Någon kastade ut denna rubrik på twitter igår som en mycket rolig rubrik. Jag höll med att det lät aningen bisarrt. Men tyvärr hade han ingen länk utan hänvisade bara till Smålandsposten. Idag har jag dock hittat artikeln, på sidan 13. Och även om det kan låta lite ovanligt så förstår jag den. Det handlar då om fallet som DO fällde Arbetsförmedlingen för att dragit in ersättningen för en man som vägrade ta kvinna i hand.

Nu har kvinnan ifråga reagerat. Hon anser, precis som jag, att man från DO struntat i att hon särbehandlades av mannen. Man spetsar till frågeställningen rätt bra tycker jag:

Går det att prioritera en diskriminering framför en annan? Är religionsfrihet viktigare än kvinnodiskriminering? Frågan ställs på sin spets efter en dom i tingsrätten där en man hänvisat till sin religion när han vägrat ta en kvinna i hand när de hälsade.

Kvinnan har inte beslutat än om hon ska anmäla DO, och i så fall, var man gör det. Ok, nu kan jag väl hålla med om att det var olämpligt att man stängde av mannen från ersättning från Arbetsförmedlingens sida, framförallt om man inte tagit diskussionen innan på vad som gäller.

Men det som jag funderar mest på är Katrin Linna från DO och hennes yttrande:

Nu upplever Jeanette Löding att DO har kränkt henne. Vad säger du om det?

– Det kan jag bara beklaga. Verkligen, och jag vill inte frånta någon hennes upplevelse. Men när man är i rätten ingår det i spelet att man är ifrågasatt av motparten och det kan vara väldigt svårt.

Men var verkligen Jeanette en motpart i det här fallet? Nu lät Jeanette udda vara jämnt och brydde sig inte om att agera mot mannen som var på besök. Men plötsligt blir hon dragen in som vittne i detta fall – och då är det helt oväsentligt hur hon upplevde situationen. Jag förstår fullkomligt hennes reaktion. Hon har blivit kränkt först av mannen och nu i rätten av DO. För det är inte ok att särbehandla folk utifrån kön. Jag är inte en person som skulle springa och klaga för en sådan sak. Jag hade reagerat, men inte anmält. Men nu plötsligt så har man från DO på något sätt visat att det är ett ok beteende i Sverige. Om man nu dessutom säger att det inte är ok att säga nej till Niqab då är botten nådd här i Sverige.

Å andra sidan kanske det är ett bra sätt att få fram behovet av radikalfeminister att importera kvinnorförtryck hit?

Annonser