Etiketter

En gång i tiden hörde jag en intervju med Christer Pettersson som var fruktansvärd stel. Han svarade på varje fråga med ”Jag citerar mig själv….” och sen läste han då upp ett uttalande som kändes intetsägande redan första gången. Sen dess hatar jag när någon börjar med dessa ord. Men nu gör jag det själv. Jag ber om ursäkt till alla de som är ointresserade av såpoperan MA, men nu blir det återigen ett inlägg om henne. Jag tänkte nämligen utveckla mitt resonemang som jag hade på Ingrids blogg lite mer. Jag citerar alltså mig själv:

Det blir rätt tydligt att MA är ”den gamla stammens” journalist. Hon ser bloggen som ett sätt att publicera sin material. Fine. Men när man pratar om de nya sociala medierna så handlar det även om att förhålla sig till kommentatorerna. Få ny input utifrån mottagarna av texten. Där känner jag att MA står i lä. Så länge kommentatorerna håller med henne, eller kan förstärka det hon säger med egna erfarenheter, så är hon positiv, i annat fall kommer genast gadden fram.

Faktum är att det var någon annan som satte mig på denna idé. Det var Encee som diskuterade Twitter och Annika Lantz. Ganska snabbt upptäckte jag att Annika inte svarar om man skickar någon fråga eller kommentar till henne. Detta har lett till en stor frustration från de som följer henne. Hon har liksom missat att Twitter är en tvåvägskommunikation, till skillnad från radio. Men samtidigt så twittrar hon så underbart med onelines som är fullständigt underbara, och utan att provocera, så att man kan lära sig acceptera det när det gäller Annika.

Men på samma sätt så tycker jag det verkar som MA är van att sitta och skriva reportage i tidningar. Hon är inte van vid att behöva förklara sig. Och hon ser inget skäl till detta. Det behöver man väl inte göra som en journalist egentligen. Man kan väl bara hänvisa till hemliga källor och källskydd så kan man egentligen få påstå vad som helst.

Men på en blogg så är det svårare att komma undan med detta. Hade inte MA haft sin blogg – så hade inte hennes bok fått ett sådant genomslag som den ändå har haft. Och säga vad hon vill, men utan diskussionerna på kommentatorsfälten så hade inte spridningen blivit så stor. Det var en viktig skandal hon kunde peka på. Att lagar i Sverige hade ändrats efter sanna berättelser ur verkligheten. Men att dessa berättelser var ett falsarium från en mytoman (?) samt en skrupellös författarinna med en agenda.

När boken var utgiven och det liksom inte fanns något annat att skriva om i historien så skapades en ny blogg. ”MA trivsamma lilla blogg”. Där var inte Internethäxor och troll välkomna. Den var väl rätt mesig från början. Så fort det blev mothugg så kom det extremt fåniga ”libbsticka, libbsticka” fram.  Där har hon ventilerat lite tankegångar av skilda slag. Vissa saker kanske jag inte tycker kan definieras som så trivsamt.
Typ att hänga ut ME som pedofil som jag skrev om här och här. Men det var väl på något sätt så typiskt MA.

På senare tid har då debatten om GP blossat upp. MA tycker inte att han är så schysst. Anledningen:

Jag ”angriper” ENBART dessa uttalanden, förekomsten av boken och skadeståndskravet = sättet att sparka på en som redan ligger.
Ingenting annat.

Detta ledde då till en massa diskussioner. Bland annat med Profanum_Vulgus.

Han körde samma taktik som han brukar – genom att ställa logiska frågor. Dessa gick inte att svara på utan att erkänna sin dubbelmoral. Alltså handlade det om att Profanum_Vulgus var ett anonymt troll som det inte var någon mening att debattera med. Så utan namn så skulle hon då inte debattera med honom.

Eftersom Profanum_Vulgus respekterar MA så väljer han att fortsätta mailledes att diskutera med henne. Respekterar henne? Var har jag fått det ifrån? Lite kommantarer från Ingrids tråd av Profanum_Vulgus, som MA då väljer att inte läsa:

..Jag tycker att det är ganska många överreaktioner på MA:s uttalanden i Pesor-fallet.

..När jag började jämföra det med saker hon hade gjort så gjorde hon något som jag absolut inte hade väntat mig av en ärlig person med integritet (som jag fortfarande nu uppfattar MA som).

..Min uppfattning är alltjämt (oavsett hennes senaste inlägg på bloggen) och kommer nog alltid tycka att MA verkar vara en empatisk och ärlig person i största allmänhet och i synnerhet som journalist. Jag har själv en benägenhet att alltid försvara den svaga parten (jag har ju t.ex. här skrivit att jag inte tycker att det finns något värde i att mamman får ett högre straff), och det tycker jag att man alltid ska gör om man kan.

De mailar då fram och tillbaka. MA slår upp namnet. Kommer fram till att det inte finns någon sådan (Eniro? Ratsit?) så hon lägger då ut initialen och efternamnet och IP adress från mailen.Lite senare så lägger hon ut mailadressen och namnet. Så mycket respekt visar MA sina läsare.

Och hon har mage att skriva att hon förväntar sig en ursäkt av Profanum_Vulgus för att han farit med falskt namn. Där lägger hon först ut ett mail från en läsare som påpekar att det finns en person med det namnet så att det kanske inte var så lämpligt. Vad personen inte insåg var att maila MA innebär att det publiceras på hennes blogg, MED ort som IP pekar på samt hans namn. Sen har MA goda kålsupar vänner mage att säga att det är denna person som hänger ut den oskyldiga eftersom namnet nu är publicerat. Logik? Intelligens? Döm själv.

Men naturligtvis får MA stöd. Alexis. lena. Ramona Fransson samt Ann Helena Rudberg. Suprise! Oavsett vad översteprästinnan säger så jamar dessa människor med (ok, jag kan ge Ann Helena att hon faktiskt försökt resonera med MA för att förklara varför folk reagerat som de gjort, och då fått samma avspisning. Rättning i ledet!)

Jag hade tänkt avsluta med citat från en ”anonym” hos MA från första Profanum_Vulgus inlägget, men tyvärr var det borta nu (suprise!) så jag får väl ta andemeningen istället.

Grattis, du har nu jagat bort de sista intelligenta från din blogg.

Nåväl. Nu åker hon från min bloggroll med. Libbsticka, libbsticka!

Uppdaterat 23:15: Hittade precis en annan blogg som man kan få ösa ur sig alla sina frustrerade tankar om hela situationen. Diskussionsbloggen – En trivsam liten censurfri blogg.

Annonser