Etiketter
Det är en massa prat om sjukförsäkringens regler idag. Många är rädda för att utförsäkras och för vad som kan hända då. Ibland blir jag då lite fundersam på försäkringskassan agenda. De som styr alltså. De tycks tolka många riktlinjer väldigt hårt, och även om det då finns tolkningsmöjlighet att fria, så väljer man att hårddra det. Vilket skapar rubriker om cancersjuka som blir utan försäkring, mamma som blir av med ersättning dagen efter att barnet dött. För att hon då inte stod på kö utanför arbetsförmedlingen (eller hur det nu var).
Frågan för mig då är om det verkligen bara är alliansens politik som är så inhuman, eller om det sitter folk högt uppsatta på FK som vill ha tillbaka Sossarna, och därmed drar sitt strå till stacken för att skapa opinion mot Alliansen.
Att man drar bort ersättning från cancersjuka för att de är tillräckligt friska för en semesterresa tycker jag personligen är förkastligt. Men jag kan på något sätt ändå förstå deras poäng. Är man tillräckligt frisk för att jobba hemma, renovera, blogga, resa omkring etc, är man då inte tillräckligt frisk för att kunna arbeta?
Någonstans måste det väl finnas en medelväg från att skicka pengar till miljonären ”Mia” från Gömda i USA till att jaga människor som är svårt sjuka men väljer att uppleva någonting förutom sjukhusmiljön under mellantider i behandlingen.
Men för att verkligen visa hur inhumana regeringen är har då Aftonbladet tagit den sjuka Alexandra under sina vingars skugga. I två debattartiklar ger hon ansikte åt hela problematiken. På dessa jagade sjuklingar vars liv slås i spillror av regeringen. Men hur rättvist är då detta ansikte? Är hon verkligen obotlig sjuk?
Moderaterna som vågade ifrågasätta hennes historia och sjukdom har fått tagit emot en del kritik både av oppositionen och av bloggande partikamrater. Det blir lite hårt att kritisera och ifrågasätta en enskild människa. Mary skriver mycket tänkvärd just kring sjukförsäkring och hur hon anser att sjukförsäkringen ska fungera, men är tydlig i att hon tycker det var olämpligt att gå i svaromål.
Kent Persson tycker att debattörerna borde be Alexandra om ursäkt, då de gått ner på personangrepp och debatterat sakfrågan. Vilket jag håller med om. Men å andra sidan. Det Alexandra har gjort är att presentera sin egen upplevelse för att förklara hur hemskt det nya samhället är. Ska man inte kunna ta det exempel hon ger och svara på detta? Har inte hon gjort sin egen situation till en sakfråga? Ok, jag håller väl med om att man inte skulle skrivit ”sjuk” eller ”sjukdom” inom citationstecken. Det blir en aning lågt.
Tittar man då på Alexandras sjukdomshistoria så skriver hon själv i den första debattartikeln:
För min egen del handlar det om sjukskrivning för fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter.
Dukar fram och känner hur händerna domnar bort på vägen mot kylen och ska precis hälla upp till Liten när jag tappar hela kartongen i knäet. Igen. Vissa dagar kommer tårarna när jag inte längre orkar, är så trött på att hela tiden tappa saker. Men i dag är en stabil dag. Torkar upp, byter om och frukosten fortsätter.
Följer man hur det ser ut på hennes twittrande (som tycks ha avslutats) som man har forskat efter på Flashback så ser det i alla fall ut som även om det är svårt att hämta mjölk, så har hon inte så mycket problem att städa eller leka på buspalatset mm. Vilket gör att man naturligtvis funderar på sanningshalten i hennes beskrivningar.
Redan när jag läste Alexandras debattartikel två var det saker som inte riktigt lät äkta. Hennes reaktioner kändes överdrivna. Varför är hon så emot att söka jobb? Hon känns som en person som gör allt för att få fortsätta leva på bidrag. Som ser det som en rättighet. Men vad har hon för skyldigheter mot samhället?
Kanske handlar det om en önskan att vara hemmafru? Kanske är det den önskan att få vara hemma och ta hand om hemmet det hela handlar om. Det finns i princip ingen möjlighet för detta i dagens Sverige, och är det en sådan önskan som ligger bakomOch då det inte fungerar i dagens samhälle, så är det klart att man kan med hjälp av sjukförsäkringen få vara hemma. Är detta något skattebetalare ska subventionera? Det blir liksom en helt annan diskussion.
