Etiketter

Förr i tiden var det enklare att ha åsikter. Pappor som inte hade kontakt med sina barn var svikarpappor som var ointresserade av sina barn.

Även om det inte såg ut så i min lilla värld så var det extremt många män som misshandlade sina kvinnor. Det kunde man läsa på väldigt många ställen. Det fanns en viss del av invandrare som begick brott, men statistiken vinklades av alla dessa rasister som egentligen fortfarande är ute efter vit makt människor.

Sentomsider har jag nu börjat med lite mer kritiskt tänkande. Jag inser att den verklighet som man från media och politikerhåll vill framhäva är inte så klar som man vill. Till exempel har jag börjat inse att det här med könskampen och patriarkatet man pratar om bygger i stort sett på bullshit.

Det är heller inte så vanligt att män sexuellt antastar sina barn. Det händer, men det är inte så vanligt som man försökt fått det att framstå i alla dessa vårdnadstvister. Även kvinnor kan för den delen sexuellt utnyttja barn om man nu vill hårddra det.

Man läser om våldsdåd i Sverige. Jag kommer ihåg när jag läste om Emma som misshandlades svårt av sitt ex. Jag kommer ihåg Nancy vid nyår. Jag kommer nu även komma ihåg Landskrona fallet med en pensionär som knuffas. I alla dessa fall är det (troligen) invandrare som ligger bakom. Nancys mördare hade en diger brottslista bakom sig. Men han har fått ganska milda straff. Trots att det är tydligt att hans våldstendenser har eskalerat. Och Nancy fick betala priset. Och hennes familj än mer.

Det är än mer tabu att prata om invandringsproblem som att prata om det faktum att kvinnor också kan begå brott. Visserligen är man ju en kvinnohatare om man är man för att peka på orättvisor i lagarna. Eller också kan man anses som papparätssrörelsens bitch om man är en journalist som är engagerade i dessa frågor.

Själv ser jag att det finns många goda kvinnor, goda män, goda muslimska invandrare (oftast handlar det liksom om muslimer när jag läst något) likaväl som det finns rötägg från alla sidor.

Men problemet jag ser i Sverige är att man inte kan ta upp diskussionen om islam på ett bra sätt. Man kan inte ifrågasätta idiotier som sker i denna religions namn utan att direkt klassas som rasist. Det spelar ingen roll att jag beundrar en massa personer som har muslimska rötter, i och med att jag kritiserar invandrarpolitiken som den ser ut idag så kan jag alltid näpsas med att jag visar rasistiska tendenser. Och då blir jag tyst. För är det verkligen så? Handlar det djupt inne i mig att jag tycker att jag och min ”ras” är förmer än dessa människor?

Hur djupt jag än söker inom mig så kan jag inte hålla med. Det finns alldeles för många människor som jag beundrar som inte är svenskar.

Men jag kan inte beundra människor som tar till våld. Jag kan inte beundra någon som sätter sin heder framför en annan människas liv. Jag kan inte beundra någon som kommer till ett land och ser ner på de som bor där och anser kvinnor vara horor för att de väljer att klä sig som de vill.

Tror jag att alla människor som kommer hit är onda? Tror jag att de har en inneboende önskan att förstöra sina och andras liv genom att göra dessa våldshandlingar?

Absolut inte! Jag tror att det kommer människor in till Sverige som inte tas emot på ett bra sätt. De kanske inte har möjlighet att försörja sig själv. De kanske har en utbildning de inte kan använda. De kanske känner sig mindervärdiga på grund av att de är van att ha kontroll på sin omgivning, att ha ett bra nätverk. De kanske har traumatiska upplevelser från sitt hamland, förtyck, krig, tortyr. Sen kommer de till ett främmande land.

Där är det jag känner att vi misslyckas i invandringen. Det låter så jättebra att vi ska släppa in alla. Men vad händer sedan? Vad händer när vi tvingar kommunen som redan är anti alla dessa ”jäkla invandrare” att ta in än fler? Medborgarna bemöter då invandrarna med avsky. Eller också samlas det kvinnor runt flyktingsförläggningar som vill ta hand om männen som kommit in. Och vad får då dessa män med vana av beslöjade kvinnor för intryck av svenska kvinnor? Ömma och medkännande? Människor som då ryckts upp från sina rötter märker naturligtvis av föraktet de möts från en del. Hur klarar man sig då? Kommer alla känna tacksamhet för att man i alla fall får komma in i landet?

För flera år sedan så kunde politiker och media hävda att vi bara var rasister när vi sa något annat. I dag kan vi se själva att det faktiskt finns många fall där förövare varit invandrare. Från politiker och media är detta säkert en del av problemet. Bloggarna som förstärker problemet. Men för mig är det mer ett tecken som politiker ska ta till sig. De borde läsa mer vad ”vanligt” folk tänker. De skulle själva fundera på vad man kan göra. Vad problemet är. Eller också kan man fortsätta skjuta problemet ifrån sig. Fokusera på annat. Som att sätta dit sexköpare och folk som laddar ner filmer illegalt. Det är ju det som är det största problemet i Sverige idag.

Annonser