Etiketter

, , , ,

Ibland funderar man lite på vad kommuner håller på med. Man läser om en den ena vansinnigheten. Det var därför med viss glädje jag noterade att Uppsala Kommun säger nej till en present till Victoria och Daniel. Rojalisterna är naturligtvis emot detta. Argumentet känns så bra:

– Jag förstår argumentet att en gåva inte borde betalas med skattemedel. Men med tanke på allt annat skräp som kommunen bekostar så borde en bröllopspresent vara på sin plats.

Japp, fortsätt ösa ut pengarna ni bara! Istället för att börja se på att använda pengar på något vettigt, så är det bättre att fortsätta den inslagna stigen.

Personligen är jag för monarki och så, men jag tycker nog de har tillräckligt med pengar och prylar, så jag förstår inte varför skattepengar som jag hoppas ska gå till barnomsorg, skola och annat som gynnar mig som medborgare ska skänkas till dem. Om man nu vill ge en present så får man väl ordna en insamling inom kommunen där medborgarna sedan får bidra till en present. Samtidigt kan väl medborgarna komma med förslag till vad de skulle vilja ge.

Eskilstunas kommun gjorde bort sig kapitalt när man ansåg att en handikappad man inte behövde stödperson i hemmet för att föräldraledig – det fanns ju en kvinna som kunde ta hand om detta. Av naturliga skäl ledde det till ramaskri. Såpass att Maria Abrahamsson och Gudrun Schyman gjorde en gemensam sak och skrev en debatt artikel. Ibland kan då sådana saker lösa sig, och nu har kommunen fått bakläxa (suprise!). Det är ju i alla fall skönt att det kommer i tid, så att det inte som vanligt blir att man ”ska se över rutinerna till nästa gång”.

Marks kommun har jag och många andra redan skrivit om. De har fått kritik för hanteringen av ärendet, men i deras värld så handlar det bara om att de har missat att dokumenterat ärendet, allt är skött på rätt sätt. På kommunens hemsidan hittar man inget om ärendet, men det står en rad om kommunen:  Här värnar vi om varandra, vår hembygd och vår livskvalitet.

I Växjö kommun tycks man också ha samma glorifierade uppfattning om de biologiska föräldrarnas ansvar om barnen. Där hade pappan torterat barnen, men trots att skolan slagit larm så hittade man från kommunens något fel:

Men att det inte stod rätt till i familjen kunde anas långt tidigare. Skolan slog larm om att barnens beteende signalerade att de hade problem hemma.

I början av 2009 kopplades socialen in och gjorde en utredning om familjen. Men socialsekreteraren som besökte familjen förstod aldrig hur pappan terroriserade familjen.

Barnens problem berodde på att kommunikationen mellan skolan och familjen inte fungerade, konstaterade hon. I stället hjälpte hon föräldrarna med att ansöka om annan fritidsplats för barnen.

Därför kunde pappan fortsätta misshandla sin familj i över ett år.

Aha, det var samarbetsproblem från skolans sida. Klart! Har vi hört den förut?

Sen säger chefen:

-Det fanns inte signaler om att det var så allvarligt. När vi fick det gick vi in och agerade omedelbart.

Så bra. Men skolan har då redan slagit larm, och en enskild socialsekreterare orsaker ännu ett års lidande, till barnen själv slår larm. Ökar det förtroendet för att sociala  myndigheter har koll på vad de håller på med? Att de är kompetenta?