Etiketter

, , ,

Det finns nog lika många anledningar till varför man väljer att skriva en blogg. Min anledning är verkligen att jag gillar att spåna och fundera. Hittar jag något som är angeläget att ta upp så är det kul att sprida detta till andra människor. Kanske kommer någon att få aha upplevelser från mina tankar. Plötsligt ser man ljuset, eller något sådant.

Jag föredrar nog bloggen som medium framför ”Gammelmedia”. Visserligen finns det inte samma krav på källkritik i bloggar som i tidningar – eller hur var det nu? Hur källkritiska är tidningar? Hur var det med Mia? Eva-Britt? Obducenten & allmänläkarna? Men visst, oftast vill man ju tro att journalister i allmänhet har kollat upp alla fakta.
Själv kan man ju slänga sig med diverse uttalanden och tankar. Men trots det vill jag ändå på något sätt visa vad jag bygger mina tankar på (därav mina låååånga utlägg) så att läsaren kan följa hur min hjärna har jobbat för att komma fram till en slutsats.

Dessutom kan man lätt hoppa mellan olika saker om det är så att de på något sätt finns en röd tråd – vilket kanske inte alltid är så populärt i tidningar.

Jag älskar även kommentarer. Man får gärna ha en avvikande åsikt från mig, men jag vill gärna veta ungefär var det är man tycker att jag tänker fel så kan man gå vidare därifrån, och se olika vinklar.

Precis lika mycket som jag gillar att skriva bloggar gillar jag att läsa andras bloggar. Framförallt då berättelser ur livet. Jag kanske inte har samma erfarenheter men att följa med någon som har det svårt i deras vardag ger mig möjlighet att sätta mig in i problematiken. Något man inte kan göra när man läser en intervju från tidningen på några rader.

Jag har dessutom möjlighet att med kommentarer ställa följdfrågor vilket gör att jag även kan få en uppfattning om trovärdigheten hos personerna, om det nu är så att jag är tveksam.

Daddy var väl den första som jag har som referens. Jag var lite förvånad över att hans antagonister ansåg att hans största problem var att han hängde ut sin dotter på nätet. Som jag redan har skrivit tidigare så ser jag Daddys arbete som en kärleksförklaring till sitt barn. Inte en integritetskränkning. Man kan väl välja hur man ser på det.

Kommer ihåg när jag läste Trötta Farsans blogg på Alltombarn innan han slutade blogga p g a tidsbrist. Han skrev väldigt många roliga inlägg om sitt barn på ett mycket dråpligt sätt. Naturligtvis kom då en av dessa kommentarer om hur tror du ditt barn kommer känna när de läser hur du skrattar åt honom/henne så mycket? Pappans svar var klockrent. Ja, vi får hoppas att barnet ärver mitt sinne för humor.

Och skulle Daddy få ha en relation med sin dotter då tror jag att hon skulle överse med att han har skrivit spaltmeter om henne i sin blogg. Varje ord andas kärlek. Vilket barn uppskattar inte det (ok, erkänner att det finns en period där 13-16 som man kanske inte öppet skulle erkänna det)?

När jag då läser kommentarerna till Maddes artikel om hennes sambo Calles problem så är de flesta positiva. Utom Anna. Anna har nämligen insett att Madde inte är trovärdig. Varför? Läs denna kommentar och fundera var barnperspektivet hos Anna finns, fetstilen är min (psst, en ledtråd om man inte läst artikeln är att Madde förtydligar att det bara är hennes och Calles namn som är äkta, de andras är ändrade)

Det är med stor häpnad jag läser inlägget.
DU har absolut ingen som helst aning om vad som hänt innan du kom in i Calles liv!
Det är enbart hörsägen och inget annat.

Hur tänker du, när du skriver ut namnen på människor som du inte har ett dugg med att göra eller namnen på barnen?
Gör det din historia mer trovärdig eller vad?
För mig blir den inte det.
Hänger man ut människor man inte har ett dugg med att göra eller på barn har man förlorat all trovärdighet.
Namn gör inte en historia mer trovärdig.
Inte heller löftet om att visa upp dokument för vem som helst som efterfrågar dem.

Mamman till barnet kan säkert vara halvgalen, det ursäktar inte att du hänger ut andra människor som du gör och berättar om händelser som varit innan du äns kom in i bilden.

Det är när jag läser sådana som Annas kommentarer jag inser hur viktig vi bloggare är för att föra ut debatten. För när myndigheter sviker, när saker och ting inte fungerar i Sverige, då behöver vi medborgare också ta ställning. Vi måste visa hur vi ställer oss till saker och ting. För i dag är det för lätt av myndigheter att köra över den lilla människan. De måste få se att det är inte ok. Och mitt sätt att påverka det blir att läsa och reagera och sedan skriva en egen blogg för att påverka vidare.

Som Edmund Burke inte sa, men kanske menade 😉 (och citerades av Ingrid Carlqvist från minnestal över Anders Agell)Det enda det onda behöver för att segra är att det goda ingenting gör.

Annonser