Etiketter

,

Hittade ett inlägg som var rätt intressant på Cattas blogg om hur Sverige måste komma tillbaka till det gamla.  Dvs innan våldet blev så utbrett. Kommentarerna på inlägget blev ganska snart: Det är invandringens fel. Antingen på grund av invandrarna, eller också på grund av politiken. Det fick mig att fundera på vad jag tänker om invandrare.

Gymnasiet

När jag gick på gymnasiet så var samhällsläraren helt övertygad om att klassen var rasister för att vi gärna diskuterade att invandringspolitiken sög. Jag kommer inte ihåg hur vi diskuterade, men jag minns att jag tyckte det var väldigt orättvis beskyllning. Dels för att jag redan då ogillade generalisering, och jag hade inte uttalat mig så mycket själv, och dels för att jag inte upplevde att någon hade något emot invandrare som grupp.

Grannarna

Längre tillbaka i tiden, när jag gick på högstadiet så började det komma mycket invandrare. På den tiden var det poppis att skicka folk ut i landet. Gärna Norrland. Granne med oss hamnade då ett libanesiskt par med fyra barn.

Den äldsta var väl tre år yngre än mig, och den yngsta var en bebis då. Mamman var rätt dålig på engelska, men kunde bra franska. Pappan pratade flytande engelska. De hade inte uppehållstillstånd än vid tillfället, vilket innebar att de inte kunde arbeta.

Mannen var inte en sådan som kunde sitta och ta emot socialbidrag och inte göra något så han jobbade lite svart med att hjälpa folk med olika saker. Dessutom så bättrade de på huset som de fick hyra.

Det var rätt förfallet och hade stått tomt en längre tid. Jag var av någon anledning ofta där och lekte med döttrarna. Dels hade de en massa filmer (med arabisk text) och dels tyckte jag det var lite exotiskt att vara där. Tjejerna blev snabbt en hejare på svenska.

Det var väl en person i området som starkt ogillade att vi hade fått en invandrare i byn. Han passade på att skälla ut pappan en gång så han blev lite olycklig. Han berättade då detta för min far som skrattade gott. Den upprörde mannen som tyckte det var för jäkligt att de skulle komma hit och leva på samhället var traktens ”socialfall”. Han hade 10 barn och var separerad från sin fru – på så sätt så fick de mer pengar. Klart att han inte gillade konkurrensen…

Nåja, för att komma till poängen med berättelsen så var de tvungen att flytta från vår gata. Det nu upprustade huset kunde ägaren hyra ut dyrare nu (!) så de flyttade till orten bredvid och vi tappade kontakten en del.

Ungefär samtidigt så dök pappans mamma upp och bodde hos dem.  Hon kunde naturligtvis inte prata svenska, så barnen fick inte längre prata svenska hemma (vilket de gjorde när de bodde vid oss) så när jag till slut träffade dem något år senare så var de sämre på svenska än de varit.

Långt senare fick jag höra en historia som jag inte vet om den är sann, men jag antog att det var det då när jag fick veta det. 

Mamman i huset hade bröder som jag aldrig träffade. De umgicks mycket med folk i byn och var populära. Bland annat var de inne i en klädaffär ganska mycket och pratade och skämtade med ägaren. Senare åkte de fast för stöld, och polisen hittade då en massa kläder från affären.

Jag undrar ibland hur det har gått för familjen. De flyttade ifrån Norrland ganska snart efter. De kom inte in i det nya samhället. Jag blir lite bitter på personen som ordnade så att de inte kunde bo kvar vid oss. 

Liftaren

Min far är en väldigt trevlig människa och tog i alla fall förut ofta upp liftare. Dessa kunde också få bo över hos oss. Den sista som fick göra det var senare en tunisisk kille. Jag var väl då runt 15. Jag har inget direkt minne av honom på kvällen innan, men jag vet att mamma inte var så förtjust. Pappa fick stränga order att ta med honom när han åkte på morgonen efter. Vilket han gjorde. Tyvärr kom han tillbaka. 

