I går sades en kollega på mitt jobb upp. Han är (precis som mig) provanställd och fick veta att han skulle få jobba kvar över sommaren. That’s it.

Det känns enormt tragiskt eftersom han är en trevlig kille. Anledningen var att han inte var tillräckligt kompetent. Han jobbade tidigare som praktikant men fick sedan anställning, men nu så avslutades då denna. Killen var alldeles förkrossad och hade inte alls varit beredd på det hela. Jag är lite splittrad om vad man säger i sådana här lägen.

Men saken är att det är rätt. Jag är en person som jobbar hårt. Under press så jobbar jag ändå hårdare och levererar. Kanske jag inte hinner det under 8-17, men sen kan man jobba på kvällen och på pendeltåget. Raster, lunch vem behöver sånt? Det är kaos för tillfället och för att få ordning på kaoset krävs det insatser (och mer personal!) men för att kunna ha råd att anställa fler behöver man alltså ha ordning. Det är förvarnat att det kommer vara ett h-e ett tag. Och jag kan leva med det. Men, det är extremt jobbigt att slita häcken av sig och sen sitter det någon annan och pratar privata saker h e l a tiden. Själv har man inte noterat vad som händer i världen, hinner inte ta ett kik på rubrikerna ens på Aftonbladet.

Frågan är vad som kommer att hända. Han fick erbjudande att vara tillbaka som praktikant igen om han ville. Jag undrar hur bra det egentligen är. För honom. Kan man sätta sig över att man blivit vrakad och jobba vidare gratis? Jag är en positiv person, men jag tror inte det hade fungerat för mig. Kanske man får en viss känsla av revansch, typ de ska allt få se? Men, nej, jag tror nog det är bättre att satsa på något annat ställe med lite lesson learned. Vi får väl se hur han väljer. Jag vet inte ens hur man från företaget önskar. Jag hoppas bara det här utlovade lugnet infinner sig. Jag vet inte hur länge jag själv pallar som det är idag.