Min kusins fru kommenterade en gång att min mor var ”inbiten feminist”. Jag fick veta detta så här i förbigående, och har aldrig någonsin förstått hur man kunnat dra den slutsatsen. Jag funderar då lite hur jag är uppfostrad och uppväxt.

Vi var då tre systrar. Pappa har alltid gillat sport och sådant. Han hade troligen velat haft en son med, inget som han sagt till någon av oss, men det var väl ganska klart att han önskade detta. Någon som då delat hans intresse. Men för honom var det väl intresset som var det viktigaste. Tyvärr var det ingen av oss som gillade sport så det var kört det med.

Vi stod väl mycket närmare mamma än pappa. Troligen för att hon kände oss mer. Orsakerna till det kan vara att mamma var hemma mer, hon hade gångavstånd till jobbet. Hon är lärare på högstadiet så hon hade (och har) bra koll på ungdomskulturen. Dessutom så var våra intressen så vitt skilda från pappa, så han hade svårt att relatera till vad vi pratade om. Men jag har aldrig någonsin tvivlat på att han älskar oss, och även om han skulle velat haft en kille, så skulle han inte velat byta bort någon av oss.

Som lärare i matte-fysik-kemi så är mamma väl ett levande bevis på att dessa ämnen inte är exklusivt för killar. Själv var mina bästa ämnen kanske mer historia och svenska, även om jag gillade kemi, passionen för historia ärvde jag för övrigt från min far. Jag hade väl tänkt bli historielärare eller journalist.  Men ödet ville lite annorlunda 🙂

Jag vet att min mor har diskuterat det här med löner – att kvinnor inte fått samma lön som män för samma jobb. Men det har i samband med att detta togs upp från början. På senare år har hon varit en av de mest välbetalda på skolan, så då har diskussionen liksom inte tagit fart upp igen. Men detta var väl enda diskussion som jag kan minnas att hon pratat om att kvinnor på något sätt är förfördelad.

Poängen är väl för mig att det aldrig fanns någon diskussion om kvinnor eller män från hemmet. Det var liksom något som alltid var naturligt. Jag kan läsa böcker om kvinnligt och manliga egenskaper, och känna igen mig i dem (de kvinnliga främst då…). Men jag kan inte tycka att jag blev påverkad åt något håll hemifrån vad vi skulle leka med eller intressera oss för.

Jag vet nu att mamma helst ville att vi skulle leka med dockor då hon själv tycker om sådana och skulle gärna köpt flera olika till oss. Men då vi inte hade intresset så fick hon vänta, och nu köpa till det tredje barnbarnet som äntligen visade intresse…

Men visst. Om man med inbiten feminist ser någon som tycker att män och kvinnor har samma värde. Som tycker att varje person måste få utvecklas åt det håll som passar dem. Som tycker att män och kvinnor kan. Då är hon väl en inbiten feminist ändå. Skulle gissa att jag med kan klassas där 🙂

Annonser