Etiketter

, ,

Så nu är det en pappa som åtalas för hemfridsbrott för att ha skällt ut en tolvårig kille som först har mobbat hans son under en längre tid och sedan hotat hans son att han ska dö.

Som förälder har jag konstant en skräck för att mina barn ska mobbas och för vad det kan leda till. Jag vill skydda mina barn från allt som kan skada dem. Det börjar redan från de är pyttesmå och det slutar nog aldrig.

Just nu är mina barn i dagisåldern, och min äldsta har i bland lite bekymmer då hans bästa kompis ibland slår honom. Detta har då tagits om hand av dagispersonalen som har en dialog med alla parter så även om det känns lite jobbigt, så känns det rätt tryggt.

Min andra skräck är att mina barn skulle blir mobbare. Jag har svårt att tro att det skulle inträffa. De är båda mycket empatiska och försöker trösta andra som är ledsna. Så det känns inte som de medvetet skulle göra något för att såra andra. Men samtidigt är jag medveten om att mobbing kan vara att stå vid sidan om, inte göra något aktivt själv, men bara med sin tystnad stödja mobbare.

Men säg att jag skulle få veta att mina barn mobbade eller var med på att mobba någon. Hur skulle jag reagera? Skulle jag lyssna på de som berättade om vad mina barn sagt, eller skulle jag tro blint på mina barn? Det måste vara väldigt svårt för en förälder till mobbande barn. Jag kan tänka mig hur hemskt det måste ha varit för 12-åringen när en vuxen man kom och läste lusen av honom hemma. Jag förstår att föräldrarna till honom var upprörd. Det kan inte vara kul att komma hem till ett barn som är vettskrämd (vilket jag kan tänka mig att han var) och då slår ju det här skyddet för avkomman till.

Men skulle jag verkligen polisanmäla? Skulle jag fortsätta leva i förnekande att mitt barn kan vara skyldig till något?

Jag hoppas verkligen inte att jag skulle bli en sådan förälder. Jag hoppas jag kommer kunna ta diskussionen med mitt barn om vad man inte får göra. Jag hoppas jag kan lita på att skolan åtminstone håller mig informerad om mitt barn blir mobbad, eller om han mobbar andra. Jag hoppas att skolan som de kommer att gå på har en plan mot mobbing som verkligen fungerar, även om det verkar ovanligt (om min systers erfarenhet av mobbningsplaner har jag berättat här).

Jag hoppas att mina barn ska veta att jag kommer att finnas och lyssna på dem även när de har gjort något dumt. Jag hoppas jag kan ta en dialog med föräldrarna till barnet som mitt barn varit med och mobbat så att det slipper gå så långt som det gjort i det här fallet.

Jag kan förstå folk som tycker att det är fegt att ge sig på ett ensamt barn. Men om de vuxna inte kan se att deras barn har brister, då kan jag inte säga annat än att pappan gjorde rätt att ta diskussionen direkt med barnet.

Fler som tagit upp detta är Catta och Medborgarperspektiv.

Redigerat: Ja, de som upprörs över att en far tar saken i egna händer när barnet mobbas kan ju läsa detta. Jag skulle nog hellre ta böter och fängelsestraff än att inte ha gjort något alls.

Annonser