Etiketter
Det är en het debatt som rasar efter att Daddy har blivit anklagad för att utbyttjad sin dotter sexuellt. Å ena sidan har man Ingrid Carlqvist som håller med Daddy. Å andra sidan har man då Maja Lundgren. En person jag knappt hört talas om innan jag upptäckte att hon huserade en debatt.
Jag känner mig 100% på Daddys sida. Hade han börjat blogga efter anklagandet om sexuellt utnyttjande så hade jag kanske varit mer tveksam, men nu har jag fått en uppfattning om honom utan att ha träffat honom eller pratat med honom redan innan. Lustigt nog har Maja sjäv dragit helt andra slutsatser av vad han har skrivit.
Första gången jag läste Daddys blogg kände jag ett spontant NEJ, fy fan. En viss övertygelse om att han var pedofil. Sättet att skriva om dottern, exhibitionismen du talar om. Sedan tänkte jag mig tanken att han var oskyldig, bland annat var det att anklagelsen dök upp såpass sent som fick mig tveksam. Samtidigt har jag sällan kunnat läsa den bloggen utan att få starka känslor av obehag. Jag har förlitat mig på att samhället står pall för påtryckningar.
Sedan har det framkommit mer och mer, och jag ska säga att videon du nämner är sådan att jag hoppas att Daddy absolut inte får vårdnaden om dottern ens enstaka helger.Man får förlita sig på samhällets klokskap. Av det jag har sett av olika medborgargarden på nätet lutar jag åt att rättsstaten måste stärka sig mot egenintressen och lobbyism.
Jag har tittat på vad han har skrivit och vad jag ser är en man som älskar sitt barn. En av frågorna som kommer fram är ”Är det rätt att hänga ut barnet på Internet?”. Han kontrar med ”Är det rätt att utsätta barnet för ett förhör och ingående frågor om pappas snopp?”.
Kommentar från Majas blogg:
Det måste finnas ett annat sätt att försvara sig på än att förstöra framtiden för sin dotter. Oavsett om Daddy eller mamma vinner detta mål. Tänk tanken om Daddy skulle bli dömd, vad skulle då ske med dottern i framtiden? Det som skrivs på nätet finns alltid där. Hela hennes barndom och utredningar, bilder och namn, allt finns där. Bara att googla.
Ok, tittar man på den här så beskrivs ett långt scenarium och det värsta i det hela är att man kan googla på hennne. Eeeh?. När hon blir äldre kan hon bli mobbad. Visst. Hon kan bli mobbad för att hon har glasögon, hon har ett konstigt namn, för att hon går i fel kläder, hon är inte så bra i skolan, hon är jättebra i skolan, you name it. Men vad är det man kan finna på nätet?
Det jag kan hitta är att hon har en förälder som älskar henne över allt annat. Detta kan ge en trygghet och säkerhet som hon behöver när hon kommer upp i den åldern. Har man den säkerheten att man alltid är accepterad för den man är så kan man stå upp för sig själv på ett bättre sätt. Med god vilja (mycket god!) kan man kanske uttyda mammas kamp till att hon också älskar barnet över allt annat och av den anledningen inte vill ”dela med sig”.
Däremot kan jag inte se någon fördel att tvinga barnet med ledande frågor att prata och fundera om pappas snopp och rita av den. Säg att detta inte skedde offentligt via Daddys blogg. Man vet aldrig vad en 4-åring kommer att fundera på efter förhöret. Jag kan just tänka mig diskussionerna när hon ”processar” detta på dagis och börjar prata en massa snoppar och vilja rita av dem. Och plötsligt så kommer dagis inse att det ligger en massa i anklagelsen, tjejen är ju fixerad vid snoppar! Hon måste ha blivit utnyttjad! Och så är Daddy plötsligt dömd.