Medborgar X har funderat här och här om Alexandras historia.
Ibland känns det precis som diskussionen som med Mia ifrån Gömda. Jag hör fortfarande folk som tycker att även om Lixa Marklund nu ljög, så spelar det inte så stor roll. För det har säkert hänt 100-tals kvinnor ändå, så det är bra att problemet blir belyst. Men för mig är det nu på samma sätt som då. Ta då fram en person som kan granskas som verkligen är sjuk. Ta inte fram någon falsk symbol. Om det nu är så vanligt, då borde det inte vara så svårt att få fram någon. Eller?
Trollan's Tankar om stort och smått 
Trollan!
Håller med dig till fullo. Det finns en obehaglig likhet mellan Gömda-Mia och Alexandra Johansson. De döljer något och verkar inte berätta hela sanningen. Om verkligen de sjukskrivna och utförsäkrade behöver en frontfigur så måste det vara en enkel match att hitta någon som tål en detaljerad granskning!
Vem vinner på att misshandlade kvinnor representeras av en lögnare som Gömda-Mia? Vem vinner på att verkligt sjuka personer som riskerar utförsäkring representeras av en arbetsskygg person som Alexandra Johansson?
Svaret är naturligtvis INGEN!
Då kan man grunna över vem det är som allt som oftast tar upp Gömdamia i olika diskussioner?
Vilka är det som tjänar på Mia? Jo de som talar om henne alltsomoftast.
Det talas ju faktiskt om henne. De gör de som tjänar på att tala om henne gör det.
Vilka är det då som talar om Gömda Mia och varför?
Det kan man fundera över litegrann. För tjänade ingen på det så skulle det ju vara tyst om henne så det är inte alls sant att INGEN tjänar på det. 😉
Charlie,
Eftersom det är jag som drar upp Mia i det här fallet kan jag bara tala för mig själv.
Som jag ser det så har Liza/Mia skrivit en bokserie i vilken de utmålar en stackars kvinna som offer för en arab och hans kriminella anhang. De har där även pekat på hur dålig Sverige är på hantera dessa kvinnor då de har en massa dokument som visar på hur allt gått fel.
Så visar det sig att det här var inte helt sant. Det fanns helt enkelt inte mycket punkter som hade med verkligheten att göra. De här dokumenten man hänvisade till fanns egentligen inte, inte ens på Lizas famösa vind, utan det var Mias historia som Liza, utan att källkritiskt granska saker och ting utan kallat det för sanning.
Sen händer liksom inget när sanningen kommer ut. Utan det accepteras bara.
Hade någonting hänt efter skandalen. Liza fått ge en ordentlig ursäkt istället för att be om ursäkt OM någon kände sig lurad så hade jag nog kunnat släppa hela grejen.
Eftersom detta inte har hänt – så finns hon kvar som ett levande exempel på att man inte kan lita på gråthistorier som presenteras. För även när det finns bevis mot historierna så är själva principen viktigast. Det poliska projektet som ligger bakom. Även om historien inte är sann så skulle den ju kunna vara sann. Och det förlåter allt.
Då handlade det om misshandlade kvinnor som fick representeras av Mia. Idag tycks det handla om sjukskrivna människor som slås ut av regeringens inhumana politik.
Precis trollan, håller med dig i allt.
Vad jag svarade på var MX fråga vem som tjänar på att framhålla Mia som exempel.
”Vem vinner på att misshandlade kvinnor representeras av en lögnare som Gömda-Mia?”
De som misshandlar kvinnor kan tjäna på det, de som ogillar kvinnor kan så ofta som möjligt dra fram det osv.
Det kan användas av de som vill påverka de människor som av någon anledning tror att kvinnor aldrig ljuger.
Det kan användas på gott och ont. Och använder man det som exempel så tjänar man väl på det. Varför skulle man annars säga/skriva om gömdamia.
Självklart är hon ett tjänligt exempel på mycket.
