Etiketter

,

Tack. Tack Uppsala Universitet för att stoppat genusmärkningen av alla kurser. Tack för att det viktigaste inte kommer vara könet på författaren som har skrivit boken utan innehållet som kommer att vara viktigast. Det finns många sätt att arbeta för jämställdhet. Men att välja fram böcker för att det är skrivna av kvinnor, just för att de är kvinnor, känns konstlad. Och om jag pratar 20 min på en lektion, och två killar pratat 10 min var, har vi då kommit fram till jämställdhet? Handlar det om att kvinnor (i det här fallet bara jag) ska synas och höras lika mycket som män? Och om det nu är 20% kvinnor och 80% som valt denna kurs ska då kvinnorna få lika mycket tid? Vad händer med individualismen? 

Själv har jag läst ett antal kurser. Historia, idéhistoria, IT-grundkurs, matematik, databaser m m. En del böcker har varit bra, en del strålande, en del har man sovit sig igenom i princip. Men aldrig någonsin har jag funderat på könet på den som har skrivit boken (ok, jag tyckte faktiskt det var lite kul att en kvinna varit med och skrivit en mycket bra databas bok faktiskt, så då tänkte jag på det).

Jag vet att jag läst en bok av Tore Frängsmyr. Namnet känns igen, men inte så mycket mer. Men han skrev ett fantastiskt debattinlägg om otyget med genuscertifieringen.

Jag har då som sagt läst historia. 20 poäng läste jag i Umeå, och ytterligare 20 p i Uppsala. Jag föredrog faktiskt Umeå sett till själva historiedelen. Jag blev förvarnad, och det stämde rätt bra, att man i Uppsala har en historie-materialistisk syn. Dvs fokusen var mer på folkrörelser och strömmar mer än kungarna. Umeå hade väl mer ett mellanting. Däremot är Uppsala en fantastisk stad att studera i. Man känner historiens vingslag när man kommer in i Universitetshuset. Sen ser man då texten som alltid känns lite tveksamt. Det som gjorde att jag ändå på något sätt kände att Uppsala universitet var dömd att trots att genomföra dumheterna

Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större

Skulle verkligen Uppsala universitet vika sig? Skulle man kasta bort ett renommé som den främsta universitetsstaden, åtminstone inom humaniora, för att istället bli en lekpark med genusmärkta kurser? Vad hade resultatet blivit? Hade det verkligen lockat nya studenter?

Det som jag tycker är mest skrämmande är just att i detta genushysteri som då visa radikalfemister visar så handlar det inte om jämställdhet. Det handlar inte om rättvisa mellan könen. Det handlar om att nu är det dags för kvinnor att få makten. På bekostnad av männen. Varför skulle annars genusinstitutioner där kvinnliga dominansen är så stor redan från början kunna reservera sig?

Jag är tacksam för feminismen som gett mig möjlighet att rösta. Som har fått kvinnor att ses som myndiga personer, individer. Inte sin fars dotter eller mannens hustru utan mig som kvinna. Jag tycker synd om de miljoner av kvinnor som inte fått chansen att utvecklas. De kvinnor som inte fått måla eller skriva då det var okvinnligt. Som inte fick lära sig politik för att de bara skulle le kokett och inte visa att de hade någon gärna.

Men samtidigt var män tvungen att leva i sin roll. Män som inte kunde laga mat. Som inte kunde visa sina barn att de älskade dem. Som skulle leva upp till sin roll som Män.

Idag har vi så många andra möjligheter. Men varför då straffa dagens män för vad som gjorts av män för länge sedan? På vilket sätt gynnar det framtiden? Och varför kan man inte se män från den tiden som offer på samma sätt som kvinnor. Tänker på den hyllade filmen Brokeback Mountain (som inte var en av mina favoriter för övrigt, alldeles för mörk för mig) där man faktiskt ser hur män kan ha fastnat i sin roll, att de inte accepterades när de inte stämde med modellen.

Annonser