Så småningom ska hon upptäcka att tack vare henne kommer pappa ha hamnat i fängelse. Och det kommer ju göra en tonåring harmonisk. Not. Kanske blir hon inte mobbad. Hur ska hon agera då? Kommer hon hata sig själv? Risken finns. Då finns det olika scenarium – hon kan bli en utagerande tjej som är med i de nya tjejgängen som slår ner folk. Så hamnar hon på ett av de hem Daddy skrivit om tidigare. Eller också börjar hon skära i sig själv. Mycket vanligt bland sköra tonåriga kvinnor. Naturligtvis kan allt gå bra med. Men prognoserna är väl inte så goda.
Så det värsta som har inträffat i detta är naturligtvis att hennes personuppgifter har kommit ut. Självklart. För mig är den delen att hennes far kan åka i fängelset nog en större traumatisk upplevelse än att någon ska se bilder på henne då hon var 4, och läsa ett förhör som faktiskt pekar på att det inte skett något otillbehörligt mellan pappa och barn. De har duschat tillsammans?! Nej men herregud! Vi babysimmar med våra barn och då måste man dusha innan man badar. Innebär detta att män inte får vara med och simma med sina barn? Kanske lika bra att helt skita i det här med pappaledigheterna, för det finns ju risk att barnen kan få se sina pappor nakna. Eller också kanske papporna tänder på barnen under blöjbyte eller så…. Eller finns det en åldersgräns för när pappor börjar tända på sina barn? Det skulle bli mycket intressant att veta vem som skulle sätta den gränsen.
Sen var det det är med Maja Lundgren. Inte någon bloggare jag kommer att följa. Däremot så hade Monica i sin nya blogg publicerat en artikel om henne. Jag vill betona att jag inte har läst böckerna hon har skrivit, men det känns som Maja har tagit på sig en offer stämpel och det är männen i hennes liv som är skyldiga till allt.
Där blev hon passionerat förälskad i den såväl gifte som religiöse kulturchefen med vilken hon inledde ett smärtsamt förhållande.
/../
Men det finns också risk att man tappar huvudet.
Det var precis vad hon gjorde. En kväll hamnade Maja under täcket med ytterligare en känd svensk författare tillika kollega från Aftonbladet. När de vaknade på morgonkvisten fick han emellertid väldigt bråttom iväg. En tid senare bjöd försökte han avkräva henne ett tysthetslöfte. Varken hans ex eller hans nya älskarinna skulle få veta något. Maja kände sig kränkt och förödmjukad och nu får han igen.
Dessa och fler upplevelse blev då en bok som heter Myggor och Tigrar. Det känns inte i artikeln som hon själv tar ansvar för sina egna handlingar. Hoppar man i säng med med någon bara så här ändå tycker jag man kan acceptera att det precis som för henne inte var helt genomtänkt från hans sida. Hade mannen sedan visat fortsatt intresse hade det nog varit tal om sexuella trakasserier…
Om min sambo skulle vara otrogen så skulle jag inte skylla på den andra kvinnan, jag skulle anse att det är han som är skyldig mig att vara trogen. Däremot kan jag inte riktigt förstå ”den andra” kvinnans klagan.
Precis som jag inte skulle inleda förhållande med någon när jag är i ett förhållande så skulle jag heller inte inleda förhållande med någon som är i ett förhållande. Och om jag nu mot all förmodan skulle jag nog ta på mig skulden att det gått åt skogen – man vet vad man ger sig in i.
Kan inte säga att jag fick någon större respekt för hennes velande i hennes blogg. Sorry Maja. Jag ser inte att du tillfogar något i debatten så din blogg kommer inte vara någon jag ens läser för att irritera mig på. Den är bara tom på eget material. Debatten sker på kommentarerna, och att läsa igenom vissa hatiska, osakliga kommentarerna klarar jag inte av. Jag gillar debatten om man har argument som man kan diskutera – men nivån är så låg att man bara blir trött på många av dem (obs, jag menar då inte den som skrev den tidigare kommentaren, det är i alla fall något man kan besvara och jag kan förstå tankarna, även om jag inte håller med). Ett av lågvattenmärkena är då kommentaren:
Pappor älskar säkert sina barn lika mycket som mammor, men då kan dem väl visa det istället för att vara så ”macho” och uppfostrande, mina erfareheter är att pappor gärna vill vara den uppfostrande och tar på sig den rollen. Vad de flesta pappor inte fattar är att man kan göra både och, mammor gör det!
