Etiketter

Det finns en het diskussion hos Medborgar X just nu.

Det fick mig osökt att tänka på det här med Välfärdssamhället. Hur ser jag på skatt? Vad är jag beredd att betala för?

– Jag vill ha fri sjukvård som vi har idag. Dvs med högkostnadsskydd och rätt till operationer.

– Jag vill ha rätt till dagisplats. Jag vill ha maxtaxa – men kan tänka mig att höja denna. I dag betalar jag 1890 kr/månaden för två barn på dagis. Jag har råd att lägga mer pengar på det. Framförallt när jag bor i en kommun med bland de största barngrupperna i landet. Jag vill att mer pengar ska läggas på detta.

– Jag vill att äldrevården & skolan får kosta mer. Kommer ihåg hur mycket diskussion det var om fängelsemat kontra skolmat förr. Jag vet en kommun där skolelever om de hade prao och inte hade tillgång till mat via skolan fick 15 kr per dag i matersättning. Om det nu ses som viktigt att man har prao, då ska de kunna äta på arbetsplatsen de är på. Och det är få ställen man får mat för 15 kr. Framförallt om man är en växande tonåring.

– Invandrings politiken måste ses över. NU. Vi kan ta emot invandrare, men vi måste vara snabbare på beslut, och det måste finnas intressen från de som kommer in att kunna ”legitimera” sig. Det ska även premieras och stödjas för att komma in i arbetslivet, och lära sig svenska. Vid brottslighet så ser jag nolltolerans. En människa som begår brott i Sverige innan de ens fått uppehålls tillstånd har förverkat sin rätt.

– Fallskärmar till politiker. Bort, bort. Det är rätt tydligt att de inte gör så många knop. Visst, det är säkert stort ansvar och jobbigt på sina poster. Men det är många som inte verkar masa sig in till riksdagen och sådant. Och de har hyfsat betalt under sin period. Om de sedan vill leva på samma stora fot efter sin karriär – varför ska jag betala detta? Dessutom så kommer det fram att de inte gör sina jobb, dvs läsa underlag och utredningar. Nej.

Landsting som å ena sidan ska spara, och å andra sidan betalar ut en massa summer för administrativa kostnader. Hur tänkte man då?

– Skolan. Igen. Jag vill att barnen ska ha möjlighet att lära sig i skolor. De ska ha utbildade lärare. De ska inte ha en kemi-fysik-biologi lärare som saknar utbildning i något av ämnena. Jag vill inte riskera att min son inte får lära sig fysik för att läraren bara kan biologi, och är sämre en eleven på fysik. Detta händer. Jag vill att detta ska vara oberoende om man lever i en rik kommun, eller en fattig kommun. Det är många saker som måste centraliseras i budgeten som jag ser det för att inte skapa skillnader i förutsättningar för barn. Jag vill att pengar ska öronmärkas för detta.

– Jag vill inte se en massa festande på skattebetalarnas bekostnad för kommun/statligt/landstings anställda. Visst, det kan säkert behövas uppmuntran bland de anställda i svåra tider, men nog sjutton så minskar privata näringslivet på dessa saker när det är dags att dra åt svångremmen. Bara för att svångremmen handlar om andras pengar (våra pengar) så är det inte ok att festa upp dem. Det sticker i ögonen, åtminstone på mig.

– Jag vill ha bra vägar, jag vill inte på en Europa väg märka att jag passerar en kommungräns i och med att vägen plötsligt blir sämre.

– Naturligtvis är det mycket annat jag är beredd att betala för. Men det känns som det skulle behövas bättre redovisning på spenderade pengar från alla offentliga myndigheter. Ibland sparas det in på viktiga saker (typ lärare och kaffe för äldre) men däremot så lägger man ner en massa pengar på projekt som sedan rinner i sanden. Projekt som kanske egentligen inte förankrats mer än hos en chef med en ”vision”.

– Jag håller även med Medborgar X att man måste få folk att bli mer ödmjuka. Man måste även få in intresse att själv försörja sig.

Men vi måste för att kunna anse oss vara välfärdssamhälle ändå acceptera att det är ok att vara sjukskriven. Alla människor ljuger inte. Deras historia ska kontrolleras, regelbundet, men det ska då göras av en läkare som träffar patienten. Kanske ska man diskutera med patientens egna läkare om läkaren kommer till en annan slutsats. En läkare som utan någon som helst grund sjukskriver flertalet patienter bör prickas. Men om personen är arbetsför – hur ska man kunna komma ut i arbetslivet?

Gör om arbetsförmedlingen till något bättre. Kalla det inte förmedling till att börja med. Se till att det är kuratorer. Se vad det finns för alternativ på orten. Om ej möjligt, hur ser det ut att flytta på sig? Inse att om en är sjukskriven/arbetslös man har barn + partner som jobbar, då är det inte bara att flytta. Det säger sig själv. Risken är att personen får jobb, och så står partnern arbetslös. Smart. vad finns det för företag i närområdet? Kommer de behöva nyanställa? Vad önskar de för kunskaper? Kan AF ställa upp med utbildning för att slussa in folk?

Det finns så många smartare sätt att styra Sverige. Jag är livrädd att den rödgröna sörjan kommer att komma in på grund av Alliansens korkade agerande i många fall. Framförallt i utförsäkrandet av sjukskrivna, utan en ordentlig riskanalys innan.

Ett sista tips är att det nu finns en ombudsman mot slöseri med skattepengar (SlösO). Det är då Johan Ingarö, detta tips kom från Medborgar X det med.