Etiketter

, , , , , ,

Läser Alexandra Pascalidous krönika i Metro. Den handlar om kvinnor som tvingas lämna sina barn för att arbeta i fattiga länder. Hon befinner sig i Thailand och träffar på en kvinna som har egna barn långt därifrån.

Svenske Niclas som bott på ön i tio år berättar att thailändarna av alla dessa sönderslitna familjeband och separationer blivit känslomässigt avtrubbade. De är vänliga och omtänksamma men har svårt att knyta starka band. 

Min tanke går nu efter att ha läst daddys blogg och även tittat en del på pappa-barn att det är ju bra att vi kan förstå hur ont det gör om kvinnor som tvingas lämna barnen – när ska vi papporna som får göra det även i rika länder?

När jag väl har läst igenom hela krönikan och börjat komma ner på kommetarerna så gav jag ganska snart upp. Varför är man så hatisk mot Alexandra?

Annonser