Etiketter

,

När jag var liten (8 år) så var det några tjejer, lite äldre än mig, som spelade mig ett spratt. De två, min syster och en jämnårig kompis till mig lekte tillsammans. Jag gick väl i väg en sväng, och när jag kom tillbaka var min kompis borta. De äldre tjejerna lockade mig då att prata skit om kompisen, och jag var naturligtvis inte nödbedd. Det var ju kul att få vara med de stora tjejerna. Min syster, som alltid varit väldigt snäll, gjorde sitt bästa för att mildra det jag sa. Det visade sig då att kompisen stått gömd och hört vad jag sagt.

Jag kommer inte alls ihåg vad jag sa, men jag kommer i håg känslan. Till att börja med tror jag inte det var något jag menade. Jag tyckte bra om kompisen, men det blev väldigt lätt att man rycktes med. Så här i efterhand tycker jag det var en bra läxa. Det har lärt mig att tänka mig för vad jag säger. Jag försöker när jag prata om fok bara säga saker som jag kan säga framför den personen. Såvida jag inte pratar med någon jag litar på till 100%, på ett ställe jag har extremt bra koll på.

Det är väl det som är nackdelen för mig. Jag känner just nu att jag verkligen skulle vilja ägna ett helt inlägg åt en person som stör mig. Men det kan jag inte göra, för risken är att personen då skulle läsa det, och, vilket är det som jag fasar för mest, faktiskt blir sårad. För det är ju den delen med. Även om jag verkligen kan stå för mina åsikter och verkligen skulle vilja säga något till den personen, rakt upp i ansiktet, så kan jag inte göra det, på grund av risken att personen skulle bli ledsen (ok, någonstans inser jag väl att jag inte skulle kunna uttrycka mig på ett sådant sätt att en människa skulle bära med sig detta som ett sår resten av livet. Sån betydelse tror jag inte de fäster vid mig, eller mitt fulländade sätt att uttrycka mig, men tänk om!).

Alltså sitter man med en enorm frustration som jag inte kan uttrycka varken i skrift eller tal. Mitt sätt att få utlopp för det är att hålla långa monologer i min ensamhet för min katt som gäspande tittar på mig lite då och då.

Annonser