Etiketter

,

Jag har tidigare hört om folk som har fått sparken via sms eller mail, och nu senast via meddelande i Facebook.

Så fruktansvärt är första tanken. Andra tanken är. Vete sjutton om jag personligen inte skulle föredra det.

Hösten 2007 började man med omorganisering på mitt jobb (eller ja, omorganiseringen hade väl pågått i diskussionsform en längre tid) vilket ledde till att min tjänst försvann. Istället så fanns det en annan tjänst till mig. 

Samma tjänst som jag började med 6 år tidigare.

Hur detta meddelades mig?

Jag var och hämtade en mugg choklad till fika när den nya chefen (som jag knappt träffat då jag hade semester när hon började) mötte mig. 

”Hej, har du tid att komma in och prata lite om din tjänst” säger hon på ett trevligt sätt.

”Visst” svarar jag. Vi småpratar på vägen till rummet. Lite spänd är jag ju för att veta vad som kommer att hända, men jag ser det som en inledande diskussion om vad som komma ska.

Inne i rummet sitter HR representant och en person från facket. Han är med som vittne, säger chefen.

De talar om att tjänsten är borta och jag ska sitta på telefonsupport igen tillsvidare, tills det kommer en ny tjänst. Troligen är det väl ordnat åtminstone tills jag kommer tillbaka från mammaledigheten.

Hur fan vet ni att jag är gravid? Det är typ i 13 veckan och jag har bara talat om det för mina vänner. Tänker jag.

”Har du några frågor?”

Blickarna är medkännande och väntar på att jag ska säga något. Rasa ut. Eller jag vet inte vad. Själv trycker jag den förbannade chokladmuggen mot munnen för att dölja hur den darrar. Tårarna är nära. Vad ska jag säga? Finns inte en möjlighet att jag kan säga något. Jag är oförberedd på det hela. En person (jävla puckade blondin, tänker jag) som jag knappt sagt hej krossar mig totalt på bara några minuter, och har inte ens gett mig förvarning genom något sorts mötesinbjudan där jag sett vilka som är mer.

Klassad värdelös, onödig

”Om du känner att du vill gå hem tidigare idag och vara hemma någon dag är det ok”

Klart jag kan gå hem. Tydligen är mitt jobb totalt onödigt så jag behöver inte alls vara här heller. Tough luck. Jag tänker jobba snyggt och tänker inte låta någon knäcka mig. Men det var ett jävligt bra försök, bitch.

”Nej då, ingen fara”

Så här i efterhand hade jag nog föredragit att få det på Facebook. Det kändes som att löpa gatlopp tillbaka från rummet med tårarna som rann. Hann fly ut innan jag började gråta, men jag mötte såg lät lite oroliga ut när de försökte hindra mig

Annonser