Han kom bland annat in i mitt rum när jag provade nya underkläder. Mycket obehagligt kan jag säga. Mamma fick i alla fall till slut iväg honom, och pappa fick stränga order att inte ta hem liftare till oss. Det var först efteråt vi fick veta att han varit inne och blottat sig i min lillasysters rum. Hon var runt 6 år då.

Senare hörde jag berättas om någon som varit i Tunisien och badad top less (vilket inte skulle falla mig in för övrigt) och då hade det samlats ett gäng killar och börjat runka. 

Tunisien ligger inte på min lista  land jag vill besöka och eftersom jag inte träffat någon mer tunisier så har tyvärr han fått stå för hela landet (generalisering – I know) och mot dem har jag då alltså fördomar, vilket innebär att jag skulle vara försiktig.

Inte utan min dotter…

Den boken påverkade nog många – redan innan Gömda kom. Vi hade en variant av denna hos oss med. En psykolog (svenska) som var gift med en irakier/kurd/iranier kommer inte ihåg vilket. De hade en son. Jättesöt kille. Mannen var väldigt trevlig och vi umgicks med dem då mamman jobbade på samma skola som min mor.

De skildes då det visade sig att han förväntade sig att hon skulle flytta med hem till hans land. Vet inte om det var våld involverad eller så, men hon gick under jorden i alla fall och jag har inte hört något mer om henne. Men eftersom jag läst boken så hade jag ju allting klart för mig. Man har ju det när man är ung.

Jag tror det var i den vevan min mor sa till oss att vad vi än tar oss till, gift er inte med någon som har en annan kulturell bakgrund, i alla fall inte om ni vill ha barn. 

På jobbet

På mitt jobb (dvs det som sparkade mig nyss…) har det varit många invandrare. Eftersom vi jobbat med olika nordiska länder så hade vi en gång en ”norsk” arab.  Han var mycket kunnig, hjälpsam, jobbade hårt och lärde sig dessutom svenska. 

Det är politiken…

Alltså. Jag tror inte att problemen i Sverige beror på att det är för många invandrare. Kommer de bara in i samhället så går det bra. Men de måste få komma in. De måste få möjlighet att jobba.  De vill inte heller känna sig som en börda.

Svenskarna måste också vara beredd att ta till sig dem. Prata med dem. Vilket är svårt för oss. Den svenska kulturen är inte så öppen. Men släpper vi in dem så är ofta den enskilde ”invandraren” en rätt hygglig person. De har säkert sina brister – men å andra sidan är det väl få av oss som är perfekta 🙂

Men de måste lära sig språket. Vilket innebär en ordentlig utbildning i Svenska och inte de skämtböcker som SFI har. Men det gäller även att de måste se till att deras äldre generation också ställer upp på att lära sig, så de inte fäller krokben för sig själva. Vissa jobb kräver att de ska kunna svenska. Jag hade en dansk biologilärare ett år. Waste of time. Jag förstod inte ett ord vad han sa. Det spelar för mig ingen roll om det är en finne, dansk eller arab som jag möter kan jag inte kommunicera eller förstå dem då måste de jobba lite mer med språket. När de väl kan språket – då får de gärna heta Mohammed, Mustafa eller Svein för mig. Big deal.

De som missköter sig måste åka ut. Visst, det kanske är synd om dem i deras hemland, men det ska vara klart att Sverige har nolltolerans för brott. Varje invandrare som gör ett brott skadar nästa. Majoriteten är skötsam, men det är rötäggen som syns. 

Ta hand om nästa generation – precis som våra egna ungdomar. Just nu finns det inget för ungdomar att ta sig till på en del platser. Det måste finnas ungdomsgårdar, disco mm och se till att allting flyter där. 

 

Så 1348 ord eller så om mina tankar.

Annonser