Etiketter

, ,

Det finns en sajt där studenter kan tycka till om lärare på universitet och högskola.

Det fanns naturligtvis både för och nackdelar emot detta. En föreläsare tyckte ju att kursmaterialet var det viktiga och en bra föreläsare var bara en bonus.

När jag en gång i tiden planerade att bli historielärare så kom jag in på historia i Umeå. Där var det en massa bra föreläsare. Och så hade vi Tord.

Tord var en doktorand som måste ha en massa föreläsningstimmar. Så det hade han. Hans ämne var då Franska Revolutionen. Detta hade varit min favorittid i historia innan Tord kom in i bilden.

Tords sätt att föreläsa var att läsa innantill i boken. Så rolig var inte boken i sig. Jag kan dessutom nämna att det inte finns någon chans att Tord skulle få jobb som inläsare på ljudböcker.

Han var den sämsta lärare som jag haft, alla kategorier, någonsin. Jag fick i alla fall godkänt på kursen. Men inte med så mycket marginal.

Idag pluggar jag en massa distanskurser. Man har knappt kontakt med lärarna utan man får göra allt arbete själv. En del av lärarna har mer aktiviteter än andra med möten osv. I dessa kurser struntar jag fullkomligt i om läraren är bra eller dålig. 

Däremot tycker jag det är viktigt att jag ska få något ut av den föreläsare som håller i den kurs som jag går om jag är på plats. Det är läraren som ger mig den extra kicken.

Tyvärr så är det svårt att gå efter vad någon annan tycker.

Anledningen till att jag blev intresserad av historia en gång i tiden var främst min historielärare på gymnasiet. Snacka om engagemang! Han levde sig in i tidsepokerna så man nästan väntade sig att se rullande huvuden när han pratade om franska revolutionen.

Jag var den enda som gillade Kalle i min klass (teknisk linje). Alla andra hatade honom. Andra linjer (humanist t ex) var mer positiva till honom. 

Sensmoral. Man måste vara intresserad av ett ämne kanske för att gilla läraren, men den sämsta läraren kan döda det mest brinnande intresset.

Annonser