På Monica Antonssons blogg publicerade hon ett inlägg från en som kommenterade att våld mot män är lika illa som våld mot kvinnor.

Genast kunde jag på andra bloggar läsa folk som förfasade sig över detta och konstaterade att hon naturligtvis var för kvinnomisshandel.

Jag förstår inte den logiken. Varför är man för att kvinnor blir misshandlade om man tycker att det är lika illa att män blir misshandlade?

I ett av inläggen kunde man ju förstå att män som råkade ut för våld var ju när två män var fulla och slogs på krogen.

Ok. Ponera att en man är på fest. Han dricker en del. Det kommer en annan man och muckar. Mannen blir provocerad och plötsligt smäller det till. Mannen som kom fram och muckar drar fram en kniv och skär av halspulsådern på den andre mannen. Den andre mannen överlever men får skador för livet.

Det visar sig senare att knivmannen har varit runt och försökt mucka med fler – men ingen hade nappat innan. Är det den skadade mannens fel att han nu nästan blev dödad? Ja, enligt det sättet att se så är ju det så.

Ett annat scenarie. En tjej är på fest. Hon dricker en del. En trevlig kille kommer fram och ger henne komplimanger. Hon har stajlat upp sig från topp till tå med smink och kort kjol. Toppen är mycket urringad. Hon ser bra ut, och vet det. Hon flörtar med honom. 

Han frågar om hon vill följa med honom hem. Hon gör det. Väl hos honom börjar hon nyktra till. Han vill ha sex. Hon vill inte det. Han bryr sig inte om hennes önskemål och våldtar henne. Folk kan ju vittna om att de var väldigt familjära på festen. Och hon hade ju väldigt sexiga kläder så det var ju tydligt vad hon önskade. Får hon skylla sig själv?

Enligt mitt sätt att se så får ingen av de två skylla sig själv. Båda har utsatts för ett brott och inget är värre för att offret är man eller kvinna. 

Andra exempel.

I Stockholm står ett gäng killar och pissar i en portuppgång. En annan kille går dit och talar om att det inte är så lämpligt. Han är snart död. Misshandlad till döds av gänget. Han borde ju ha vetat bättre än att lagt sig i kan man tycka. Eller? Är det vad vi vill ge våra barn för värderingar? Sköt dig själv och skit i andra. 

Någonstans i Sverige finns en kvinna. Hennes pojkvän misshandlar henne systematiskt. Hon är ful. Hon fattar inte ett jävla dugg. Dessutom är hon en hora. Det säger i alla fall mannen. Hon får skylla sig själv när hon inte kan lära sig uppföra sig, tycker han. Hon har ju valt honom en gång, kan man argumentera. Visserligen var han underbar då men har förändrats. Hon vågar inte lämna honom för då ska han mörda henne. 

Jag tycker att alla brott ska prioriteras lika mycket. Män är överrepresenterad i våldsbrott. Ja. Men inte bara som våldsmän. Döm inte alla män för vad ett fåtal gör – precis som man inte ska döma alla kvinnor som bimbosar för att det faktiskt existerar sådana. Jämställdhet handlar om att alla har lika värde. Alla förtjänar rättvisa.

Jag har en sambo. Det ligger närmare att jag skulle slå än han. Jag vet det för att jag en gång i sjuan blev så maktlös arg på en tjej så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Och plötsligt har jag gett henne en örfil. Vet inte vem som blev mest chockad av oss. Idag har jag ingen aning om vad det var som retade mig, men jag har alltså slagit en gång.

Min sambo har aldrig gjort det. 

Jag har två söner. Det är barn. Barn växer också upp. Jag vill att de ska ses som människor, precis som jag vill definieras som så. Jag vill inte att brott mot dem ska nonchaleras, lika lite som jag vill att brott mot deras tjejkusiner ska bli det.

En av de som var djupt upprörd över det här är väldigt engagerad i en pojkes öde. Han växer upp så småningom. Tänk om han om 10 år blir utsatt för ett brott. Kommer han få skylla sig själv då – för att han är man?

Två motpoler som jag har hittat i detta är Motherbitch och Daddy. Troligen har deras erfarenheter färgat dem båda så de blir extrema i sitt synsätt.

Annonser