Flera år efter händelsen på mitt sommarjobb råkade jag ut för en annan chef som sårade mig. Vid tillfället var jag och en kollega assisterade teamleads för två produktlinjer. Man hade beslutat att dela upp supporten så att ett team satt på en linje, och den andra satt på den andra. Skillnaden på produktlinjerna var att den ena riktade sig mot hemmakonsumenter och den andra mot företag.

Tidigare hade man skiftat så att personalen satt på olika linjer olika veckor. Det var inte så populärt att sitta på konsument sidan. Kunskapen på de som ringde in var ofta inte så hög vilket kunde leda till långa, ibland tröttsamma samtal.

Det var en viss oro bland teamet om vilka som skulle hamna med 100% konsumentsupport. Jag pratade med teamlead och föreslog att man skulle titta på att sätta nyanställda i denna support då jag var rädd att folk skulle säga upp sig om de blev satta med att bara sitta i konsumentsupporten mot sin vilja. Hans argument var att han inte ville ha ett helt nytt ovant team, vilket kunde vara logiskt.

Samtidigt kom ju frågan vem ska bli ATL för vilket team? Detta skulle ske till hösten, och när det började bli sommar så ville vi veta vad som gällde. Vi ville vara med i diskussionen om hur man tänkte och på så sätt vara delaktig. Nu hade då min kollega tidig semester, så att vi kunde inte ta det i början av juni. Sen hade jag 2 veckor. Sen var det klart. Jag fick konsumentsupporten och min kollega företagssupporten.

Jag blev topp tunnor rasande. Inte för att jag fått konsumentsupporten. Utan för att det var viktigt att min kollega skulle vara med i diskussionen, men mig kunde man tydligen köra över? 

När man dessutom la till samtalet om att folk som utan att blev tillfrågade och hamnade på konsumentsupporten kanske skulle säga upp sig så blev jag dessutom lätt paranoid. Ville han att jag skulle säga upp mig?

Jag bestämde mig för att ta reda på fakta. Så jag frågade honom. Han var väl inte riktigt beredd på en adrenalinpumpad tjej som med en röst som darrade av ilska berättade ilsket hur hon tolkat allting, och undrade om det var rätt tolkat. När jag försöker se mig framföra det hela får jag en bild av Asterix med trummande fötter. Svaret jag fick från chefen var ett uttömmande: ”Huh?”

Det var bara att gå vidare, så jag pratade med hans chef, som tidigare varit min chef där jag förklarade läget och att jag var rätt så upprörd. Vid det här laget hade tårarna kommit…

Hon lyssnade på vad jag hade att säga sen frågade hon om jag verkligen trodde han kunde ha tänkt så långt. När jag tänkte efter så insåg jag att det faktiskt var långsökt.

Jag kan väl tycka att det kanske varit bättre om min chef hade klarat att svara mig direkt. Men han var inte en bra chef. Han var en bra tekniker som hade befordras. Han klarade inte av att var chef. Jag misstänker att han inte trivdes i sin roll heller.

Det gick väldigt bra att var ATL för teamet, som för övrigt mest bestod av nya, så kanske hade han lyssnat på mig ändå 🙂

Chefen slutade efter inte så länge efteråt.

Annonser