För mig personligen är det helt ofattbart att någon skulle vilja spendera all tid i hemmet som hemmafru. Jag vet dessutom av erfarenhet att jag inte skulle vara så här jättebra på det. När jag pluggade så var saker och ting överallt. Jag hade ingen ordning alls. De enda gångerna jag städade ordentligt så var när jag pluggade till något prov jag inte tyckte var så skoj. Oj vad jag då kände mig inspirerad att städa…

Jag har dessutom en vision av att jag skulle vilja baka en massa bullar och kakor och kanske mitt eget bröd. Inser snabbt hur lång tid det tar – och så dör det intresset. Nu kan jag väl inte säga att jag har något mycket viktigare att göra än att lägga tiden på detta (eller ja, sen jag fick barn så har man alltid något att göra, men innan dess) utan det handlar mest om bortprioritering. Så naturligtvis så blir det för mig lätt att känna att det här med arbete i hemmet är en kvinnofälla, som oförståndiga kvinnor tvingas in i av hänsynslösa män?

Men är det verkligen så? Min första törn på att min världsbild var när jag som 23-åring träffade en av min äldre systers vänner från grundskolan ute. De var då 25 båda två. Min äldre syster pluggade till civilingenjör och tillbringade detta år ett utbytesår i Frankrike. Jag frågade vad kompisen gjorde och hon var då förtidspensionerad med två barn. Hon frågade då vad min syster gjorde. Det kändes lite pinsamt att säga det. Tänk vad hon skulle känna sig mindervärdig, tänkte jag. Jag berättade och kompisen får då ett medömkande leende. Jaha, så hon pluggar fortfarande, sa hon.

Plötsligt insåg jag att denna tjej hade helt andra värderingar. För henne var det viktigast att hon hade sina barn och tid att vara med dem. För mig och min syster kom det här med barn senare i livet. Inget av valen är felaktiga, jag hade vantrivts och inte varit en bra mamma om jag varit i hennes situation. Liksom hon hade vantrivts att välja att studera vidare, och kanske satsa på en karriär så småningom, som skulle ha tagit en massa tid.

Nästa gång jag träffade på ”oliktänkare” var under mina mammaledigheter. Jag var då på olika öppna förskolor och träffade både mammor och pappor. Där fanns det en del mammor som önskade vara hemma så mycket som möjligt, och under min andra tid så var det faktiskt en som skulle utnyttja det där fåniga vårdbidragen man kommit fram till. 3000 kr i månaden eller så, men eftersom hon ändå tänkte vara hemma så var det lika bra att ta detta när det då var möjligt. Hon hade arbetat med lite olika saker, inklusive flygvärdinna, och hade också blivit erbjuden ett jobb.

Jag kan inte säga att jag har träffat så mycket killar som har varit intresserad av att vara hemma så mycket, förutom under pappaledigheten, och vid vård av barn. Men det kanske är för att de inte rört sig i mina kretsar. Och hur många män skulle seriöst våga antyda detta?

Däremot hade jag en kollega vars man var sjukpensionär. Hon hade varje dag med sig en matlåda, samt hade maten serverat när hon kom hem. Hon tyckte det var en rätt bra deal. Jag träffade aldrig honom, så jag vet inte vad han tyckte. Vet också att en av mina manliga kollegor idag alltid tar hand om matlagningen hemma. Han har även tagit med bröd på jobbet ibland som han bakat. Hur det ser ut med övriga fördelningen i hemmet så vet jag inte hur det ser ut.

Så är det rätt att skuldbelägga männen för att kvinnor jobbar mer i hemmet? Hur mycket man än slår upp statistik som visar fram än det ena än det andra så handlar det för mig till syvende og sidst om val. Kanske handlar det om att en del kvinnor faktiskt tycker om att städa, som känner sig fylld av ro att gå runt med dammsugaren och dammsuga, och torka av saker och ting som redan är avtorkade. Sån är min mormor. Kanske en del män är snabbare att sköta sysslorna, så att de dammsuger det stora hela, och kanske inte kör dammsugaren i alla hörn. Som mig.

Men jag inser att problematiken är en annan. När man kommer till pensionen. Frågan är om vi verkligen ska tvinga alla människor ut på heltid på arbetsmarknaden för att de ska tänka på pensionen. Nu kan man väl då tänka sig det här att man som par ska dela på pensionspoängen. Då kommer då naturligtvis funderingen när man räknas dela sina poäng – måste alla gifta sig då, eller skriva något papper? Mycket byråkrati blir det, men hellre det än att fortsätta en diskussion där feminister har en bild av hur alla kvinnor ska vara och sedan tvinga in kvinnorna i den rollen. Annars är de offer för män, vars enda fel är att de älskar kvinnan för att hon är den hon är.

Annonser