Etiketter

,

När boken sanningen om Gömda var på tapeten så fanns det många diskussioner. Många diagnostiserade henne som borderlines, och mytoman mm på Monicas blogg. Helt utan protester från Monicas sida vill jag minnas.

Men nu har det då utvecklats ”strid” mellan de forna vännerna angående fallet Pesor-Valetta. Monica är mycket upprörd över att Ingrid påpekar att mamman i fallet är psykiskt sjuk.

Jag har frågat Ingrid vilken diagnos Ann-Louise har. Utan fastställd diagnos kan man nämligen inte skriva att hon har en sådan. Det är grovt förtal.
Hon svarade:
Monica,
detta rör sig om en kvinna som aldrig varit hos en psykolog eller psykiater. Vad vi vet. Givetvis har hon då ingen diagnos. Men experter jag talat med gissar att det rör sig om det som numera samlas under begreppet vanföreställningssyndrom. Tidigare talade man om förföljelsemani t ex.

Gissar?!
Jag blev faktiskt riktigt illamående.

Plötsligt är det noga med en diagnos innan man skriver något.

Sen fortsätter Monica skriva att hon gjort samma sak. Dvs utsätta sina barn för fara och utstötthet om pappan tagit med barnen utomlands. Jaha. Plötsligt klarnar orsaken till avskyn för Mia fram. Det handlar om att hon lämnade sin son självmant. En mamma som gör detta är bevisligen sjuk, enligt Monicas sätt att se det. En mamma som kommer med lögnaktiga påståenden om att ens man har begått övergrepp mot sina barn, hon agerar helt enkelt utifrån sin natur? Det handlar ju om att behålla sina avkomma nära.

Det finns faror när man träffar någon från något annat land. George bodde i Sverige med sin älskade. Sen blev han anklagad för en massa saker av henne då ältenskapet sprack. All hans trygghet och sociala nätverk fanns i Australien – var kan han uppfostra barnen bäst?

Är det bättre att lämna barnen hos mamman? Är hon så bra för dem? Började inte diskussionen med en labil mammas hantering av barn?

Hur f*n kan du göra detta mot dina barn, George Pesor?
Det är för mig en gåta.
Hur f*n har du mage att begära skadestånd av en kvinna som redan är berövad precis allt.
Vad återstår?
I mina ögon har du sjunkit så lågt att du inte borde ha vårdnaden om era barn.

Vem ska då ha hand om barnen? Mamman som ganska klart skadar dem? Ska de lämnas till fosterhem? Har inte du själv precis skapat en blogg för att belysa problemen här? Det är rätt stora barn, de kan själv uttrycka sin önskan, och det tycks att vara i Australien, spelar inte det någon roll?

Ja, jag skulle göra allt för mina barn! Skulle mina barn tas med pappan någon annanstans så skulle jag göra allt för att vara nära dem. Hur? Jo, jag skulle flytta dit. Till och med till Alaska om det krävdes. Det är väl skillnaden mellan ditt sätt att resonera, Monica,  och mitt. Jag anser inte att jag har rätt att sätta mina behov framför barnen på grund av ”djuriska drifter”. Jag är en mänslig person och kan bedöma mina handlingar och konsekvenser.

Jag tycker det är sorgligt att du har visat att du inte kan göra detsamma.

Uppdatering 28/2:

EFter att domen fallit mot ALV i tingsrätten så skrev Monica ett annat inlägg om GP. Jag hade även då lite tankar om detta.

Annonser