Varför bryr DU dig om det? Fick jag som en fråga när jag kommenterade på hanteringen av en tonåring på en blogg. Jag skrev sedan ett eget inlägg om det här med reflektionen på hur jag tolkade kommunikationen. Men frågan är väl ganska vettigt. Varför bryr jag mig? Varför känner jag mig nödgad att beskäftigt lägga mig i och förklara att ”Nej men så kan du ju inte skriva för att den personen menar etc.”

En anledning kan ju vara att jag själv har varit tonåring och kanske sa saker som inte var så lämpliga och sen får någon tillsägelse från någon vuxen så blev jag alldeles ställd. Jag skämdes, visste inte hur jag skulle svara. Mortified heter det på engelska – jag tror det är ett ganska bra ord. Så, var det det som gör att jag reagerade?

Kanske hade det varit bättre om det var det. Skulle låta mer nobelt faktiskt 🙂

Anledningen är väl att jag respekterat det MA skrivit. Jag tycker att hon har gjort en bok som är värd att skrivas. Jag är övertygad om att ”Mia” ljugit.

När man läser eller lyssnar på en person så får man en bild av hur de är som person. Man Jag, lägger på värderingar som jag tycker de har. Håller jag med personerna så lägger jag på samma värderingar som de jag har. I det ingår inte att starta krig mot ett barn (BJ kanske skulle bli upprörd att kallas det).

I går fick hon då nog av en annan person som kommenterat på hennes blogg. Kan erkänna att jag bitvis blivit vansinnig på den personen. Däremot upplever jag nu att jag har fått på det klara var hon står och kan respektera hennes ståndpunkt. Däremot håller jag inte helt med.

Hon skriver då ett blogginlägg där hon efterlyser personen. Ifrågasätter vem hon är. Lite senare fötydligas att hon tänker göra en anmälan om förtal då hon anser att personen har förtalat de personer som figurerar i MAs bok.

Min reaktion.

1. Finns det verkligen fog för det? Av de kommentarer jag har sett (visserligen censurerade) så ifrågasätter hon mest en massa saker som jag kan tycka vara petitesser. Men förtal? Hon säger att Osama inte är oskyldig utan har misshandlat Mia. Det är ett faktum. Han har sonat sitt brott i fängelse men han har de facto gjort det.

2. Hon har en egen blogg. Om nu MA vill skicka ett meddelande, varför inte skriva det direkt på hennes blogg?

3. Vi retar oss på att Mia får en massa skattepengar från försäkringskassan, varför är folk så pigga på att göra en massa polisanmälningar som kommer att rinna ut i sanden? Är inte det bortkastade pengar?

Problemet för mig i stort just nu är att jag märker att, precis som de som är kritiska sagt hela tiden, MA blir mycket defensiv och snäsig när hon får kritik.

Började tänka på det när jag läste ett inlägg från 27/12.

Leo Lagercrantz tycker att jag skriver pladdrigt, är insinuant och drar förhastade slutsatser och att Marklund kanske klarar sig ur skandalen just därför. Det var det som – med all rätt – redigerades bort ur texten varpå han lyfte ur hela artikeln. 

Alla kan inte gilla hennes bok. Väljer man att hoppa in i offentligheten som hon har gjort kommer hon få kritiker. Hennes bok säljer bra, den är inne på tredje upplagan. Det är på grund av den fantastiska PR som hennes blogg har lett till. Men bloggen ger också utrymme för kritiker mer eller mindre seriösa. Börjar hon redan nu försöka tysta alla som är emot henne – ja, då hamnar hon på samma nivå som LM. Tyvärr har hon inte samma dignitet som LM idag och framstår då därför som ja, löjlig. Och det är därför jag bryr mig. Jag vill att hon ska vinna. Men det gör man inte om man är småsint och inte kan ta kritik.

Retar hon sig så mycket på den som kommenterar, markera henne som spam, släpp inte igenom kommentarer alls om hon sagt att hon inte ska det, kommentera inte de kommentarer som har tagits bort.

Annonser