Läste en debatt om kvinnor kontra mäns arbetsfördelning i hemmet hos Genderrorism.

Det här med arbete hemma har jag en gång varit i dispyt med en äldre kvinna som pluggat samtidigt som mig (hon var för övrigt social sekreterare).
Hon var fast övertygad om att alla kvinnor egentligen ville vara hemmakvinnor, men att man i dagens svenska samhälle så tilläts man inte vara det.

Jag kunde vä hålla med om att det tyvärr inte finns någon möjlighet i dagens samhälle MEN nu är det ju så att alla inte drömmar om det. I vår familj med 3 döttrar plus en mamma så har arbetslivet varit viktig. Ser man på mig och min lillasysters oordning och avsky för städning så är bara tanken på att vara hemma varje dag mardrömslik. Ser man dessutom på min farmor som då var hemmafru så ska inte hon varit så lycklig (och ordningssinnet kommer troligen från den sidan). Honvar dessutom gift med en äkta mansgris. Men på senare år blev hon senil och togs då om hand av mannen. Han blev riktig intresserad av det här med matlagning och samlade gärna recept för att förnya sig. Det har aldrig serverats så god mat som då.

Poängen är väl, som alltid, alla människor borde ha möjlighet att göra det de vill. Det borde inte straffa sig att välja att vara hemmaperson, och man borde kunna tillräkna sig någon sorts pension.

Och, som alltid, att man inte kategoriserar människor utifrån deras kön. Fram för ett samhälle där man ser individen!

Annonser