Det blev lite aktuellt med det här om yttrandefrihet när Ingrid Carlqvist blev av med sitt uppdrag som redaktör på Villaliv på grund av att det inte gillades att hon tog ställning för pappors rätt.

Det känns helt fel att det ska kunna ske.
Samtidigt arbetar folk för att Eva-Britt Dahlström ska avstättas som nämdeman för sina åsikter som hon står för på sin blogg.  Faktum är att det faktiskt ofta är samma människor som rasat över Ingrids behandling. Är detta dubbelmoral?

I augusti blev riksåklagare Rolf Hillgren rikskändis för att uttala sig om våldtäkt. Att det faktiskt inte alltid är våldtäkt när kvinnan anmäler. Rolf Hillgren bestraffades på något sätt för detta genom omplacering.

Lesson learned, tänk det, men säg för f-n ingenting.

Jag tror nämligen att många inom domarväsende tänker som Rolf Hillgren. Jag tror också att de faktiskt ibland kan ha rätt. Problemet är om jag råkat ut för en våldtäkt så vill jag nog inte ha en riksåklagare som jag fått uppfattningen att han inte tror på kvinnor och därmed inte göra sitt bästa. Jag tycker det är lite synd att det inte kunde blivit en ordentlig, renhårig debatt om frågan för på något sätt blir det är du inte med mig, så är du emot oss och är en presumtivt våldtäktsman.

Nåväl. Rolf Hillgren kommer nog tillbaka.

Jag alltså tycker inte att det är rätt att Ingrid blev av med sitt jobb på grund av sina privata åsikter. För det spelar ingen roll för Villalivs läsare att hon har dessa. Förhoppningsvis så har hon inte skrivit eldade krönikor om att män är bättre föräldrar än kvinnor generellt eller på något annat sätt använt tidningen som forum (ok, jag läser aldrig sådana tidningar, så jag har ingen koll).

I sådana fall så tycker jag inte att det ska påverka på något sätt alls. Jag misstänker att Villaliv har drabbats mer av bad will efter deras beslut än förut för övrigt.

När det gäller Rolf Hillgren så är det beklagligt att han har dessa åsikter. Det är också väldigt klart att dessa åsikter kan påverka hans yrkesutövning, och alltså kan det vara befogat att begränsa vad man yttrar sig om.

Eva-Britt Dahlström hänvisar till yttrandefriheten och är bra på att deklarera vad hon står för. Det tycker jag är positivt. Däremot ser jag inte att hon ska kunna vara nämndeman i alla typer av rättegångar. Hon visar själv att hon är jävig.

Om hennes historia är sann med pedofili och skyddad identitet på grund av en våldsam man så har hon fel referensramar för att bedöma sådant. Om det har hänt mig, varför ska det inte kunna hända andra? Och, man trodde inte på mig, så säkert är det även om personen i fråga inte har några som helst bevis så stämmer det nog.

Jag kommer att kämpa för min yttranderätt och min rätt att politiskt agera, precis som min rätt att ge råd till människor som anser sig ha blivit orättfärdigt behandlade av rättssystemet.

Men kanske man egentligen inte har blivit orättvist behandlad? Kanske rättsväsende sett till bevisen, och i vissa fall så är inte pappor en fara för sitt barn, även om mammorna helt vill ha dessa pappor ut ur sitt liv? Vad kommer hon då ge för råd? Fly med barnen, som hon gjorde själv, oavsett om de har rätt eller inte?

Jag fortsätter att kämpa för barns rättigheter.

Men om nu barnet faktiskt lider av att vara med en förälder som pratar illa om den andra? Vilken lojalitetskonflikt hamnar barnet då? De älskar båda sina föräldrar, men tillåts inte göra det?

Jag tror inte alls på PAS och arbetar aktivt politiskt för att inte PAS ska få fotfäste.

Nej finns PAS så kan hon ju naturligtvis åsamkat stor skada hos sina barn. Alltså är det bättre att stenhårt hävda att det inte finns. Men varför binda sig så totalt vid det? Tänk på att alla kan ha fel.

Till och med jag ibland 🙂

Man måste vara lyhörd och ibland acceptera att de slutsatser man dragit har varit fel. Och då kommer hon aktivt arbeta för att inte ge barn som har drabbats av detta rätt. Hur stämmer detta med att arbeta för barn? 

Jag har rätt att göra det även om jag är nämndeman. 

Ja, det är väl där jag är lite osäker. Har man en gång låst sig att PAS inte existerar, och så kommer det ett fall där man kan peka på att ett barn faktiskt far illa och visar att det beror på detta. Kommer hon ignorera dessa bevis?

Jag är beroende av opartiskhet. Inte ensidighet.

Det skäms jag inte alls för

Nej, det är väl helt klart inget att skämmas för. Det är bra att hon säger att hon är beroende av opartiskhet. Men jag tror inte på det efter att ha läst en del av hennes uttalande. Tyvärr. Och frågan är om man själv alltid är bästa bedömare av sin objektivitet?

Så, nej, jag tycker inte det är dubbelmoral att hävda yttrandefrihet för Ingrid, och begränsa Eva-Britt Dahlströms makt i rättegångar.

Annonser