Sen om MX menar att hon inte är tjänlig som exempel i något HAN vill säga är ju en sak. Det vet ju inte jag. Fast konstigt nog så tjänade det nåt syfte eftersom han pratade om henne, så han motsäger sig själv lite grann där. 😉
Men att det kan användas i en diskussion och därmed tjänta något syfte är ju helt klart. Du har ju gjort det själv till och med, och MX gjorde det själv.
Sen att hon inte tjänar som ett positivt syfte för att visa att kvinnor blir misshandlade och knappast ljuger omdet är ju en sak förstås.
Medborgare X pratar om att tjäna på att ha en frontfigur, vad någon tjänar på att visa upp, låta gömdamia representera något.
Det är det jag menar. Där kan väl hon som exempel tjäna gott beroende på vad man har för syfte.
Nu förstod du mig väl!? 🙂
Nu förstår jag dig 🙂
Däremot så tror jag inte att Mia är så bra exempel på vare sig kvinnor som ljuger eller kvinnor som blir misshandlad eftersom vissa fortfarande anser att hon naturligtvis pratade sanning, varför skulle det annars ha skrivits böcker om henne – ingen rök du vet vilket innebär att de som drar upp henne som en lögnhals inte får gehör hos de som tror på henne och de som drar upp henne som bästa exempel på en stackars misshandlad kvinna stöter på patrull hos såna som mig. Så det kan nog vara svårt att dra upp henne som ett bra exemplar i något fall.
Utom naturligtvis som du påpekade i det här fallet som jag drog upp då, där passade hon utmärkt bra in som exempel 🙂
Å andra sidan är det väl aldrig bra att en människa ska stå som symbol för väldigt mycket. Ingens situation är den andras lik som jag ser det så egentligen är det väl synd att man så gärna hänger upp saker på en person. Det blir lite stort ansvar för en person att representera allt vad det innebär typ. Men samtidigt är det ju sådant som berör människor när man får en person att hänga upp en tragedi på. Då blir det plötsligt verkligt. Och personer som verkligen är under isen kanske inte prioriterar att gråta ut i pressen – så deras historier når då inte ut. Så då väljer man någon annan som bara önskar sina 15 min i rampljuset. Men kanske det egentligen inte är fullt så synd om.
Gömdamia är, precis som du säger inget bra exempel på någon som bli misshandlad, men hon är inte något bra exempel på någon som ljuger helller. För hon är ju misshandlad och behövde hjälp. Inte den sortens hjälp som hon själv trodde, men hon själv var ju rätt så, ja vaaaad ska man kalla det. Förvirrad kanske.
Hon behövde ju bevisligen hjälp med barn och hushåll och hjälp för att känna sig trygg för verkliga och inbillade faror. Och ingen kunde ge henne det.
Vad jag har förstått höll hennes pappa henne om ryggen och hela cirkusen kring boendesituationen är ju helt rubbad.
Hon fick ingen hjälp att landa i verkligheten. Tycker det är väldigt svårt att säga om hon är nervig eller har en personlighetsstörning eller både och. Det spelar inte så stor roll, hon har ett stort ansvar för det hon har gjort ändå, men samtidigt fick hon inget motstånd i sitt sätt att vara. Vilket man kanske kan kräva av myndigheter, vårdpersonalen och föräldrar.
Hon hade ju ansvar för barn, och då måste de som ska göra det, gripa in. Så blev det inte. Och resten är historia. Och som exempel är hon nog bäst som exempel på sig själv. Många syften ska hon nog tjäna. Det går ju att vinkla det på ganska många sätt eftersom det är en så djup historia med många variabler.
Förlåt Charlie!
Men nu fick du mig verkligen att skratta.
Maken till rundgångsprat var det länge sen jag såg. Jag fattar ingenting. Vad menar du egentligen? Om man vill så kan man ju tolka detta åt vilket håll som helst… 🙂
Av vad jag förstår så tjänar, i betydelsen pengar, så är det väl bara Liza M och gänget runt henne som tjänar på GömdaMia
Charlie!
Vem tjänar på att tala om Gömda-Mia idag frågar du. Svaret är, alla de som vill visa på att det existerar en journalistisk och politisk ohederlighet i landet! Liza Marklund och Mia Eriksson har genom sitt eget agerande och Monica Antonssons avslöjande blivit representanter för just detta – den journalistiska och politiska ohederligheten!
Samma sak är Aftonbladet och Alexandra Johansson på väg att bli.