Etiketter

, , , ,

Nu har det återigen blossat upp en debatt om det här med sanningen om Gömda.  Medborgar X tar upp det faktum att Sanningen faktiskt inte ligger någonstans mittemellan. Liza Marklund ljuger. Eftersom jag varken läst Sanningen eller Gömda så  borde jag kanske inte yttra mig om det hela, men efter att ha följt debatten och olika sidors argument – eller från Lizas sida brist på dessa – så är jag övertygad om att Liza/Mia är mytomaner.

Men – så kommer det då det här med de som debatterar med Monika . Det känns som man från hennes sida gärna vill förlöjliga motståndarna och visa på att de är så få. Alltså buntar man ihop dem alla på en gång. I stället för att tro att det kan finnas flera som har samma åsikter så tror man gärna att de är en och detsamma. 

Visst kan det vara möjligt. Men frågan är varför man inte tror att det kan vara flera människor som reagerar på samma sätt. Varför ska det förminskas till att vara bara en eller två förvirrade människor?

T ex är det givet att Motherbitch – Sanna Ax – Moa Karlsson är en och samma person. Vet inte hur mycket fakta det är bakom, men enligt Motherbitch så stämmer då detta inte alls. Jag har inte följt med i den debatten så jag vet inte alls. För mig spelar det heller ingen roll vad någon heter i verkligheten. För polisanmälan så visst då är det viktigt med namnet så visst, jag förstår behovet i vissa fall. Men varför man upprepade gånger upp och förlöjligar en person? Det är heller inte något som leder till ökning av att folk vågar skriva under med sina namn gissar jag.

Vad jag har förstått har Sanna Ax skrivit ett brev till Monicas förläggare och klagat på Monica. Kanske kan det vara nog för en polisanmälan för förtal, jag vet inte. Men frågan är om det är ok att hänga ut en privatperson på bloggen. Gång på gång. Det är inte schysst tycker jag. Då hamnar faktiskt Sanna på den svaga sidan. Var det inte den sidan som Monica gärna ställde sig – eller gäller inte det när hon är den starka?

Även  Ann Helena är inne på att folk med likartade jargongar är samma personer.

Själv läser jag inte Lizas Marklunds krönikor längre. Ett tag läste jag dem med några hinkar salt men det känns inte som det räcker. Varför ska jag få henne att verka mer populär genom att klicka fram artikeln? Man tog bort kommentarsfälten för att hon inte skulle utsättas för näthatet. Förståeligt. Men då finns det överhuvudtaget inte så mycket anledning att läsa henns skrönikor.

Jag är då och då inne på Monicas nya trivsamma blogg. Väldigt sällan jag orkar lämna en kommentar. Ibland gör jag det ändå. Jag gissar att jag inte är välkommen där. Jag antar att jag kan anses som Häxa eller Troll. Jag kan leva med det. 

Sen har vi dialogen jag läste hos Monica där hon skriver i en kommentar:  – Dina åsikter är inte relevanta. Visst. Det är naturligtvis tröttsamt att om och om igen tröska på med samma argument. Men nu är det så att det finns flera som väljer att lyssna på Lizas sanningar. Kanske för att det blir för mycket löje från den andra sidan?

Frågan är varför jag fortfarande går dit. Jag kan ärligt säga att jag inte vet. Kanske för att jag trots allt är tacksam för Monica. Jag är tacksam över hennes bok. Jag har inte läst boken men att följa hennes resa och diskussioner har öppnat nya världar för mig. Tack vare hennes blogg insåg jag hur media kan agera. Tack vare henne hittade jag Daddys blogg och fick upp ögonen för ett helt nytt problem med mansdiskrimineringen. Tänk om jag inte hade läst Daddys blogg. Hur hade jag då reagerat på AB debatt artikel? Kanske hade jag spontant tagit barnets parti och fördömt pappan? Så kanske det är därför jag fortfarande läser där. För att jag vet att även om jag ofta retar mig på vad som skrivs och hur man skämtar så finns det ändå så många vettiga läsare som tar sig tid att vara med och fortsätta diskussionen åt olika håll och kommer att vara med och påverka samhället så småningom.

Annonser