairs och Nikita till exempel. Och grejen är väl att i sådana här serier så måste huvudpersonen vara stark. Vara den som tar egna beslut – vilket faktiskt kan leda till att de är ses som egocentriska. Även om det handlar om att lösa problem eller mysterier så handlar det oftast om att det är en person som kan ta det tuffa beslutet – som får vara den som har rätt. Oftast finns det en side-kick, men i slutändan så är det huvudpersonen som blir den person vars perspektiv det visas.

Det viktiga i TV serier för mig är väl att man fångas av personen. Det ska finnas många sidor. Själv kan jag inte med serien Dexter – många gillar den, men en person som gillar att döda någon annan kan jag inte finna sevärd. Sen tycker jag det är tragiskt att man då skildrar alla andra människor i omgivningen som värre, och hemskare så att det är massmördaren som blir den sympatiska. Nej, så vill jag inte bli manipulerad. Och vad jag förstår så var det väl detta många tyckte misslyckades med 30 dagar i februari. Att det inte blev så mycket djup i personerna. De växte inte under tiden. Och frågan är då om det är en tittarsuccé eller inte. Jag vet inte, troligen kommer jag inte se en fortsättning heller om det nu råkar bli det. Men det är alltid kul att höra andras åsikter om saker som jag sett med. Att höra hur andra tolkar saker och ting.

Så, det var väl mina tankar för dagen. Det är tydligt att man utan att göra ner andra människor kan göra bra och intressanta inlägg, och även få diskussioner.

Uppdaterat 14/4: Eftersom jag fått kritik för hur jag ser på starka kvinnor så läste jag om inlägget och har ändrat meningarna till att bli som jag menade – inte som jag skrev. Men jag behåller mina gamla ord överstrykta ändå så det inte ser ut som jag smyger dit ändringar,

About these ads