Etiketter

, , ,

Det här med yttrandefriheten är alltid lika intressant. Jag har skrivit om det förr. Det är till och med en grundlag, för långt för en med allergi för juridiska texter att ta sig igenom. Men vad innebär det i praktiken? Får jag säga vad jag vill om vad som helst?

Om jag ser till hur jag uppfattar det hela så är väl svaret oftast ja, men man får vara beredd att ta konsekvenser. Dessa konsekvenser kan innebära att förlora sitt jobb. Men om man inte begått ett brott med sitt uttalande (t ex förtal) så ska man inte kunnas dömas till böter eller fängelse för att man utnyttjat sin yttranderätt. Man ska heller inte mordhotas för att man använt Muhammed eller Jesus i olika situationer. Likaväl som Elton John får kommentera att Jesus är homosexuell, så får man rita och publicera Muhammed som karikatyr, eller som rondellhund. Att mordhotas för detta är något som inte ska få ske i en demokrati. Mordhot ingår liksom inte i yttrandefriheten. Inte heller ska regeringar eller tidningar överväga att be om ursäkt för detta. Muhammed är inte en nulevande person som man kan förtala.

Anledningen till att jag återigen funderar på det här med yttrande är Beatrice Ask. Skulle någon hota henne med fängelse eller böter för sitt extremt korkade uttalande i om sexköpare så skulle jag direkt demonstrera mot det. Jag kanske till och med skulle starta en facebook grupp i ämnet. Men frågan är med yttrande så kommer även ansvar. Man måste ta ansvar för det man säger. I en ställning som ledande politiker så är det än viktigare.Vad jag får fram så tjänar Beatrice Ask 108 000 kr i månaden. Dessa pengar kommer in från oss skattebetalare. När en person visar sig så olämplig inom sitt område – då måste det vara adjö. Betrice Ask slänger ur sig ett yttrande som innebär ett urholkande av rättsäkerheten. Säger Sven Svensson det så är det ett korkat uttalande bara, men något man kan skaka av sig. Beatrice säger det som  en justitieminister.Att statsministern tror att det räcker med att ”lätt ta henne i örat” känns som en förolämpning mot svenska folket.

Tänk om SonyErikssons vd skulle säga (på ett offentligt ställe eller i en intervju), ”vårt problem är att våra telefoner inte är lika bra som iPhone”. Skulle denna person anses lämplig att sitta som vd? Jag tvivlar. Men naturligtvis skulle personen få säga det.

Personer som pratade illa om sin arbetsplats på Facebook fick gå. Ramaskri, arbetsgivaren inskränker yttrandefriheten, säger folk. För mig handlar det återigen om konsekvens, om det nu är tydligt att personen har pekat ut ett ställe. Naturligtvis så ska det väl då kunna vara tydligt att det är arbetsplatsen eller en person man har hängt ut, och det ska nog prövas av någon oberoende part i sådana fall. Men någonstans så måste man själv ta sitt ansvar och inse vad man gör och inte gör. Att medvetet sabotera för sitt företag genom att snacka skit om det, det fungerar inte.

Om en arbetsplats gör något vansinnigt, t ex märka om köttfärs, eller vanvårdar patienter eller whatever så är det klart att man ska agera. Men för mig måste det väl ändå finnas bättre forum än fecebook eller bloggar, som jag ser det. Men visst, hjälper det inte så skulle jag nog yla ut det över Internet. Men jag skulle heller inte räkna med att arbeta kvar på den arbetsplatsen så mycket längre.

Jag tycker inte att det är fel att låta personer som Jimmie Åkesson få skriva sina tankar i tidningar. För varje gång han skriver något så är det många människor som faktiskt tar reda på fakta och kan trycka upp det i ansiktet på honom. Förhoppningsvis innebär det att människor som läst vad han skriver också börjar anamma en annan viktig beståndsdel i ett demokratiskt samhälle: Källkritik!

Annonser