Jamen har ni inte noterat att Daddy har ännu ett barn vars mor har skrivit att han är en fantastisk pappa Men det spelar inte någon roll i sammanhanget. Så vad ska en man göra?! Visst det var helt klart ett korkat val att välja nummer två när det gäller mamma till sitt barn, men ska verkligen barnet bestraffas för det?
Visst är det intressant hur det går i sådan här sammanhang.
Det gör en livrädd för att någon skulle inbilla sig att något otillbörligt har hänt och så vips så tar de mina tre barn och genomför liknande förhör med dem. Så var det med den naturliga inställningen till barn, kärlek och närhet.
Hur många barn ska offras på feminismens altare? (jo jag använder det uttrycket eftersom de främsta företrädarna (Gudrun mfl) öppet delat med sig av dessa helt sjuka resonemang (Alla män är potentiella våldtäktsmän, ja du förstår) med det inte sagt att alla som kallar sig själv feminist är ond eller nyttig idiot).
Allt detta kommer att slå tillbaka på dem själva och en dag.
En dag så kommer männen att kräva rättvisa och jämlikhet i alla ting och den dagen kommer dessa individer att förlora (även om det var exakt det som grundarna av feminismen ville ha).
Jag vill kunna vara med mina barn och kunna umgås och leka med deras vänner med utan att behöva fundera på om någon kan missförstå situationen. Idag är jag ruskigt försiktig om jag så bara fotar mina barn på stranden eller busar med dem hemma i sängen.
Vem vet vad någon av dem säger nästa dag som kan missförstås av den med rätt (fel) läggning? Jag engagerar mig i skolråd och anstränger mig att lära känna alla som finns i mina barns närhet så att de ska veta att jag är en engagerad far som gärna leker och busar med dem. Allt för att jag är rädd för att de annars skulle få för sig någon dumhet. Hur sjukt är inte det???
Kanske är det dags att vi kvoterar in män med egna erfarenheter av vårdnadstvister i Socialtjänsten, Barnomsorg och domstolar. Det verkar ju vara populärt ibland Gudrun & Co.
Visste du att ca: 78% av alla socialtjänstsekreterare är kvinnor? Jag är ingen konspiratoriker men nog kan man anta att en kvinna har lättare för att fatta medkänsla för en medsyster än en man som systern anklagar för det ena eller det andra? Även vi män hatar ju män som slår eller våldtar och med propagandan ”Män står för 90% av allt våld” eller ”I Sverige anmäls flest våldtäkter i Europa” över löpsedlar så känns det ju som en man som får den anklagelsen mot sig har en rätt rejäl uppförsbacke innan han blir sedd med objektiva ögon.
Det är ingen rolig tid att vara man det här och i synnerhet inte att vara pappa. Fan vet vad jag skulle göra om någon tog mina barn ifrån mig, det är ju jag som ska skydda dem mot allt ont.
Väl skrivet…
//Mr G
Det är tragiskt att det går så långt att män måste väga vad man gör med barnen. Hur mycket kan man leka med barnen utan att oroa sig för hur det kommer att låta? I de flesta fallen inbillar jag mig fortfarande att det är vvettiga människor på dagis som skrattar åt det barnen säger. Men problemen kan ju dyka upp just under skilsmässor och konflikter. Då finns det så mycket risker för människor som är bittra att hämnas. Och familjerätten och socialtanter ger dem rätt – om det är kvinnorna som är bittra vill säga….
Jag är så totalt emot all den här generaliseringen. Män våldtar, män slåss, män mördar….Nu har det ju visat sig att det har skapats tjejgäng som misshandlar, och tjejer som mördar och även manipulerar män. Kanske kommer man nu snart se ljuset och att det inte handlar om MÄN kontra KVINNOR utan att det är individer man får titta på.
Tyvärr är det som du säger – hur många barn kommer under tiden att offras innan den dagen kommer då man inser att feminismen har hamnat käpprätt åt fanders?