Etiketter

,

Något jag aldrig har lärt mig är fickparkering. Finns det en lång gata utan en enda bil i sikte, visst, då kan jag parkera där. Men annars, inte en chans. Pappa försökte lära mig fickparkering på den tiden det begav sig att fickparkera. Det gick inte så bra kan man säga. Det slutade med körskola för min del. Någon kurs i fickparkering ingick inte där. Och jag har klarat mig en massa år utan att behöva parkera efter gatan. Jag letar rätt på ett parkeringshus i värsta fall. Hur långt bort det än är. Som ursäkt har jag då rådet jag fick från viktväktarna en gång i tiden: Vardags motion – parkera en bit i från där du ska!

Parkeringar jag gillar är familjeparkeringar. Tänk vad härligt. Gott om plats! Jättebra när man ska få ut en unge ur den bakåtvända stolen. Man kan fundera på hur de som ställer sig alltför nära en bil som har sådana stolar tänker. Eller också är de som mig. Jag märker inte såna här småskavanker. Det är en bil. Vem tänker om det är en repa här eller där. So what? Men eftersom sambon då inte har samma inställning så har jag väl lärt mig tänka efter, och från min pappa hade jag redan lärt mig att inte slänga upp dörren på bilen bredvid mig.

Men som sagt. Parkering är inte min starka sida. Sen kommer steg två. Efter att jag har parkerat bilen ska man hitta den. Kan tyckas enkelt. Oftast står den på samma ställe som man parkerat den. Men hur ska jag komma ihåg var jag ställde den på ett köpcenter man är ett par gånger i veckan? Tips är att det inte är så lätt att hitta en silvergrå golf kombi bland alla andra silvergrå kombi bilar som finns på parkeringen. Räddningen när det krisar som mest är fjärrstyrning till låset. Då kan man påkalla uppmärksamheten från bilen.

Nåväl. Anledningen till att jag  började tänka på parkeringar var när jag läste parkering endast för damer. Något jag tyckte var riktigt löjligt. Från Genusnytts sida så ser man det som diskriminerande mot män. För mig känns det lite förnedrande för mig som kvinna. Klart man måste ha stora  breda parkeringsrutor för kvinnor. Precis som för familjer så måste man ha hyfsat vingelmån. Ok, jag är inte jättebra på att parkera, men jag vill inte ha det skrivet på näsan.

Är det överfall man är rädd för? Känns inte som det är så stora risker de tider det är fullt på parkeringen (när det är ljust) och andra tider så brukar man kunna stå rätt nära ändå? Men det var ändå bara i andra länder. USA, Kina och Tyskland. Något man kunde skratta åt. Så dök plötsligt nästa inlägg upp. En folkpartist krävde kvinnoparkering i Göteborgs kommun (2006 visserligen, så det verkade inte gått igenom). Allt för att öka kvinnors trygghet.

Känner jag mig tryggare för att det ska vara en dam på parkeringsrutan? Ska jag sätta upp en liten lapp som visar att jag är kvinna också? Gäller en kvinnoparkering om sambon är med men det är jag som kör?

Satsa på mer ljus i parkeringshusen och på parkeringsplatser. Sen kan jag parkera var som helst. Framförallt långt ifrån någon annan bil, det är det jag föredrar. Så kan jag inbilla omgivningen att det handlar om hälsan.

Sen kan tilläggas att jag är en extremt paranoid människa som går omkring med nycklarna i handen och hyperventilerar när det går någon bakom mig i mörkret. Men trots detta så tycker jag att förslaget suger. Kanske blir det lättare för bad guys att stå och parkera bredvid dessa platser och vänta tills det kommer en läcker donna som de sedan följer med hem och bryter sig in hos och våldtar. Det känns faktiskt lika troligt som att man blir attackerad utanför köpcentrets parkeringsplats.

Annonser