Någon som är intresserad av styckmordsrättegången så har Rigmor skrivit ett mycket fint inlägg utan fördömande men med beskrivning om hur det hela rullades upp. Jag rekommenderar det starkt.

Sen en egen reflektion som jag aldrig kan få att gå ihop. Mamman påstod att barnet hade blivit utsatt för sexuella övergrepp från fadern. Något som han frikändes för. Alltså trodde man då inte på barnet (för att bevisen visade att det inte hänt). Men när samma barn ska ha berättat om något som skett med någon annan, styckning och äta ögon m m, då köper man det rakt av.

Man skakar på huvudet och funderar på hur många som kunde följa Hitler och inte ifrågasätta honom, och man undrar hur människor då var funtade. Nu funderar jag på hur människor var på 80-90 talet när hysterin grep tag i folk. Hur kunde det bli så fel?

Annonser