Såg en notis i Aftonbladet om bonde-Janne. Jag hade väl inte tänkt läsa den, då jag hatar detta idoliserande av dokusåpa stjärnor i tidningar. Men Pelle Billing läste och hade bra kommentarer. Jag skriver under på allting där.

Tänk dig situationen. En tjej är ute och flörtar lite väl mycket med andra killar. Pojkvännen blir svartsjuk och det smäller till. Resultatet, en blåtira.  Undrar om reportern då varit lika fokuserad på vad gränsen vid flört går som hon var i denna intervju?

Undrar hur en reporter hade vinklad denna historia om en man som slagit en kvinna?

Redan 2004 började man belysa problematiken. I en artikel från DN kunde man läsa:

Han berättar att antalet kvinnor som misstänks för misshandel ökar, men att det inte går att se om det är kvinnor eller män som utsätts för brotten. Statistiken bygger nämligen på en modell från 1950-talet där kvinnors våld mot just män inte finns med.

Hur stor är sannolikheten att modellen har förändrats? Kommer det i så fall spela någon roll? Problematiken är tydligen inte okänd. Redan tidigare hade man resultat:

I en studie från slutet av 1970-talet publicerad av forskarna Linda Nisonoff och Irving Bitman uppgav 15,5 procent av männen och 11,3 procent av kvinnorna att de blivit slagna av sin partner.

Vill också slå ett slag för en utmärkt skrivelse om yttrandefrihet och debatt teknik från Johan Ingerö. Jag tycker han slår huvudet på spiken i sin analys. För 20 år sedan bestämde vissa av dessa politiker som nu stör sig över motstånd allting i Sverige. Majoriteten av befolkningen fick information via TV och radio som var statstyrda, och även tidningarna körde samma agenda som politiker.

I dag har vi möjlighet att själva vara med i debatten. Vi kan själva få dra slutsatser av hur det ser ut i samhället.

Sådana här saker som män som misshandlas accepteras inte av många av oss läsare. Vi reagerar mot hur det behandlas i media. Många tar fram statistik själv och motbevisar teser som personer som t ex Gudrun Schyman slänger sig med där de säger sig baseras på statistik.

Och i och med bloggare och kommentatorer så inser vi också att vi inte är ensamma i våra protester.

Vi lever i en värld som håller på att förändras. Snart kanske politikerna som varit så inkörda i radikalfeminismen inser vad det är befolkningen önskar.

Ett jämställt samhälle.
– Ett samhälle där både män och kvinnor har lika värde.
– Där en pappa är lika mycket värd som en mamma.
– Där våld mot en man är lika illa som våld mot en kvinna.
– Där vi kan se på löneskillnaderna mellan män och kvinnor utan att ha de färgade glasögonen på sig.

Annonser