I går fick jag ett tips om ett bra 1 april skämt. Det var SVD som talade om att man i Finland skulle öppna alla brev och skanna in posten och skicka på elektronisk väg till mottagare. På så sätt så skulle man kunna spara in på brevbärare, då posten bara skulle levereras en gång i veckan (alltså även originalen).

Visade sig snabbt att det var inte ett aprilskämt. Det är ett försök på gång. Mottagarna i den lilla bygden är positiv så allt är frid och fröjd. Eller? Naturligtvis har man tanke på integriteten så man har tystnadslöfe och kontroller på den inlåsta posten. Så vad kan gå fel? Kanske lika bra att införa i Sverige så här i spartider? Den elektroniska posten övervakas ju redan.

Jag får inte så mycket skriven post idag så bryr jag mig egentligen, hur hemligt kan det vara?

Men lite scenarium. Tänk dig en kändis som skickar ett brev till sin familj, de kanske inte har pratat på länge och vill ta kontakt igen på ett lite personligare sätt än ett mail. Tänk om man plötsligt hittar ett brev skrivet av Mikael Nyqvist, Noomi Rapace, Helena Bergström eller någon annan kändis, kommer folk att läsa detta brev? Nää, de har ju skrivit på tystnadslöfte. Precis som poliser och sjukvårdspersonal som tittar i register och journaler och sprider till media…

Ett annat scenarium. En anställd hittar ett brev från en (gift) bekant till en älskare/älskarinna. Hur stor är risken för att man läser?

Bara tanken på att man ska börja öppna brev kväljer mig. Även om det är ok för mottagaren, hur vet man hur sändaren gillar detta?

Har själv arbetat i ett fotolab. Vi fick inte titta på bilderna, eller prata om dem. Men kom det någon kändis så var det klart att hela personalen såg på dessa bilder. Dessutom pratades det en hel del om bilderna. För er som inte tror att man lägger märke till porrbilderna. Glöm det. Värst var det för en kollega som hittade porrbilder från sin farbror och faster. Det var inte bara de unga som tittade.

Har även jobbat på support. Då har man pratat med kändisar. Detta informerades naturligtvis till alla andra, och alla kollade på casen som hade gjorts. Då hade vi dessutom adressen och telefonnummer till dessa. Naturligtvis inget vi spred. Men möjligheten hade funnits.

Jag skrev förut mycket brev till min kusin under tonåren. Tanken på att någon annan som kanske känner mig skulle öppna och kunna läsa dessa brev känns inte alls roligt. Det var mycket privata brev om fester jag varit på, och hur kär jag var i den och den. Kanske inga rikshemligheter, men tillräckligt för att jag inte vill att någon som känner igen mitt namn skulle läsa den.
Men detta var trots allt i Finland. Det är inget som man skulle tänka sig införa i Sverige då vi slår vakt om människors integritet. Jomenvisst.

Annonser