Etiketter

, ,

Läste ett inlägg på Daddys blogg. Det handlade om kvinnojourer som hade haft ett föredrag för nämndemän med rubriken ”Våld i nära relationer – barns påverkan”.  Var på väg att skriva en kommentar, men då det blev lååångt så skriver jag väl av mig här.

Man blir vekligen skrämd när man läser det här. Tyvärr inte förvånad 😦

Vet inte hur en del kvinnor är funtade. Framförallt de som arbetar på kvinnojouren. Frågan är om det är krav att de ska ha varit utsatt för våld eller något sådant för att få jobba med det?

Låter som en god idé i teorin (framförallt för en gammal viktväktare som tänker på konsulenterna där…) men frågan är i så fall vad man har för perspektiv. På något sätt är normalt det liv man har. Träffar man sedan en massa andra kvinnor som också misshandlas bekräftas bilden att det är normalt att kvinnor blir misshandlade. Ergo män är djur.

Så blir då dessa jourer frizoner för kvinnor som blir misshandlade av sina män vilket är gott och väl. Men kanske måste man ha någon mer koll när det är barn involverade och inte bara tro mamman på sitt ord.

Vet inte hur man skulle göra det på ett bra sätt, men jag tror inte socialsekreterare är de bästa att utreda pappan. De verkar ibland aningens partiska. Men ja, det var väl någon lag på hur man skulle hantera frågorna. Var det inte någon bok som rörde upp känslor. Hmm. Var det inte Glömda den hette?

Förövrigt förstår jag inte hur en del kvinnor verkar klara sig från det mesta. Tänker på Ireen von Wachenfeldt som då myntade ”Män är djur”. Förvisso har hon rätt. Människan är ett djur. Kvinnor också. Men med den inställningen hur kan man då fortsätta vara en offentlig person som jobbar med kvinnofrågor. Nu jobbar hon då som projektledare för självförsvar.nu.

Annonser