Det är inte roligt när man går i mellanstadiet och alla tjejer är ihop med någon. Alla tjejer utom en själv. 

Min mor föreslog att jag skulle hitta på en pojkvän. För att skapa en lögn så måste man se till att den inte kan bli upptäckt. Det skulle alltså inte finnas någon möjlighet att de skulle kunna upptäcka att det inte var sant. Det måste verka trovärdigt. Det måste finnas något sorts bevis.

Storyn blev då att jag var ihop med en son till en familj som bodde nära vår sommarstuga. Familjen var tyska hästägare. Sanningen var att vi hade sommarstuga där, det fanns tyskar till grannar, och de hade hästar. Tror aldrig jag såg någon kille där när vi var där och red någongång.

Så var det bevis. En annan kompis som bodde där såg bra ut, så han ställde glatt upp på bild. Et voìla! Jag hade en pojkvän långt bort, så det var klart att jag inte kunde fråga chans på någon. 

Jag bredde inte ut lögnen så mycket, men fick väl frågan någon gång om honom och nåt år senare sa jag väl att det tagit slut, det var väl när jag gick i sexan.

I högstadiet så började jag intressera mig för en kille och vi blev bästa kompisar – till min besvikelse 😉 Jag tror alla utom han fattade att jag var kär i honom.

I åttan frågade han mig om det var sant att jag hade varit ihop med en nazist.

Vissa lögner kan komma att slå tillbaka på oväntade sätt tänkte jag, och tog det som en läxa.

Annonser