Etiketter

,

När jag hör om folk som mobbas blir jag alldeles matt av ilska, och även av maktlöshet.

För mig var mobbing att bli retad och vara utanför. Främst vara utanför. Inte ha några kompis. Det var jobbigt – men samtidigt så kan man ofta försvinna i sin egen lilla fantasivärld. I den världen så var jag hjältinnan, jag var vackrast i klassen och även smartast. Jag har alltid plöjt igenom en massa böcker så jag hade mycket historier att ösa ur till mina fantasier.

Men när jag läser om mobbing idag så handlar det inte bara om att retas eller frysas ut. Det handlar om fysisk misshandel. Jag förstår inte varför barn vill skada varandra på det sättet.

Sen läser jag då om en tjej som inte nog med att hon blir retad av barnen skolan. Personal som lärare och skolsköterskor ger sin hjälp till mobbingen.

I femman kallade skolsjuk­sköterskan alla elever till vägning. Eftersom jag visste att jag vägde för mycket, skolkade jag den dagen. Det resulterade i att skolsköterskan en dag klev in oanmäld på en träslöjdslektion med sin jättelika våg i famnen och bad mig kliva upp på den. Det blev en enorm uppståndelse – mina klasskamrater flockades runt mig. Spekulationerna hade ju varit: ’Hur mycket väger Ulrika egentligen?’

Allvarligt. Hur kan man få göra så? Det fanns inte en möjlighet att att gå ut och väga i så fall? Alternativt ta med henne in till rummet. 

Nej, hade det inträffat för något av mina barn då hade jag nog anmält den damen. Hon skulle aldrig någonsin få jobba med barn igen med den dåliga empatiska förmågan.

Annonser